Meia och pappa gick upp först idag. Mamma fick sovmorgon. Meia var mycket intresserad av paketen, liksom katten var. Katten tyckte mest om snörena, speciellt då rosetterna, medan Meia mest gillade papperet och försökte öppna några paket. “Stopp där, det är två dagar kvar till julafton” blev en ganska väl använd mening under morgonen…   

Under förmiddagen hann Richard, Robin, Meia och pappa med att handla de sista julklapparna och få in skinkan i ugnen, medan mamma var på kontoret och jobbade undan det sista som måste göras före nyår. Efter lunch blev det promenad med Meia och matvaruinköp med tonvikt på choklad och gott till julafton.

Vi hann också göra lite julkort. Här är det både foto och bearbetning av Marianne. (Anders hade den mycket betydelsefulla uppgiften att få Meia att skratta).

Meia börjar så smått prata nu, tror vi. När vi t ex säger “hej” eller “hej då” säger hon ibland något som låter ungefär likadant. (Hon vinkar nästan alltid när man säger hej då, så hon vet vad det betyder). Det låter ofta som att hon försöker härma ord. Hon klarar fortfarande inte av att peka ut mamma eller pappa dock. Men när jag pratade om tandborstning idag så pekade hon på tandborsten!

Meia gillar ju som vi berättat tidigare att tala i telefon – hon letar ofta upp min mobiltelefon och pratar lite i den. Häromdagen hittade på en ny variant – hon tog änden på snöret som sitter i hennes regnbågsfärgade igelkott och lade det mot örat och pratade med sin “telefonröst”. Jag misstänker att hon tyckte att det hela såg ut som en telefon med headset… :-)

/Anders och Marianne