På morgon badade Meia och tvättade håret, och vi lekte med kaninen i köket en stund. Meia tog för första gången ett par små steg från kaninburen till mig helt frivilligt, alltså utan att jag försökte locka henne eller lura henne genom att släppa hennes händer.

Sen gick Meia och jag till lekparken. Blötsnön hade fryst, så det var inte lätt att ta sig fram för varken Meia eller mamma. Mest spännande tyckte Meia att det var att vi såg en katt. Jag försökte först peka ut katten för henne, men hon förstår inte riktigt det här med att titta åt det håll någon pekar. Hon tittar mer på handen man pekar med. Men då kom katten med ett litet svagt jamande, och då tittade Meia genast åt rätt håll. På just den frekvens som katters jamande ligger på är det i alla fall inget fel på Meias hörsel.

Det var kul att gunga i en gunga gjord av bildäck också. Meia gungade ganska högt och skrattade. Nästa gång ska vi testa den stora gröna gungan i Vasaparken.