Anders, Marianne och Meia var till doktorn på förmiddagen för den berömda så kallade “tropikundersökningen” som egentligen heter något annat nuförtiden. Meia gillade inte riktigt när doktorn undersökte henne, men hon var jätteduktig. Bäst var en tavla inne hos doktorn, med en bondgård med massor med djur. Hon härmade hund och katt som hon såg på bilden.

Doktorn tyckte att allt såg bra ut och proverna (blod- avförings- och urinprover) visade inte på några konstiga sjukdomar. Utom campylobacterna i magen då, men det fick vi veta redan för ett par veckor sedan att hon hade och det har antagligen redan gått över – det kräver ingen speciell behandling. Campylobacter är bakterier man får bl a om man äter dåligt upphettad kyckling.

Han skrev remiss till öronläkare, och skulle låta en expert titta på röntgenbilden av Meias bäckenben och rygg som vi fick i Kina. Remiss till handkirurg och handröntgen har vi redan fått via Aili, och i posten idag kom en kallelse till handröntgen redan den 11 december! Så nu är vi på gång på allvar. Ska bli spännande att se hur många fingrar hon egentligen har…

Meia blev även vägd och mätt, och hon väger nu 9 kg och är 75 cm lång, vilket innebär att hon följer sin vikt- respektive längdkurva fint.

Meia och pappa har hämtat adventsljusstakar från vinden och satt upp i nästan alla rum. De flesta går på timer men några på fjärrkontroll. Nu ska vi ha mysig belysning ett par timmar på morgonen och sen eftermiddag/kväll.

Ikväll ska vi äta hämtmat från Ayako Sushi i kvarteret bredvid. Meia får ingen sushi utan får hålla tillgodo med burkmat eller yakiniku. Meia fyller 15 månader idag.

Idag var inte Emma och Linn i lekparken. Däremot fanns det en hel förskoleklass där. Meia fick åka med i karusellen tillsammans med jättemånga stora barn (2-6 år). Mest tyckte hon om att sitta i vatten och blötsnö och leka med en hink, spade och snö, ihopsamlad av pappa.

När pappa började bli kall om knäna borde Meia vara kall om rumpan men pappa fick släpa en skrikande, kall, Meia från lekplatsen. I morgon ska vi ha sittunderlägg med oss så att vi inte blir så kalla så snabbt.

Meia och hennes julgran… förlåt, vagn.

Nu har vi testat vår pimpade vagn i mörkret också. En stor skillnad märks när bilar ska svänga. Nu stannar de på jättelångt avstånd. Helt klart värt pengarna.

/ Anders

På vägen till lunchen idag träffade pappa och Meia Emma och Linn. De var i lekparken och gungade. Linn tyckte mer om att gunga än Meia, men Meia hade häftigaste vagnen – urcoolt pimpad med 12 reflexer och tre cykellampor.

Lunchen åt vi idag på Fugu (kinesisk restaurang) med Melina, mamma, pappa och Meia. På vägen dit orkade inte Meia hålla sig vaken så hon fick 10 minuters sömn innan maten. Väl där åt hon med god aptit och tyckte det var kul att vara på restaurang, och hon tyckte inte att Melina verkade så skrämmande längre. Meia trivs med att äta ute, det står helt klart.

Melina

Pappa och Meia på restaurang

Efter maten sov Meia 2 timmar innan pappa försökte väcka henne. Det var inte lätt. Efter ytterligare 40 minuter kunde Meia förklaras officiellt vaken.

Under kvällen upptäckte Marianne att en tredje tand har tittat ut i överkäken – utan en massa gnäll innan. Cool Meia!

/ Anders & Marianne

Idag har jag satt ihop ett litet album med bilder av Meia och alla Meias släktingar, som vi kan använda som bilderbok så att hon kan komma ihåg släkten när det blir långt mellan träffarna. Djuren och gosedjuren fick också vara med.

Foto av Ping taget till fotoboken. Ping har numera tydligt intagit platsen som favoritgosedjuret.

Foto av Molly taget till fotoboken.

Min kinesiska har börjat bli bättre igen efter att ha legat i träda ett tag, eftersom jag ofta får gå med Meia i selen 15-30 minuter varje kväll för att hon ska somna, och det är alldeles lagom tid för att lyssna på ett eller två Chinesepod-program på Ipoden.

Meia kan dricka själv ur nappflaska sittande nu! Så här ser hennes fina enhandsfattning ut.

/ Marianne

Meia har sedan hon kom till oss lärt sig att läsa (titta) i böcker och att rita streck på papper. I dag kom hon på att man kunde kombinera de två kunskaperna… :-) Vi får försöka lära henne att skilja på ritblock och böcker. Vi har förresten märkt den senaste tiden att Meia blir väldigt ledsen om man höjer rösten åt henne. Det behövs inte mer än ett bestämt “nej” och en lite arg blick för att hon ska bli alldeles tyst ett par sekunder, sen börjar underläppen darra och hon brister ut i storgråt. Lite fascinerande att så små barn är så bra på att tolka andra människors känslor och signaler.

Våra snälla grannar Georg och Birgitta tittade förbi på kvällen med en present (en bok med ramsor och sånger) och beundrade sin nya lilla granne.

Anders har förstås testat den nya kameran flitigt i helgen. Nedan ser ni några av resultaten.

Vad gör de? Nå, det verkar vara kul i alla fall.

Robin och Meia gåtränar.

Meia bygger Duplo.

Grabbarna spelar Wii.

Sofie och Meia.

I väntan på att få hugga in på kakorna.

Meia och Ping.

På morgon badade Meia och tvättade håret, och vi lekte med kaninen i köket en stund. Meia tog för första gången ett par små steg från kaninburen till mig helt frivilligt, alltså utan att jag försökte locka henne eller lura henne genom att släppa hennes händer.

Sen gick Meia och jag till lekparken. Blötsnön hade fryst, så det var inte lätt att ta sig fram för varken Meia eller mamma. Mest spännande tyckte Meia att det var att vi såg en katt. Jag försökte först peka ut katten för henne, men hon förstår inte riktigt det här med att titta åt det håll någon pekar. Hon tittar mer på handen man pekar med. Men då kom katten med ett litet svagt jamande, och då tittade Meia genast åt rätt håll. På just den frekvens som katters jamande ligger på är det i alla fall inget fel på Meias hörsel.

Det var kul att gunga i en gunga gjord av bildäck också. Meia gungade ganska högt och skrattade. Nästa gång ska vi testa den stora gröna gungan i Vasaparken.

Idag var Meia och jag i lekparken. Det fanns två andra barn där: Linn från Kina som är lika gammal som Meia, och en Viktor från Vietnam, 2.5 år gammal. Meia var duktig på att gå fast det var blötsnö. Hon trillade mycket, men jag fick lyfta upp henne igen och hon kämpade vidare.

När vi kom hem fick hon lite mat, och kombinationen av gäster i huset och utflykt till lekparken gjorde att hon var så trött att hon var på väg att somna i stolen medan jag matade henne. Så jag la ner henne i sängen, och nu sover hon så gott.

/ Marianne

Idag har Anita, Sofie och Johan från Söderhamn varit på besök. De sover över och reser tillbaka i morgon. Meia har tagit besöket bra. Våra första försök att få Meia att acceptera Sofie som gåtränare möttes av bestämda protester från Meia, men efter några timmar när de fått bekanta sig lite mer gick det faktiskt bra. Meia tyckte också att det var kul att titta på när pojkarna spelar Zelda på Wii-konsollen. Det märks att hon blir trött av att ha mycket folk kring sig, hon somnade som en stock både till eftermiddagsvilan och på kvällen.

Meia går några steg själv ibland, och ibland bara sätter hon sig ner. I går kväll gick hon 13 steg vid två tillfällen, och 15 steg vid ett tillfälle!

/ Marianne

Idag lärde sig Meia massor med saker. Dels hur man stänger en kökslåda när man fortfarande har en hand i den (det gjorde hon flera gånger för att visa att hon hade lärt sig det), baka lussebullar, mata kaninen och mycket mer. Kaninen tyckte bäst om att äta banan, sen kom äpple och päron. Meia tyckte bäst om att äta det pappa åt – även om Meia hade samma sak på sin tallrik.

Idag kom nya kameran så nu är Meia trött på fotoblixtar. Hoppas att pappa har tröttnat på den tills i morgon…

/Anders

Meia brukar få spela Minisebran ibland, framförallt då övningen med alfabetet där en röst läser upp den bokstav man trycker på. Idag fick Meia testa med ett tangentbord utan dator kopplat till sig, och se, det lät exakt likadant när hon tryckte på knapparna. Pappa måste ha en stor begåvning när det gäller att härma röster. Meia är också rätt bra på att härma, när hon spelar Minisebran säger hon aa ee ää åå med precis samma tonfall som rösten i datorn.

/ Marianne

Efter en omtumlande förmiddag så somnade Meia halv tio. Vi skulle gå ner på stan för att köpa lite presenter till pojkarna och titta på en ny kamera, men Meia sov två och en halv timme så hon missade allt roligt. Efter det har vi legat och läst boken Sex grader om miljöhotet av Mark Lynas i en hel timme. En trött Meia somnade kl åtta på kvällen.

/ Anders

I morse satte jag Meia på min rygg i Ergoselen en stund medan jag bäddade sängen och vattnade blommorna, och hon passade på att plocka av sig bägge strumporna. Och se – det gjorde susen! När Anders satte ner henne på golvet igen, utan strumpor, kunde hon gå både sex, åtta och tio steg alldeles själv, gång på gång!

Nu tränar Meia och pappa för fullt på att gå, och jag ska till jobbet. Tur att jag var hemma och inte missade detta historiska ögonblick!

(Uppdatering: Hon slog just nytt rekord, 22 steg!)

/ Marianne

Idag gick vi till lekparken på förmiddagen. Det var trevligt, men lite trist att det inte var några andra barn där. Sen skulle Meia och jag äta lunch med Cicci i saluhallen. Meia somnade på vägen dit, vilket ju inte riktigt stämde med sömnschemat, men vad ska man göra… Det blev i alla fall bara en kvarts sömn innan jag väckte henne när vi kommit fram. Hon var förstås lite yrvaken i början, men sen började hon tycka det var riktigt kul att vara på restaurang, och satt hela tiden och vred sig och spanade efter allt folket. Meia och Cicci kom utmärkt överens, Meia var inte så blyg och till och med skrattade när Cicci skämtade med henne. Meia fick en strumpapa i present, ett handgjort mjukdjur sytt av strumpor med Meias namn på benet som en bekant till Cicci sytt. Ni kan se Meias strumpapa här. Cicci har en dotter, Wilma, som är sju månader äldre än Meia, så vi hoppas att träffas alla fyra snart så flickorna får leka lite.

Meia tyckte att alltihop var så kul och spännande att hon kom alldeles upp i varv, och det var lögn att få henne att sova när vi kom hem klockan ett. Klockan två gav jag upp. Sen sov hon en stund när vi gick och handlade på Ica, vilket ju var alldeles för sent på eftermiddagen, så när hon somnar i kväll har jag ingen aning om…

Meia går fortfarande inte utan stöd, men bli mer och mer stabil med enhandsstöd. Vi försöker “lura” henne ibland och släppa henne, men nu har hon lärt sig att helt enkelt sätta sig ner när vi försöker. Vi har gåtränat massor idag, både inomhus och utomhus. Hennes krypteknik har blivit mycket bättre, och hon kan krypa ganska snabbt genom hela lägenheten nu om hon bara är motiverad (motiverad är hon framför allt om hon hör att Gege & Gege är i andra änden av lägenheten….). Andra saker hon gör mest hela tiden helt utan problem nu är att ställa sig upp med hjälp av någon låg möbel eller annat föremål, och resa sig från liggande på mage till sittande.

Hon är fortfarande dålig på att dricka ur nappflaska sittande, men lyckades faktiskt för första gången i går kväll, och gjorde det igen idag. Hon kastar då hela huvudet och flaskan kraftigt bakåt en kort stund, vilket väl inte är den bästa tekniken, men hon jobbar på det! :)

Nästan varje gång Meia hör musik klappar hon händer. Jag brukar spela några mp3-filer med barnmusik för henne på datorn, och idag när jag gick fram till datorn klappade hon händer! Det kunde jag bara tolka som “mamma, sätt på musiken”! :) Så det gjorde jag förstås.

Vi ritade lite idag, och hon börjar så smått förstå lite av poängen med att rita, alltså att man ska trycka kritan mot pappret så att det blir streck. Hennes dumma mamma hade köpt tuschpennor med lukt av jordgubb, blåbär och annat (jag såg inte att de luktade när jag köpte dem…) , vilket inte är så praktiskt eftersom Meia inte förstår att man ska hålla dem nära näsan när man luktar, inte på näsan. Vi får nog skänka bort pennorna till någon med lite äldre barn…

 / Marianne

Meia hjälpte oss att organisera om i kökslådorna i morse.

De senaste dagarna har blivit ett race för att först få Meia att somna i tid, och sen få henne att vakna i tid enligt schemat. Hon kan bli riktigt sur när hon blir väckt… Och sen har hon ändå haft svårt att somna på kvällarna. Så nu har vi insett att det är dags att byta till ett schema där hon sover bara en gång om dagen. Ungefär så här:

7.30: vakna
12.30-14.30 sova
20.00: somna

I dag har Meia och jag varit på Akademiska och tagit ett blodprov till (de hade fått för lite blod till ett av proverna förra gången). Det gick fortare den här gången, men Meia grät en del. På vägen hem sprang vi ihop med Emma och Linn i lekparken. Linn kan gå själv, med ytterkläder och allt!

På kvällen åt vi fiskpinnar, både Meia och jag hade en glupande aptit och Meia åt två stycken. Rivna morötter var också gott till, nu när hon vant sig vid det. Nu kommer Gege och Gege snart hem från ridningen.

/ Marianne

Anders och Meia promenerade till stugan för att fixa lite. Anders försökte visa Meia vovvar, men Meia tittade bara på träden i stället. Meia somnade på hemvägen, men vaknade snart när hon kom hem, så nu vet vi inte hur vi ska få henne att sova lite mer eftermiddagsvila.

Meia satt idag lugnt och tyst och läste senaste numret av Vi Föräldrar med stort intresse, vilket hon verkade föredra framför att busa med sin pappa, vilket fick hennes pappa att tycka att hon var sin mamma upp i dagen. Annars har hon överlag varit lite orolig de senaste dagarna, det kan nog vara tanden som spökar fortfarande.

Senare i eftermiddag ska jag på Adoptionernas dag och lyssna på när Aili föreläser om barn med särskilda behov.

/ Marianne

Meia och jag var i lekparken i Vindhemsparken. Det gick jättebra. Hon kan gå med ytterkläder med bara enhandsstöd nu! Och det var så varmt att hon kunde vara utan vantar, vilket förstås gjorde allt mycket roligare. Hon satt och plockade löv i två hinkar som någon hade glömt kvar mest hela tiden. Och så kom det två äldre barn och åkte cykelkarusell och lekte dunkgömme med sin pappa, det tyckte Meia såg jättekul ut.

 / Marianne

Nu börjar Meia bli för tung för att man ska kunna dammsuga och göra annat hushållsarbete med henne på magen, så jag vände på bärselen och satte henne på ryggen i stället. Det är bättre för min rygg, tror jag, och hon är helt klart mindre i vägen! Å andra sidan får man ingen ögonkontakt, det är ju lite synd.

Meia och jag var och handlade på Luthagens Livs och där träffade vi Emma som jobbar på Akademiförvaltningen och i förrgår kom hem med en liten Linn från Kina, som är bara åtta dagar äldre än Meia! Bägge barnen sov i sina vagnar så de fick inte hälsa, men det blir säkert tillfälle senare.

/ Marianne

Full fart framåt! Klänningen och tröjan är storlek 80, present från mammas kusiner.

Ett kort jag hittade i kameran som Anders tog i går. Synd att Meia var suddig, men det var ett ganska häftigt kort ändå, taget ur grodperspektiv!

Idag lärde sig pappa ett nytt sätt att rädda köket. När Meia har tröttnat på att äta någonting vill hon gärna ha skeden full med mat, hon ruskar på huvudet och handen med skeden i samtidigt och signalerar på det viset “Mamma och pappa, jag vill inte ha någonting mer av det här nu”. Det är dock lite opraktiskt ibland, beroende på vad skeden innehåller. I alla fall så kan man, om man är snabb, hinna gripa tag över skeden med hela handen och på det sättet rädda kökstaket eller vad det nu var Meia siktade på.

Efter lunch så åkte vi till Ica Maxi och köpte jättemånga saker så att vi kan baka i morgon. Nu, strax innan middag ligger påsarna fortfarande i bilen och väntar på att Marianne ska komma hem så att Anders kan bära in dem. 

Vi har använt lära-gå-vagnen mycket idag, men kanske inte hela tiden som det var meningen att man ska använda den.

/Anders

I kväll var Meia inte på något bra humör! Hon kinkade och grät. Jag lyckades distrahera henne en stund med ett bad, men sen var det lika smågrinigt igen. Det fanns dock ett skäl till det hela – en ny tand håller på att bryta igenom! Det är den första nya tanden hon fått sen vi träffade henne, så det känns stort! Hon har nu två i överkäken och fyra i underkäken.

Anders rygg lider av att han har varit hemmapappa två dagar i rad, så vi köpte en lära-gå-vagn idag. Den var lite kul men ingen klockren succé – helst vill Meia att man håller henne i ena handen medan hon kör vagnen med den andra. Det var ju inte riktigt så vi hade tänkt oss det hela…

 Hon somnade i alla fall snällt klockan 8, tanden till trots!

 / Marianne (som missade att Anders redan skrivit, men nu får ni dagen beskriven ur två perspektiv!)

Idag promenerade Meia, mamma och pappa till Nallens leksaker och köpte en lära-gå-vagn till Meia. Vi skulle köpa ett pimp-my-ride-kit till barnvagnen också men på Claes Ohlsson hade de inte så mycket så vi köpte det som fanns. Saknar blinkande roliga saker men det får bli senare.

Meia har varit lite smågnällig ett par dagar. Marianne misstänker att det kan vara en ny tand på väg och det är nog ingen dum teori.

Det blev morgon kl 05.10 i morse så nu hoppas vi att det blir lite längre morgon i morgon.

/Anders

Idag var Meia hemma med pappa. Richard hade glömt sina gymnastikkläder hos oss så Meia och pappa åkte till skolan med dem. Hon var vaken nästan hela resan.

Vi åt omelett för första gången och det var mycket populärt. Under eftermiddagen var Meia jättetrött men med drygt 1.5h eftermiddagssömn blev humöret bra igen.

/Anders

Foto: Mormor.

Meias mormor och morfar har varit och hälsat på i en och en halv dag. Vi var förstås oroliga för hur Meia skulle ta det att ha övernattade gäster i huset, men det gick så fint. Hon var förstås lite blyg och dämpad i början, men det lättade efterhand, även om hon hela tiden var en aning misstänksam mot nykomlingarna och det kändes hela tiden bäst att ha mamma eller pappa alldeles i närheten. Hon sov gott hela natten, så det verkar inte ha varit speciellt oroande för henne med besök i alla fall. Och många fina presenter fick hon som hon kunde leka med.

Nu har mormor och morfar precis åkt hem. Just nu sitter hon för första gången och “läser högt” mycket ljudligt själv ur sina bilderböcker medan hon bläddrar och tittar på bilderna. Tydligen står det ma-mam-amama på varje sida! :-) Roligt att se att hon kan sysselsätta sig på egen hand så länge!

Idag har vi firat Fars dag. Meia, Richard och Robin lagade kladdkaka till sin far, och ritade farsdagsteckningar. Vi hade all möda att få Meia att hålla rätt ände av pennan mot pappret och trycka tillräckligt hårt (hon tyckte egentligen att det var roligast att se hur många pennor hon kunde hålla i handen samtidigt), men efter många försök lyckades vi faktiskt få henne att åstadkomma sin första teckning!

Meias första teckning. Hon har gjort alla strecken själv!

Meia tycker att de blinkande lamporna på dammsugaren är kul

Idag har vi varit i stugan och flyttat kaninburen till sin vinterplats, städat hemma samt varit på kinarestaurang och ätit middag.

Några bilder från idag:

Tyvärr var Meia inte på humör att bli fotograferad, men bortsett från det så blev det här ett väldigt gulligt kort… :)

På förmiddagen var Meia och jag och lämnade det sista avföringsprovet, samt besökte lungmottagningen på Akademiska. Jag hade fått för mig att hon skulle lungröntgas, men det var helt fel – PPD som det stod på remissen visade sig vara ett test för att se om hon är tuberkolosvaccinerad, samma som det man gjorde på högstadiet. Så Meia fick ett stick i armen som nog gjorde rätt ont, hon skrek högt. I samma sekund som sköterskan drog ut sprutan ur armen slutade hon skrika och var lugn och nöjd igen. Jag upphör aldrig att förvånas över hur tålig Meia är. När hon trillar och slår sig hinner jag oftast inte ens lyfta upp henne för att trösta förrän hon har gråtit klart, och då vill hon ner på golvet igen. Om hon överhuvudtaget börjar gråta vill säga, ibland bara ligger hon en stund på golvet och ser lite förvånad ut.

Epoken när man alltid vet att Meia sitter på den plats där man satt henne är slut nu. Idag fick jag för första gången stänga en dörr för att hon inte skulle krypa utom synhåll för mig. I går satte jag henne i vardagsrummet, och hon kröp genast ut i hallen och rotade igenom garderoben. Där hittade hon ett par skor som vi köpte till henne i Kina, som vi passade på att prova. Det visade sig att skosulorna blinkar i rött och blått när man går på dem. Mycket coolt, det hade vi ingen aning om!

/ Marianne

När jag var liten smakade hostmedicinen minsann inte som idag. Då var det ett elände att få i barn vilken medicin som helst. När jag nu hämtar flaskan till Meia så skiner hon upp, kastar det hon har i handen (även om det är en kaka) och sträcker sig efter skeden för att hjälpa till.

Idag har hon sovit igen lite av det hon missade tidigare. Nu ska vi ut ett litet tag innan eftermiddagssovstunden…

 /Anders

I morse följde Meia och pappa med Richard till tandläkaren. Det är en 50 meter lång promenad men för att vara på säkra sidan började vi att klä på oss 20 minuter innan utsatt tid. Richard hade varit jätteduktig när han borstade sina tänder så han hade inga hål. Meia lärde sig hur mycket som helst om tänder, tandläkare och karies.

Förmiddagssömnen fick bli i bilen när vi skjutsade Richard till skolan efter tandläkarbesöket. Efter lunch reste sig Meia upp till stående med en penna i var hand och inget annat stöd. Helst vill hon fortfarande ha två händer som stöd, men vi fuskar lite så hon måste klara sig med en eller ibland ingen hand som stöd.

Meias intresse för katten har inte minskat och nu när hon kan flytta sig själv har katten börjat säga ifrån när det blir för mycket. Katten fastnade med en klo i Meias ärm, men Meia brydde sig bara om att försöka ruska på armen för att katten skulle lossna. Inga sura miner men antagligen kommer katten att markera lite mer nästa gång Meia överfaller henne :)

För att försöka få Meia att äta lite mer riktig mat istället för välling bytte vi ut eftermiddagsvällingen till varm mjölk (och lite mindre än den välling hon brukar få). Det var antingen det, eller att middagen var tacaroner, men hon åt med ganska bra aptit.

/ Anders