Ha, mammas handväska! Här ska plundras!

Att gå och bära en kasse och prata i telefon samtidigt är ju ingen konst alls ju. Det är säkert bra att kunna när jag blir en jäktad dubbelarbetande karriärkvinna i framtiden…

Meia vaknade tidigt idag med. Istället för att missa lunchen fick hon sova 1½-2h på förmiddagen. Vi fikade lite frukt, ringde farfar och gick till lekplatsen. Meia tog med en fotboll idag så vi sparkade boll med.

Nu har vi lunchat. Om tjugo minuter kommer Robin hem. Då ska vi gå på promenad och handla semlor. Robin ska på laser-game-födelsekalas ikväll så det blir nog flera promenader. Hallen är knappt en kilometer hemifrån så vi går istället för att åka bil. Det kan kanske bli lite mer sova i vagnen i eftermiddag, annars kan det bli en jobbig kväll…

/Anders

Idag vaknade Meia före 6 på morgonen. Efter en stark förmiddag med mycket lek i parken lyckades hon somna strax före lunch så hon fick en flaska välling i spjälsängen. Den var slut när hon vaknade. Hon verkar inte få riktigt bra sömnvanor nu. Istället för att vakna på natten vaknar hon tidigt istället och vi har inte hittat inte någon bra dygnsrytm ännu.

/Anders

Idag fyllde Meia 17 månader! Grattis Meia!

Jubilaren tar ett kvällsbad.

Meia och mamma var på öppna förskolan igen. Det gick jättebra, Meia var bara blyg några minuter innan hon kände sig som hemma. Sen traskade hon runt överallt, men med jämna mellanrum kom hon mot mig med öppna armar och gav mig en kram, för att sedan sticka iväg igen. :-)

På eftermiddagen gick mamma, Meia och Robin ner i parken för att spela fotboll. Meia gillar fotboll, men håller sig inte alltid till reglerna utan vill gärna använda händerna. Fotbollsplanen var mycket lerig, och inom kort var Meia och Robin också mycket leriga. Meia trillade ett par gånger och fick lera i ansiktet, vilket inte bekom henne så mycket men såg ganska komiskt ut… jag hade tyvärr inte kameran med mig dock. Kul var det i alla fall, men när vi kom in var det bara att sätta igång tvättmaskinen.

Pappa och Meia i fina hjälmar.

Meia gungar i parken.

Meias humör har varit mycket bättre idag. På eftermiddagen var Meia och mamma i parken. När mamma tyckte det var dags att gå hem ville Meia stanna kvar. Så mamma gick en bit hemåt och sa nåt i stil med “hej då, nu går mamma hem, ska du följa med?”. Meia vinkade, sa “hej då” hon också och gick åt rakt motsatt håll… :-). Överhuvudtaget är det vansinnigt gulligt att se henne tulta runt på egen hand i parken. Det måste ge henne en helt ny känsla av frihet.

Meias aptit har varit sämre ett tag. Förut kunde hon ibland sätta i sig en hel burk barnmat, nu får man vara glad om hon äter en fjärdedels. Men hon äter fortfarande tre flaskor välling om dagen, och har inte magrat, så vi är inte oroliga. Hon får säkert det hon behöver.

När Meia satt och åt och hade slarvat bort sin sked gav jag henne en ny sked att äta med, och Meia sade “tack, älskling”. Hm. Jag misstänker att det mest var en slump och inte kommer att upprepas, men det var ju ganska sött :-)

/ Marianne

Meia, mamma och pappa gick en promenad till stugan och fikade.

Meia vid sitt eget träd

Meia promenerar.

Meia och mamma fikar. När vi kört en liten stund med värmefläkten var det runt 10 grader i stugan.

Ännu en milstople är uppnådd: Meia går själv utomhus! Det var perfekt väder idag, ingen snö men frusen mark, och Meia släppte min hand frivilligt och knatade runt av bara den nere i parken på egen hand. Hon till och med avböjde min hjälp vid ett par tillfällen när jag försökte hålla henne i handen. Hon gav sig även på att bestiga den lilla kullen för egen maskin, och kom faktiskt halvvägs till toppen. Det enda hon inte klarar är att ta sig upp igen själv när hon trillat.

Nere i parken var ett par små systrar och lekte som hette de fina namnen Meja (med j då) och Linn. De var tre och noll år gamla. Den “riktiga” Linn från Kina var också där, med sin mamma, mormor och morfar.

Allt var väl med Meia så länge vi var utomhus, men överlag så är hon inne i en lite osäker period nu när hon vill bli buren mycket, tålamodet är ofta kort och hon har nära till tårarna.

/ Marianne

Natten till idag var ingen bra natt för Meia. Hon var ganska mycket vaken och tillbringade tiden i mamma och pappas säng, skumpande på våra magar. Mamma lyckades till slut få Meia att somna.

I morse tvättade pappa och Meia så mamma fick sova lite. Efter frukost låg mamma och pappa i sängen för att vila lite men det fick de inte göra ensamma. Meia skulle promt upp och ge pappa en jättepuss. Med en mycket förkyld näsa fick pappa en jätteblöt puss och näsgnugg. Någonting pappa inte kunde göra annat än ta emot på bästa sätt…

Nu är mamma och Meia ute i lekparken och pappa har ett telefonmöte. Vi kanske ska till stugan senare under dagen.

/Anders

Gårdagen var ganska bära-Meia-i-bärsele-intensiv. Fredagen blev bättre, men inte riktigt bra. Meia verkar vara i ganska stort behov av trygghet just nu så det är bara att bära på.

Vi lyckades i alla fall handla en Azalea till mamma och lite fröer som vi ska plantera i helgen. Just nu springer Meia iväg med pappas CSN-räkningar som inte är betalda ännu så det får bli mer blog en annan gång…

/Anders

7ici 9vv,jmm¨n   lkklk    _pö-ä’-öä-ö ¨t——————-1c

4

vu.v nvv.cvb  

m,Ä_*

iiiiiiiiiiii

 *

 Ä ¨’ikiiuuiinnnbnb k l.lllooill,,,,3,717/*-fr2rfff1f

 /Meia

Idag vaknade Meia 05.45. En trött pappa och en pigg Meia gick upp för att låta mamma sova så det blev lite Teletubbies på TV:n innan frukost. Meia räknade högt med rösten från tv:n när teletubbisarna hoppade fram:

– Eeee
– Tååå
– Leee

fast det var fyra stycken…

/Anders

Idag tog pappa och Meia en långpromenad och gick till stugan. Det var jätteroligt trots att det inte var perfekt väder. Vi fikade lite i stugan och gick sedan hem. Meia lyckades somna 2 minuter innan vi kom hem. Det tog nog 10 minuter innan vi kunde väcka henne och det gjorde nattningen efter lunchen betydligt svårare.

I morgon går vi nog till stugan igen, men med ett lite mer seriöst fika och mer ute-tid. Hoppas på bra väder.

Idag sa Meia någonting som lät som “Mamma” två gånger men Marianne är inte lika övertygad som Anders om att det är reproducerbart.

/Anders

Meia hade en lite orolig natt – vi tror att tänderna spökar igen. Hon vaknade tidigt på natten och grät – inte sin vanliga jag-är-pigg-och-vill-ha-uppmärksamhet-och-välling-gråt, utan sin jag-har-ont-ont-ont-låt-mig-vara-ifred-gråt. Hon fick komma upp i vår säng, och en stund var hon nästan hysterisk innan vi lyckades lugna henne med vatten i nappflaska, och hon somnade om. Sen vaknade hon för tidigt och hade en gnällig morgon, och somnade på vägen till öppna förskolan.

Väl framme på öpnna förskolan vaknade hon till liv myyycket långsamt, och satt sedan länge i mitt knä och iakttog allt. När hon väl vågade sig iväg från min famn var hon som vanligt hur tuff som helst, och jag fick springa och leta efter henne när hon gjorde oväntade utflykter och följde efter de äldre barnen till andra rum. Vi var med på den avslutande sångstunden också idag, och det gick bättre än väntat. Jag trodde inte att hon skulle stanna kvar i mitt knä alls, men hon blev påverkad av grupptrycket och klarade det rätt bra. Hon tyckte definitivt att det var jätteroligt att se alla barnen och föräldrarna sjunga!

Idag har det varit en alldeles vanlig dag. Mamma vågade inte ta med Meia till öppna förskolan i Vindhemskyrkan eftersom Meia var ganska snuvig på morgonen, utan vi gick till lekparken en stund i stället. Meia hittade lite leksaker som andra lämnat kvar och använde för första gången en spade på allvar med vantarna på.

Efter eftermiddagsvilan gick mamma och Meia för att handla lite barnsaker på Svanen. Det var första gången på mycket länge man kunde gå ut efter Meias tupplur och det fortfarande var ljust ute, underbart! Meias teknik när det gäller att äta på egen hand är inte riktigt fulländad (hm), så vi har låtit henne äta utan tröja. Men eftersom även byxorna brukar råka illa ut så har hon fått äta i bara blöja och haklapp några måltider, men då brukar hon bli missnöjd efter ett tag så vi misstänker att hon fryser lite. Nu köpte vi i stället en gigantisk haklapp som nästan är som en tröja med ärmar och allt. Hoppas det funkar bättre. Lite kläder och en ny pipmugg blev det också. Det är förresten inte lätt med storlekar på barnkläder, vi köper allt nytt i storlek 80 nu, vilket ibland passar perfekt och ibland är på tok för stort. Märkligt.

Snuvan har blivit bättre under dagen, så i morgon blir det nog öppna förskolan i Tunabackar.

/ Marianne

Idag har Pa och Henrik varit förbi på snabbfika och Meia fick en docka och en röd kinaklänning i present. Klänningen passar precis nu, så den ska hon få ha på kinesiska nyåret (det infaller den 7 februari i år).  Storebröderna åkte iväg till sin mamma på förmiddagen, en dag tidigare än vanligt, eftersom de skulle till Leksand för att titta på hockey.

Mamma och Meia har varit i lekparken. Vi tar inte med vagnen längre när vi ska dit, utan Meia går själv (med en hand i min) hela vägen från lägenheten till lekparken. På hemvägen blev hon dock lite trött, så jag fick bära henne sista biten från vändplatsen. Det var jättefint väder idag, sol och nästan vår i luften!

Meia har varit snorig idag, hon har nog fått pappas förkylning. Ibland kan hon snyta sig själv, och hon kan även snyta Ping. Det är ju bra. Mindre bra är att hon sen gärna vill torka golvet och möblerna med snorpappret :-)

Just nu lyssnar vi på en CD med barnvisor (julklapp från Inger och Christer). Meia har ställt lära-gå-vagnen mitt på golvet med Ping i, och sen springer hon runt den. Ser kul ut. :-)

Meia äter frukost.

Det här är Meia i ett nötskal just nu. Mössa på huvudet och väska i handen, och så säger hon “hej då” och ger sig iväg…

När Meia vaknade i morse tryckte pappa som vanligt på lyset till väckarklockan. Det är en bra klocka, som ställer tiden från atomuret i Hamburg, men den har en liten otrevlig egenhet – när belysningen tänds så slocknar siffrorna. Man har kanske en halv sekund på sig att se siffrorna innan de är borta. I morse var klockan 06.20 och Meia hade sovit hela natten utan att vakna. Nu var hon dock vaken och efter ett tag fick hon komma upp i vår säng.

Trots att vi hade lagt oss tidigt var vi väldigt trötta. Nåväl, pappa ska ta Meia på morgonen så pappa och Meia gick upp, bytte blöja, bytte kläder och gick för säkerhets skull in i tv-rummet så att vi inte skulle väcka mamma. Det blev lite Teletubbies i knät på en trött pappa.

Under tiden letade mamma efter sin klocka och hittade den på golvet. Den var bara 02.50…

Det blev en mycket kort dag och med viss möda och skumpande i bärselen somnade även Meia i en trött mammas armar. Nästa gång det var morgon tittade vi båda på flera klockor. De var alla ungefär 8 så det blev en riktig morgon till slut.

/Anders

Pappa har alltid varit jobbig med att inte låta Meia gå och dricka samtidigt. Idag satt Meia på golvet och drack men lyckades ändå resa på sig och ramla med ansiktet före rakt ner i flaskan. Det blev ett litet blodvite men tänderna klarade sig… Det är inte lätt att bli stor – det är mycket man ska lära sig.

Meia måste tycka att hon är ganska stor nu. Idag packade hon sin väska…

…. och den blev lite för full först, men hon plockade ur det som inte fick plats, stängde den alldeles själv och tog med den till dörren.

Antar att hon gick tillbaka för att ringa taxi. Vi får se i morgondagens blog om hon bestämmer sig för att stanna kvar hos oss. Både mamma och pappa tycker att det är lite tidigt för henne att flytta hemifrån.

/Anders

Idag började Meia med massor av ljudhärmanden. När mamma sade “Jajajajaja” (för att pappa hade tjatat om någonting?) så sade Meia genast “Jajajaja”. Hon fortsatte med att säga “Ick-a” till både Robin och Richard och härmade massor av ord som vi sade. Vi får nog anse att “Ick-a” är hennes nästa ord. Några viktiga ord saknas fortfarande i hennes vokabulär: mamma, pappa, ja, … Nä är nog ett annat ord som har kommit mer och mer under dagen.

Mamma har jobbat idag men hon var sååå välkommen när hon kom hem.

(Meia är mycket yrvaken på bilden, därav minen…)

/Anders

Både Meia, Richard, Robin och pappa har gjort jättemånga pappersflygplan idag. Tja, vissa fungerade bättre än andra och i alla fall en av oss behöver öva lite mer på att få flygplanen att flyga, men jag tänker inte skriva vem…  Molly jagade varje flygplan vi kastade – även de lyckade som vi ville ha kvar oskadda.

Meia och mamma plockade fram många bunkar, skedar, visp, tillbringare och sån’t och lekte laga mat i köket. Oj! vad det lät. Kaninen uppskattade inte riktigt ljudet.

/Anders

På förmiddagen var mamma och Meia på Adoptionscentrum Upplands öppna förskola i Tunabackar. Det tyckte de var jättekul bägge två. Det fanns massor med barn och vuxna där som de redan kände, t ex Emma och Linn, och flera av barnen från studiecirkeln. Meia var som vanligt blyg i början, men efter att ha tillbringat en bra stund i mammas knä vågade hon sig iväg, och sen var hon hur djärv som helst och gick runt och vinkade och sa “hej då” till alla hela tiden. De andra barnen höll på en del med att röra med skedar och vispar i skålar, och det tyckte Meia också var kul.

På hemvägen, strax före lunchtid, somnade hon i vagnen och sov tjugo minuter. Sen var det omöjligt att få henne att sova sin riktiga eftermiddagslur, vilket ledde till en del tårar och trötthetsanfall under middagen. Men nu är hon glad igen och är parkerad framför Minisebran medan jag skriver. (Dock har hon just fått tag i broschyren “Barnomsorg i Luthagen”, och sitter och bläddrar och väljer dagis).  Pappa är i Stockholm och jobbar och äter middag där, så mamma, Meia och storebröderna är hemma på egen hand. Nu ska det nog bli ett bad och en tidig nattning. Nästa gång vi ska på öppna förskolan ska vi ta med lunch, så att Meia kan få somna på hemvägen utan att man behöver väcka henne för mat och blöjbyte när man kommer hem.

Meia och mamma var i lekparken på förmiddagen. Emma och Linn var också där. På eftermiddagen kom storebröderna hem till oss igen, och på kvällen var mamma och Meia på adoptionsstudiecirkeln och umgicks lite med andra adoptivbarn med föräldrar. Meia var jätteblyg i början, men efter ett tag tyckte hon att det var jätteroligt och tultade runt och tittade på och pratade med alla. Fast det var inte kul när något barn försökte ta de leksaker Meia lånat från de andra barnen, då blev hon rätt arg. Eller när något annat barn höll i Meias vagn, eller lutade sig mot Meias mammas ben. Sånt tolererar inte Meia!

/ Marianne

Äsch, dessa paparazzi finns ju överallt… inte ens under soffbordet kan man gömma sig!

Meia och bästa gosedjurskompisen Ping i leksakshörnan.

Vi fick brev från barnläkaren i veckan. Han berättade att de tittat på röntgenplåtarna av ryggen, och Meia har en “lätt missbildad kota i ländryggen, en så kallad halvkota” Han hade remitterat det hela vidare till Klinisk Genetik på Akademiska sjukhuset för ett utlåtande.

Mina efterforskningar (på Google) visar att halvkotor (hemivertebra) oftast utvecklas så att de inte ställer till några stora problem, men i värsta fall blir ryggen sned efterhand som den växer, antingen i sidled eller djupled beroende på hur kotan sitter, och då får man operera.

Jag hittade också diagnosen VACTERL association (läs mer på Socialstyrelsens hemsida). Det är ingen sjukdom i sig, utan bara en etikett man sätter på en viss grupp av missbildningar som ofta förekommer tillsammans. Det finns sju missbildningar som ingår, och man ska ha minst tre av dem för att få diagnosen. Meia har två av dem: hand- och kotmissbildning. Fyra av dem (ändtarm, matstrupe, luftstrupe, hjärta) har hon uppenbarligen inte, men vi kanske borde få hennes njurar röntgade. Man kan ju ha bara en njure utan att det märks, och det kan i så fall vara bra att veta om. Vi hoppas att Klinisk Genetik tar tag i det. 

Så till dagens händelser. Meia och mamma var ute en kort stund på förmiddagen, men det regnade så det blev inte länge. Pappa påstår att det är en massa massa gånger ljusare ute än inne även när det är mulet, men just nu är det så mörkt att man nästan undrar om det inte är ljusare inomhus ändå… :-)

Meia har sagt “hej då” mest hela dagen. Dels gör hon det vid minsta anledning, t ex när hon tänker förflytta sig en meter från den hon talar med. Och sen så gör hon det ofta helt utan anledning, bara för att öva. En liten söt vinkning blir det för det mesta också.

Koncepten “mamma” och “pappa” är fortfarande rätt obegripliga för Meia. “Var är mamma” är en mycket svår fråga som sällan får något riktigt svar. Var lampan och kaninen är har hon stenkoll på däremot, som alltid. “Var är Ping” och “var är tandborsten” brukar inte vara några större problem heller, och katten, Moses och Tette går ibland.

Meia sover bättre nu, vi har fått sova två nätter i sträck utan att ens behöva byta blöja och koka vällning! Hon verkar tryggare nu också; när hon t ex har svårt att sova på kvällen så kan hon ligga själv och babbla ett tag i sängen tills hon somnar, och behöver inte bli upplyft och buren längre.

Nu är det här blogginlägget slut, och jag avslutar på bästa Meiamanér med att säga: HEJ DÅ! :-)

/ Marianne

Jag tror att vi kan officiellt förklara att Meia talar sitt första ord nu. Hon har ju sagt saker som kanin, lampa och välling vid enstaka tillfällen, men inte kunna upprepa det senare. Men nu är det ett ord som återkommer mest hela tiden, ofta mycket tydligt. Man hade ju hoppats på att det skulle vara “mamma” eller “pappa”, men icke… Meias första ord är “hej då”! :-D Min teori är att det är det enda ord hon kunnat få oss att säga precis när hon vill (genom att vinka, då säger vi “hej då”), och därför har det fastnat snabbast.

/ Marianne

Tråkpappa var förkyld idag igen. Det blev ganska mycket duplo, läsning och lite Teletubbies-tittande.  Vi gjorde ett piratfartyg i duplo idag, men den överlevde inte jungfruresan utan råkade ut för en tromb när den nästan inte var klar.

Meias bordsskick är lite omväxlande. I morse åt Meia yoghurt. För att göra den extra god fick hon lite krossade, torkade bär i (jordgubbar och hallon). Trots det så kom det mesta av yoghurten i ansiktet, bröstkorgen, över armarna, händer, mage och lite innanför byxlinningen. Byxorna var nerkladdade totalt och en hel del kom på stolen. Ytterligare yoghurt kunde hittas i stora sjok på bordet, på hela skedarna (två st) som naturligtvis låg på golvet och i tallriken. Faktum var att om man lade ihop all yoghurt så var det mer än dubbelt så mycket som jag hällde upp till henne. Nåväl, det var en ganska gedigen procedur att sanera henne. Vid saneringen var det viktigt att inte missa mellan ögonbrynen och hårfästet.

Till lunch fick Meia sjömansbiff. Det gick mycket bättre.  Nu blev saneringen betydligt lättare. Dock var större delen av armarna och bröstkorgen i saneringsbehov, liksom bordet.

Till mellanmål gjorde vi mandarinbitar och efter det ostkaka med jordgubbssylt. Jag hittade två små mandarinbitar på golvet. Byxorna hade lite mandarinsaft på sig, hennes högerhand behövde tvättas och hon hade lite smulor runt munnen. Av jordgubbssylten återstod ingenting! Det verkar som om Meia kan äta jättefint – bara hon vill :)

/ Anders