Meia hade en lite orolig natt och vaknade och grät, och mer välling hjälpte inte. Det slutade med att Anders, som skulle upp och jobba kl 5, lade sig i gästrummet, medan Meia fick somna om i vår säng. Sen la jag över henne i spjälsängen och hon sov gott till halv åtta på morgonen.
På förmiddagen var vi lekparken en halvtimme. Det var massor med stora tjejer där, runt fem år, som åkte rutschkana och lekte. Meia tittade fascinerat på och tultade runt medan jag höll henne i ena handleden, men hon trillade ganska ofta. Det där med stövlar och vinterkläder är fortfarande lite svårt. Sen ville hon inte somna i spjälsängen efter lunch, men efter tio minuter i bärselen medan jag gick runt och plockade i lägenheten slocknade hon.
Till eftermiddagsfikat kom vår hemutredare Monica, som ska skriva en rapport som ska vara underlag för tingsrättens adoptionsbeslut. Hon var förstås vederbörligen imponerad av Meia, och tyckte att hon verkade vara alert och ha humor. Meia var i sitt esse och busade runt med pappa, och storabröderna kom hem igen mitt i mötet efter en vecka hos sin mamma. Vi har hopp om att Monica skriver en positiv rapport och att tingsrätten dömer till vår fördel :-)
När Monica gått och storebröderna och pappa åkt iväg till ridningen lekte Meia och mamma en liten stund, men eftermiddagens sociala ansträngningar tog ut sin rätt (eller hade hon ont någonstans tro?) och Meia fick en gråtattack. Inget kunde trösta henne, utan hon grät tills hon somnade. Tjugo minuter senare vaknade hon efter sin powernap och var nöjd och glad igen, och hjälpte mamma att laga lite mat.
Meia går fortfarande bara tre-fyra steg åt gången lite då och då, men hon står utan stöd allt oftare och allt längre stunder.
/ Marianne