Meia var supertrött och somnade på egen hand i sängen prick klockan åtta. En halvtimme senare fick hon en hostattack (hon har hosta på natten, men inte på dagen) och kräktes upp en liten del av kvällsvällingen. Jag lyfte upp henne för att ta en ny pyjamas och tvätta henne, men medan jag bar henne kom resten av vällingen upp över mina kläder och i en sjö på golvet. Stackars liten.

Anders fick bära henne i bärselen en timme, sen somnade hon gott och sov hela natten. Nu ger vi henne hostmedicin och hoppas att natthostan släpper.

Idag har vi varit på Samariterhemmets sjukhus och lämnat in rör med avföringsprover, och vi (Meia och jag) har ätit lunch med Melina på restaurang. På vägen hem såg vi ankor vid Fyrisån, och eftersom vi råkade ha lite gammalt bröd med oss så passade vi på att mata ankorna.

Meia har sett uppmärksam men lite skeptisk ut hela dagen, det blev nog mycket nya intryck. När vi promenerade på stan alla tre (Meia, jag och Melina) började hon gråta ett par gånger utan synlig anledning, så det var nog lite ovant med en ny person att titta på. När vi kom hem blev hon tvärtrött klockan två, gned sig i ögonen och grät, så hon fick gå och lägga sig fast det var en timme för tidigt.

Vi har börjat öva mer på att gå utmed möbler nu, och hon blir allt bättre på att gå medan man bara håller i en hand. Ibland kan hon gå nästan hur långt som helst med enhandsstöd. 

Böcker är kul, hon sätter ofta en pekbok i handen på en och vill att man ska läsa. Ibland lyssnar hon på hela boken, och ibland tappar hon intresset mitt i, eller ger en en ny bok innan man läst klart. Ibland vill hon lyssna på samma bok tio gånger i rad…

Idag måste Meias mamma på ett möte under dagen, så pappa har fått vara hemma med Meia. Hans arbetskompis Markus kom förbi och fikade och hjälpte till att bygga torn med kapplastavar.

Meia har inte velat somna själv de senaste kvällarna, utan jag får bära henne i bärsele tills hon somnar. Det brukar ta tjugo minuter eller så. Ganska mysigt egentligen. Just nu har hon precis somnat och sitter i selen lutad mot mitt bröst. Snart ska jag lyfta över henne i sängen. Det är inte så svårt – vi har märkt de senaste dagarna att hon är extremt svårväckt. Att väcka henne genom att föra oväsen är helt omöjligt. Att knuffa och buffa på henne när hon ligger i sängen har ingen effekt. Lyfter man upp henne sover hon lugnt vidare i ens famn. Man får verkligen använda all sin kreativitet för att få liv i henne… :-)

Idag gick det bättre med lekparken. Ingen snö, och Meia log en del och såg sig om och tittade på fåglarna när hon satt i sandlådan. Att använda händerna med vantar på klarar hon inte av än, så det blir inget grävande i sandlådan. Hon ville hemskt gärna gå runt och undersöka saker , så vi tog ett par varv runt lekparken, men hon behöver mycket hjälp för att gå och hennes mammas rygg orkar inte hur länge som helst. En dryg halvtimme var vi ute i alla fall. När jag bar hem henne blev det ett galltjut i protest!

Idag har Meia tagit sina första steg på egen hand! Det blev ungefär två och ett halvt steg från pappa till mamma. Fantastiskt!

Hon reser sig upp hela tiden nu, antingen med hjälp av leksakslådan eller med hjälp av madrasserna i myshörnan i stora rummet. Sen vill hon, som alltid, gåträna mycket. Hon sträcker upp händerna i luften, tittar på oss och gnäller uppfordrande. Vi håller på så mycket vi orkar, fast man blir trött i ryggen, men det är aldrig riktigt tillräckligt för Meia :-). Jag önskar att hon ville krypa lite mer, så att hon kunde utforska världen lite på egen hand, men det verkar fortfarande vara rätt jobbigt för henne. Hon har nog inte riktigt den rätta kryptekniken än.

Vi läser pekböcker för henne, och det verkar som att hon börjar förstå konceptet med böcker nu. Hon tittar på bilderna och verkar lyssna på vad vi säger, i alla fall en liten stund.

I morse försov vi oss till kl 7, men lyckades ändå hålla oss till sovschemat genom att ta en promenad mellan tio och elva, hon somnar lättare i vagnen.

På eftermiddagen tog vi en tur till lekparken i Vasaparken. Meia har inte riktigt fått kläm på det här med lekparker än. Hon kan visserligen gå i vinterkläder och stövlar nu (med ganska mycket hjälp), men hon går framåtlutad och stirrar ner i marken och blir liksom okontaktbar. Sen ville hon förstås sätta sig i blötsnön ibland (det har snöat i natt i Uppsala), och ibland trillade hon. Så jackan och termobyxorna blev nersölade, och eftersom hon blev blöt om  händerna och verkade så obekväm med situationen så var vi bara på lekplatsen i kanske tio eller femton minuter. Sen fick jag sanera hennes kläder när vi kom in. Vi får fortsätta öva och hoppas på bättre och torrare väder.

På kvällen vid middagen var hon på sitt soligaste humör och vi grimaserade, härmade varandra och skrattade gott.

Det var lite svårt att få Meia att somna i går kväll, jag fick bära henne i bärselen i kanske en timme tills hon somnade vid tjugo över nio. Men sen sov hon ganska gott fram till klockan sex. Vi har bestämt oss för att försöka hålla på följande schema:

kl 6: vakna
kl 10-11 förmiddagslur
kl 15-16 eftermiddagslur
kl 20: somna för natten.

Om hon inte vaknar av sig själv efter sina tupplurar på dagen får vi helt enkelt väcka henne, annars blir schemat förskjutet hela tiden och hon somnar inte på kvällen.

Idag stod hon utan stöd i kanske 10 sekunder medan hon höll en skallra i ena handen och undersökte en plastpåse med den andra. Däremot kryper hon mindre idag, bara någon meter åt gången. I förrgår kröp hon efter dammsugaren när jag höll på att dammsuga, det blev en ganska bra bit sammanlagt!

Vi hade en lite orolig natt, Meia vaknade vid tre och somnade inte om på en timme eller så. Vi ska byta ut fullkornsvällingen mot vanlig och se om det hjälper, och låta henne sova lite mindre på dagarna.

Under natten uppnådde vi dock ännu en milstolpe: under sitt snurrande runt i spjälsängen lyckades hon både sätta sig upp (det klarar hon nästan varje gång hon försöker nu, hon börjar få rutin) och resa sig upp till stående! Det var första gången hon rest sig upp i sängen. Hon kan resa sig till stående med hjälp av leksakslådan också, det har hon börjat med de senaste dagarna.

Hon somnade sent på eftermiddagen och jag väckte henne efter ungefär en timme vid klockan fem – då var hon svårväckt, minst sagt! Jag fick bära henne en lång stund innan det blev liv i henne. Hoppas hon sover gott inatt nu i alla fall.

Idag har jag haft min första riktiga arbetsdag sedan Meia kom till oss. Skönt att vara ikapp med bokföringen i företaget igen.

Idag har jag och Meia varit på blodprovstagning på Akademiska (Anders var i Stockholm, så Meia och jag fick gå själva). Det gick otroligt bra. Meia, som i vanliga fall inte vill sitta i knät alls om hon kan slippa, satt lugnt i mitt knä i kanske 15 minuter och lekte med sköterskans leksaker medan sköterskan stack tre små hål i hennes fingertoppar och droppe för droppe fyllde fem små provrör med blod. Skönt att se att hon inte blivit rädd för folk i vita rockar efter gårdagens upplevelse!

När vi gick ut från sjukhuset gav hon mig ett litet menande leende som jag tolkade som “trodde du inte att jag skulle klara det där, mamma, det var ju en baggis!”.

Det är kul att se henne åka vagn nu. Första gången vi hade henne i vagnen för en och en halv vecka sedan stirrade hon hela tiden tomt ut i luften, hade ett enformigt aa-aa-aa-ljud för sig  och rörde mer eller mindre bokstavligen inte ett finger på hela promenaden. Nu vrider hon på huvudet, tittar på allt som passerar, jollrar och provar en massa olika ljud, leker med sina vantar och ler mot mig ibland.