I går kväll ville Meia inte somna, utan ställde sig i stället upp i spjälsängen och höll ett mycket långt, högljutt och övertygat tal till “folket” (mig och Anders). För att inte kunna ett enda ord är hon verkligen otroligt verbal. :-)

Idag var vi en stund på Adoptionscentrums öppna förskola i Tunabergskyrkan. Meia glömde helt bort att vara blyg, och kröp glatt in i gruppen med barn, föräldrar och leksaker utan att ens se sig om och kolla att jag var kvar där. Jag vet inte riktigt om jag ska vara glad över det, eller om det är ett tecken på att anknytningen inte riktigt sitter än.

/ Marianne