Idag är mamma och Meia ensamma hemma. Vi började med att sova länge, och gick upp klockan nio. Sen har vi varit i lekparken. Innan vi gick dit gjorde vi ett litet test inomhus av hur mycket kläder Meia kan gå med. Vi började med stövlarna, och hon klampade glatt omkring inomhus med dem på. Det var faktiskt rätt praktiskt, för då hörde man bättre var hon höll hus :-) Det enda som var knepigt för henne var att ta sig upp för egen maskin när hon trillat, men det gick det med efter en stund. Sen tog vi på täckbyxor – inga problem. Och till slut extra tröja och täckjacka – det gick bra det med!

Nu var det ju otroligt spännande att se om hon skulle klara att gå med kläder utomhus också! Och jo då, det gick rätt bra ändå, trots att vi har ett tunt lager nysnö här idag. Hon tultade runt ett par små varv på egen hand i lekparken, och behövde bara hjälp att ta sig upp när hon trillat. Men efter en stund trillade hon och fick snö i ansiktet, och då var det inte så kul längre. Så mamma fick hålla henne i ena handen ändå, och då gick det förstås bra. Vi vandrade runt i parken och gungade i en halvtimme.

Meia har lärt sig att skälla på katten. När katten busar för mycket och klöser på soffan, eller smiter ut genom dörren när man går in, så fräser Meia åt henne precis så som vi brukar göra.

Meias nätter har inte varit så bra på sistonde. Hon har somnat snällt klockan åtta eller halv nio, men vaknat mitt i natten och fått välling, och sen inte somnat om på ungefär en och en halv timme. Det mönstret har upprepats varje natt i en vecka nu, utom nu i natt, när hon hade svårt att somna men i stället faktiskt sov hela natten (utom ett kort avbrott för välling).

Under de sömnlösa nätterna har jag testat lite olika metoder. Att låta henne vara kvar i spjälsängen går inte alls, då bara gråter hon. Om man tar upp henne och låter henne ligga i vår säng är hon nöjd, men spinner runt av bara den. Hon reser sig hela tiden till sittande och faller sedan nästan ofelbart med huvudet mot mitt, och det är inte alls kul när det händer för tjugonde gången samma natt. Och så måste jag dessutom se till att hela tiden hålla mig alert och vaken och hålla koll på henne så att hon inte trillar ur sängen. Att gå med henne i selen funkar, men hon somnar inte snabbare för det och det är ju inte så vilsamt för mig.

Men i går natt kom jag på den ljusa idén att ställa spjälsängen intill vår säng, och det fungerade faktiskt. Hon protesterade bara lite innan hon accepterade det hela. Om jag bara ligger nära och sträcker in en hand genom spjälorna och rör henne ibland så håller hon sig lugn och spinner runt på egen hand, utan fara för sig själv eller min skalle.

(Om någon undrade vad Meias pappa har för roll i det hela så har vi en överenskommelse om att jag tar nätterna, och sen tar han morgnarna så att jag får sova ut ordentligt. Det passar mig utmärkt, eftersom jag ändå sover lite dåligt mitt i natten, men gillar sovmorgnar :-))

Medan jag har skrivit detta har Meia först tömt mitt skåp på sladdar och undersökt dessa noga, och sedan spelat Minisebran en lång stund. Duktig tjej! Nu ska vi gå och leka lite.