Meia har sedan hon kom till oss lärt sig att läsa (titta) i böcker och att rita streck på papper. I dag kom hon på att man kunde kombinera de två kunskaperna… :-) Vi får försöka lära henne att skilja på ritblock och böcker. Vi har förresten märkt den senaste tiden att Meia blir väldigt ledsen om man höjer rösten åt henne. Det behövs inte mer än ett bestämt “nej” och en lite arg blick för att hon ska bli alldeles tyst ett par sekunder, sen börjar underläppen darra och hon brister ut i storgråt. Lite fascinerande att så små barn är så bra på att tolka andra människors känslor och signaler.

Våra snälla grannar Georg och Birgitta tittade förbi på kvällen med en present (en bok med ramsor och sånger) och beundrade sin nya lilla granne.