Pappa lagade en tjusig trerätters middag i kväll (efterrätten har vi inte börjat på än). Han och Meia var och handlade på förmiddagen, och det var långa köer och tog mycket tid. Kanske det var därför Meia blev trött, hon sov 2,5 timmar på eftermiddagen. Sen badade mamma henne och klädde upp henne i den fina svarta sammetsklänningen vi fått av Therese.

Efter klockan sex började energin ta slut igen, hennes tålamod blev kort och det var nära till tårarna. Förrätten gick bra, men när vi kom till huvudrätten klockan sju inleddes den med att Meia fick sufflé som var en aning varm, vilket förorsakade en allvarlig gråtattack. Stackars pappa som lagat mat hela dagen fick trösta Meia i stället för att avnjuta oxfilén – men han klagade inte! Nu ligger hon, efter en extra tidig nattning, och dricker välling och ska förhoppningsvis somna snart, om inte fyrverkerierna håller henne vaken.

/ Marianne

Nu hör vi ljudet av små fötter på allvar. I kväll har Meia gått flera varv mellan TV-rummet och stora rummet, mellan TV-rummet och sovrummet och en vända från köket via sovrummet till stora rummet. Ingen sträcka här hemma är för lång för henne nu. Tipp-tapp-tipp låter det när hon kommer sättande. Det är en nästan hisnande känsla att se henne gå!

/ Marianne

Meia har sovit dåligt två nätter nu; hon har somnat som hon ska på kvällen, men sedan vaknat och fått nattvälling och inte somnat om. Så mamma har varit uppe och burit henne i bärselen och svurit över katten, som inte direkt underlättar det hela när hon jagar efter mattes fötter och tycker att det är så kul att någon äntligen är uppe och leker med henne mitt i natten… Men när Meia är vaken ett par timmar på natten sover hon i alla fall längre på morgonen, så antalet timmar man får sova är ganska konstant.

Idag var vi i lekparken på förmiddagen. Första gången Meia var ute med sina nya stövlar gick det inte alls bra, hon kunde knappt gå alls. I dag gick det strålande, hon tultade runt med enhandsstöd (men ramlade emellanåt), och gick till och med några steg på egen hand! Och så stod hon en lång stund utan stöd och tittade på när en liten pojke i hennes egen ålder gungade. Sen gick hon nästan hela vägen hem med stöd av pappa och vagnen.

Inomhus går hon en massa på egen hand nu. Köket är bäst att gå i, för där är det aldrig långt till närmaste sak man kan ta tag i om balansen sviker. Hon går flera steg i taget, stannar, byter riktning, allt med full balans för det mesta!

/ Marianne

Det blev ingen julbild med alla wartoftar i soffan i år, men här är i alla fall fem av sju möjliga. (Klicka på bilden för en större utskriftsvänlig version).

Igår och idag har moster Elisabet och kusinerna Nellie och Herman från Växjö varit på besök i Uppsala. I går kväll var vi på japansk restaurang (den på Geijersgatan). Man kunde inte ha barnstolar vid de låga japanska borden, utan Meia fick sitta i våra knän. Det var lite besvärligt, men maten var god så det var värt det!

Idag har vi varit på mellandagsrea, men Meia följde bara med pappa och handlade lite och gick sen hem igen och sov en stund. Vi har gåtränat massor, delvis med hjälp av kusinerna, och hon gör riktigt stora framsteg nu. Hon kan gå helt stabilt sträckor på kanske 15 steg, och sedan stanna. Ibland kan hon till och med vända 180 grader och gå vidare.

Just nu gör Elisabet och Nellie halsband, Herman spelar World of Warcraft, Anders lagar en trerättersmiddag, jag bloggar och Meia sitter vid mina fötter och leker med ett tangentbord. 

Den här natten var bättre, Meia somnade visserligen inte förrän halv tio, men sen behövde vi bara servera välling när hon vaknade några timmar senare, och sen sov hon i sin egen säng resten av natten.

Vi har inte gjort något speciellt idag, bara städat lite och jag har varit nere på stan en vända. Anders och Meia är och handlar på Ica just nu, och jag har tagit ett bad. Badet var planerat, men blev mer nödvändigt än jag hade väntat mig. Jag och Meia var i badrummet, och Meia sträckte sig efter toalettborsten. Jag trodde jag hann fånga henne tid och lyfte upp henne, men Meia hade varit snabbare. Innan jag hann upptäcka att hon höll i toalettborsten hade hon borstat mitt hår med den… uck. :-)

Meia har börjat öva på att äta med sked själv. Då kan det bli så här fint.

/ Marianne

Meia kan sina nattingsrutiner nu. Jag hade bytt blöja på henne och tagit på pyjamas, och var på väg ut genom dörren utan att borsta hennes tänder. Då vände hon sig om och pekade ivrigt på tandborsten och sa de-de. Duktig tjej!

/ Marianne

                RRSxXXXXX    H.       VVVVVVVVVV G    .                  ‘”20C021055G220V54BNN   CCCCCCCCCCCCCCCCCCCCV                             

 ,,

1. ./.                   v    b nbn

/ Meia

Julafton avlöpte väl. Under julgranen fanns bland annat varsin talande OS-maskot till alla i familjen. Vi köpte sådana på flygplatsen i Beijing när vi lämnade Kina, men glömde dem på flygplanet. Men efter lite letande lyckades vi beställa nya via Internet. Pojkarna fick nya Wii-spel, och jag fick en ny CD-spelare så jag kan spela barnvisor för Meia i sovrummet.

På kvällen somnade Meia lite efter åtta, och vi satt uppe ganske sent och spelade dataspelet  “Titans” (The Age Of Mythology – The Titans Expansion) med pojkarna. Sen hade Meia ingen bra natt – hon vaknade och fick välling, men somnade inte om, så vi lade henne i vår säng. Där låg hon sedan och snarkade mycket högt, pruttade (kanske hon plockade för  många russin ur julsalladen?) och sparkade på oss. Tidigt på morgonen när hon var lite halvvaken började hon försöka resa sig upp till sittande, men trillade halvvägs och slog huvudet i mitt huvud. Detta upprepades gång på gång tills Anders var snäll nog att ta hand om henne.

Så det har varit två rätt trötta föräldrar som tagit hand om Meia idag. Meia har varit lite trött hon med och fått ett par gråtattacker, eller kanske hon har ont i magen efter all julmaten. Vi tog i alla fall en promenad till stugan, och allt såg bra ut där. I kväll blir det en tidig läggning av oss alla tre så vi orkar lite bättre i morgon.

/ Marianne

Så här dagen före julafton har Meia hjälpt mamma att laga risgrynsgröt, lyssnat på julmusik på pianot, och tittat på när vi andra spelade Alfapet. Hon tyckte att risgrynsgröt var jättegott, att pianomusiken blev mycket bättre om hon fick hjälpa till, och att Alfapet var ett riktigt tråkigt spel (det enda som var lite kul var att stoppa bokstavsbrickorna i munnen, bläddra i SAOL och försöka rita på ekbordet med kulspetspennan). Hov sov 2,5 timmar fram till klockan fyra på eftermiddagen, så det blev en sen nattning. Men nu (klockan halv tio) ligger hon och dricker välling, och somnar förhoppningsvis snart.

/ Marianne

Idag hittade Meia på ett riktigt bus. Hon fick tag i den trådlösa telefonen i hallen, och stod som vanligt och småpratade i den medan jag städade. Inget ovanligt. Men det visade sig att hon hade lyckats trycka på knapparna på telefonen så att den ringde upp mormor och morfar i Växjö…  Mormor svarade, och tydligen hade de ett trevligt litet samtal tills Meia tröttnade och kröp därifrån, naturligtvis utan att lägga på. En förvirrad mormor som naturligtvis undrade vad som egentligen hände lyckades till sist ringa till Anders mobiltelefon för att be oss lägga på luren… 

Nu ska vi försöka förklara för henne att hon gärna får ringa till mormor hur mycket hon vill, men hon måste då, för att undvika strålning, använda den fasta telefonen och lägga på luren efteråt! :-)

/ Marianne

Meia och pappa gick upp först idag. Mamma fick sovmorgon. Meia var mycket intresserad av paketen, liksom katten var. Katten tyckte mest om snörena, speciellt då rosetterna, medan Meia mest gillade papperet och försökte öppna några paket. “Stopp där, det är två dagar kvar till julafton” blev en ganska väl använd mening under morgonen…   

Under förmiddagen hann Richard, Robin, Meia och pappa med att handla de sista julklapparna och få in skinkan i ugnen, medan mamma var på kontoret och jobbade undan det sista som måste göras före nyår. Efter lunch blev det promenad med Meia och matvaruinköp med tonvikt på choklad och gott till julafton.

Vi hann också göra lite julkort. Här är det både foto och bearbetning av Marianne. (Anders hade den mycket betydelsefulla uppgiften att få Meia att skratta).

Meia börjar så smått prata nu, tror vi. När vi t ex säger “hej” eller “hej då” säger hon ibland något som låter ungefär likadant. (Hon vinkar nästan alltid när man säger hej då, så hon vet vad det betyder). Det låter ofta som att hon försöker härma ord. Hon klarar fortfarande inte av att peka ut mamma eller pappa dock. Men när jag pratade om tandborstning idag så pekade hon på tandborsten!

Meia gillar ju som vi berättat tidigare att tala i telefon – hon letar ofta upp min mobiltelefon och pratar lite i den. Häromdagen hittade på en ny variant – hon tog änden på snöret som sitter i hennes regnbågsfärgade igelkott och lade det mot örat och pratade med sin “telefonröst”. Jag misstänker att hon tyckte att det hela såg ut som en telefon med headset… :-)

/Anders och Marianne

Pojkarna hade skolavslutning på torsdagskvällen så de var lediga idag. Anders hade totalt glömt bort Marianne Wartoft ABs jul-lunch och hade gjort en ambitiös planering för dagen. Vi skulle hinna med att baka lussekatter, baka skinkan, klä julgranen, göra lasagne till middag innan Marianne kommer hem och mycket annat.

Lunchen var jättetrevlig. Pojkarna ville hellre vara hemma så Anders och Meia mötte Pa, Henrik och Marianne på Domtrappkällaren och tog en affärslunch. Meia tyckte jättemycket om lammpatén och åt upp Anders och Pas patéer innan hennes mat kom in. När vi andra fick in vår mat passade Meia på att föranleda ett besök till damrummet. Vi fick förstås en barnstol till Meia, men Meia bestämde sig för att det var mycket trevligare att sitta i pappas knä och äta. Så när pappa väl fick äta sin mat efter blöjbyte och matande var den ganska kall.

Lussekatterna och skinkan fick vänta, men vi klädde en jättefin gran, lade dit de sista paketen och lyckades med en jättebra lasagne – som blev klar i tid och inte behövde stå länge innan vi åt den. Det verkar som om varmluftsläget på ugnen är speciellt bra för lasagne.

Meia var lite kinkig på kvällen och var lite vaken runt 22.30-tiden men sen sov hon till 7 på lördag morgon.

/Anders

Meia börjar bli trött på sjukhus nu men idag var ändå pappa och Meia till Akademiska för att röntga ryggen. Vi fick ju veta i Kina att det eventuellt kan vara något problem med hennes rygg och / eller höfter – exakt vilket problem det skulle vara försvann någonstans i den allmänna språkförbistringen. Läkaren på “tropikundersökningen” tittade på henne och hittade inget. Men för säkerhets skull har vi alltså blivit kallade till röngten.

Mamma hade förvarnat oss om att det kunde gå jättesnabbt att komma in till läkarna när man väl var där, så vi gick tid med vagnen och var där med en god halvtimme tillgodo. Tyvärr var de lite försenade idag så vi fick vänta dryga 45 minuter på att komma in, men Meia hittade ett jätteroligt plasthus i hennes storlek (lite drygt) och två bråkiga pojkar i 4-6-årsåldern  att leka med så det var en ganska ok väntan.

Strax innan vi fick komma in till läkarna ramlade Meia och slog i ansiktet i en stol. När jag precis fått henne att sluta gråta kom den unge, vänlige, men lite okunnige läkaren fram till Meia och  pratade bäbisspråk så hon började gråta igen. Det blev inte bättre av att jag måste klä av henne helt och hålla fast henne i olika positioner för att de skulle kunna få bra bilder av ryggen. Efter fyra bilder gick läkarna undan för att kolla om det behövdes fler. Då kunde jag trösta Meia lite i alla fall. Lite rädd att hon skulle kissa på mig var jag, men det gick bra. Efter ett tag kom de tillbaka och ville ha fler bilder… Två bilder till, sen försvann de. Nu fick Meia ligga kvar på maskinen och dricka vatten. Hon tog en gruvlig hämnd på läkarna genom att kissa ner maskinen rejält. Bilderna blev bra i alla fall så vi fick gå :)

På vägen hem köpte vi en riktig julgran. I morgon ska vi klä den. Den får sova på balkongen tills i morgon.

/Anders

Igår var mamma och Meia och köpte vinterstövlar till Meia. Hennes förra stövlar var mer höststövlar och räcker inte till nu när det börjar bli kallt på allvar. Stövlarna får bli julklapp från mormor och morfar. Meia hälsar och tackar för presenten!

Idag ska mamma och Meia gå och äta lunch på kinarestaurang med Anna och Sigrid. Sen blir det pappas tur att vara hemma med Meia några dagar.

/ Marianne

Mamma tröttnar ibland på Minisebran fortare än vad Meia gör det, så idag kom hon på den strålande idén att ställa Tripp-trapp-stolen vid datorn, så kunde Meia köra på egen hand.

Meia hade en lite orolig natt och vaknade och grät, och mer välling hjälpte inte. Det slutade med att Anders, som skulle upp och jobba kl 5, lade sig i gästrummet, medan Meia fick somna om i vår säng. Sen la jag över henne i spjälsängen och hon sov gott till halv åtta på morgonen.

På förmiddagen var vi lekparken en halvtimme. Det var massor med stora tjejer där, runt fem år, som åkte rutschkana och lekte. Meia tittade fascinerat på och tultade runt medan jag höll henne i ena handleden, men hon trillade ganska ofta. Det där med stövlar och vinterkläder är fortfarande lite svårt. Sen ville hon inte somna i spjälsängen efter lunch, men efter tio minuter i bärselen medan jag gick runt och plockade i lägenheten slocknade hon.

Till eftermiddagsfikat kom vår hemutredare Monica, som ska skriva en rapport som ska vara underlag för tingsrättens adoptionsbeslut. Hon var förstås vederbörligen imponerad av Meia, och tyckte att hon verkade vara alert och ha humor. Meia var i sitt esse och busade runt med pappa, och storabröderna kom hem igen mitt i mötet efter en vecka hos sin mamma.  Vi har hopp om att Monica skriver en positiv rapport och att tingsrätten dömer till vår fördel :-)

När Monica gått och storebröderna och pappa åkt iväg till ridningen lekte Meia och mamma en liten stund, men eftermiddagens sociala ansträngningar tog ut sin rätt (eller hade hon ont någonstans tro?) och Meia fick en gråtattack. Inget kunde trösta henne, utan hon grät tills hon somnade. Tjugo minuter senare vaknade hon efter sin powernap och var nöjd och glad igen, och hjälpte mamma att laga lite mat.

Meia går fortfarande bara tre-fyra steg åt gången lite då och då, men hon står utan stöd allt oftare och allt längre stunder.

 / Marianne

Meia var inte riktigt på humör för fotosession idag, och batteriet tog slut i kameran, men en lite söt bild fick vi i alla fall.

Mer dokumentation av saker som Meia kan:

Hon vet vad saker och ting används till. Ger man henne en borste så borstar hon håret med den (ibland håller hon borsten med taggarna utåt dock). Får hon tag i en telefon sätter hon den genast mot örat. När man ger henne tandborsten stoppar hon den i munnen och borstar. Idag fick hon tag på sin mössa och lade den på huvudet. Strumpor som hon hittar brukar hon lägga på fötterna. Hon kan inte ta på sig mössor och strumpor själv, däremot brukar hon ta på sig mina bruna skinnvantar själv när hon hittar dem, och sen går hon runt och ser ut som en kräfta med jättestora klor! :-)

Hon tycker det är helt OK att bada, men det är inte alls lika jättekul nu som när vi badade henne första gångerna i Kina. Duschen är hon lite smårädd för, ibland börjar hon gråta bara man sätter igång duschen när hon är i badrummet. Men det är ingen konst att tvätta håret på henne, hon accepterar att man lägger henne bakåt i badkaret och håller en hand bakom nacken på henne – idag låg hon så en lång stund medan jag sköljde hennes hår.

Vi sjunger Imse vimse spindel för henne, och hon börjar göra vissa antydningar till att göra en del av rörelserna själv.

/ Marianne

Meia har varit förkyld i veckan, och fick först sova i vår säng två nätter, för hon kunde inte sova i sin egen säng när hon hade hosta. Den tredje natten somnade hon i spjälsängen, och vaknade av en hostattack några timmar senare och kräktes. Men sen sov hon faktiskt hela natten i egen säng, och nu i natt sov hon lugnt hela natten!

Så eftersom hon verkar ganska frisk igen så har vi vågat oss på att gå till lekparken en liten stund idag. Det var en flicka som hette Sofia där som var nästan tre år och gungade jättehögt. Meia tyckte att det var spännande att titta på.

Meia kan nu svara på frågorna “Var är kaninen”, “Var är Moses”, “Var är Ping” och “Var är lampan”. Lite svårare är “Var är katten”, “Var är pappa” och “Var är mamma”, men ibland så går det. Hon verkar också förstå när jag säger “ska du hämta en bok så kan jag läsa den för dig”, då tittar hon sig om efter en bok. Vi övar också på att peka ut olika saker i en bok.

Idag har Anders installerat en fast telefon i sovrummet så att Meia kan prata med sina släktingar. Meia tyckte det var kul att dra i den långa telefonsladden.

/ Marianne

På förmiddagen gick pappa och Meia ner på stan för att handla lite julklappar. Det var tråkigt, tyckte Meia, så vi gick hem och slog in klapparna istället. Det var ännu tråkigare tyckte Meia. Hon fick bara pappersbitar, etiketter och tejp när pappa tog paketen, papper, sax och alla roliga saker. Nä… julen är inte alls så kul som alla säger. Inte ett enda paket har Meia fått hittills :(

På kvällen gick vi ner på stan igen. Vi hämtade upp mamma och gick till Fugu och åt kinesisk mat. Meia var jätteintresserad av servitrisen, som kom från Vietnam.

/Anders

En förkyld Meia som sov i vår säng hela natten satte stop för alla eventuella lucia-planer för morgonen. När Marianne jobbade passade Meia och pappa på att tjuvträna lite, så till lussefikat kl 3 på eftermiddagen blev konversationen:

Vi: Meia, var är pappa?
Meia:  Tittar på pappa och pekar
Vi: (applåderar). Var är mamma då?
Meia: (tittar oförstående)
Vi: Jo, där är mamma (pekar). Men var är kaninen då?
Meia: (vänder sig genast om och pekar på kaninen)

Fortsättning följer nog…

/Anders

http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=77-AV_ID=702049,00.html

Hurra!

Meia och mamma var vid lekparken i Stadsparken med Melina idag. Det är nog Uppsalas största och finaste lekplats! Tyvärr var det inga andra barn där, men vi hade trevligt ändå. Sen lunchade vi med Melina och Meia fick äta av mammas lasagne.

Vi tror att Meia börjar få lite kläm på det här med språk nu, det verkar allt oftare som att hon förstår vad vi säger. Men hon hårdprioriterar när det gäller vilka ord som är viktiga att lära sig. Följande konversation utspelade sig när vi satt alla tre vid frukostbordet:

Vi: Meia, var är pappa?
Meia:  (ingen reaktion)
Vi: Men var är pappa?
Meia: (tittar oförstående)
Vi: Jo, där är pappa (pekar). Men var är kaninen då?
Meia: (vänder sig genast om och pekar på kaninen)

/ Marianne

Idag var vi på röntgenmottagningen med Meia för att få hennes hand röntgad. Meia tycker inte om att ligga på britsar med bryska sköterskor i närheten, hon gallskrek. Sköterskan tyckte att hon kunde “spara sina tårar till hon bättre behövde dem”. Kanske lite mycket begärt av en ettåring. Men Meia hämtade sig snart, och på det stora hela så hade vi en mysig utflykt. Vi fikade lite i väntrummet på röntgenavdelningen och det fanns många kul leksaker där.

Vi fick inte veta något om vad bilderna visade, det ska vi gå igenom med handkirurgen senare.

Aili och Ulf har lagt ett bud på lägenheten (ja, det är snabba ryck här!). Vi håller tummarna!

/ Marianne

I går kväll hade vi adoptionsstudiecirkeln på besök. Det blev tyvärr stort manfall pga förkylningar, men vi blev i alla fall sju vuxna och två barn, vilket egentligen var rätt lagom. Det dracks glögg och åts pepparkakor och lussebullar. Meia tyckte att det var kul, men ville inte riktigt dela med sig mer än nödvändigt av sina leksaker med John. Molly var inte alls glad och satt och jamade vid ytterdörren en stor del av kvällen. Mollys humör blev inte bättre av att kvällen avslutades med att en av gästerna tramapde henne rejält på svansen när de skulle gå hem.

Johns föräldrar, Ulf och Aili, blev mycket intresserade av lägenheten som är till salu längst ner i huset. Vi får se om vi får dem till nya grannar! :-)

John och Meia bekantar sig

Idag har vi bakat lussebullar, och mamma har vågat sig på att använda den nya kameran. Resultat syns nedan.

På förmiddagen tog Meia sig en tupplur i bärselen medan mamma dammsög lägenheten. Som väntat blev det ju då inte så lätt att få henne att sova efter lunch, men mamma hade lite listigt planerat in en liten promenad, så Meia somnade i vagnen. Promenader är alltid effektivaste sättet att få Meia att sova!

Efter sovpausen blev det promenad med mamma igen till Ica för att göra lite kompletterande inköp till den trerättersmiddag pappa och storebröderna höll på att laga. Maten smakade utmärkt, och nu sover Meia gott efter att ha druckit ur en flaska välling. Innan hon gick och lade sig läste hon lite i Jesper Juuls Ditt kompetenta barn. Det verkar vara en favoritbok.

Meia kan gå ett par steg på egen hand nu. Hennes motorik i benen gör stora framsteg, t ex så kan hon numera sitta på huk, och när hon trillat behöver man inte lyfta upp henne längre, utan hon tar sig upp själv om man bara ger henne lite stöd med ena handen. Hennes krypteknik är perfekt, och hon kryper snabbt och effektivt dit hon vill.

I morgon ska vi försöka hinna ta lite bilder och publicera här.

En god nyhet är förresten att det verkar som att Sverkerskolan kan räddas. Läs mer här. Beslut ska fattas den 19:e december.

/ Marianne

På förmiddagen var Meia lite kinkig och trött, kanske för att vi inte var ut och gjorde någonting speciellt. Det regnade mycket och pojkarna hade klipptid nere på stan på eftermiddagen.

Efter en kort middagslur så gick Anders och alla barnen ner på stan. Meia och Anders var ute nästan hela tiden när Richard och Robin klippte sig. Det regnade hela tiden. Efter den utflykten smakade tacos till middag jättebra.

/Anders