Idag var vi hos handkirurgen för första gången. Vi fick se röntgenbilderna, och Meia har fem och ett halvt finger, inte sex, på vänster hand. Pekfingret delar sig alltså i toppen, strax innan sista leden. Det var egentligen inte riktigt bra, för det innebär att den sista fingerleden på vänster pekfinger är lite “kluven”, och kanske inte fungerar fullt ut även om man opererar bort det sista halva finget. Vi får alltså räkna med att hon inte får full rörlighet och styrka i det finget. Fast handkirurgen ville inte helt utesluta att hon skulle kunna spela piano…

De ska i alla fall operera gruppen med tummen och pekfinget inom några månader, gissningsvis i april. Sedan blir det en ytterligare operation senare för att operera isär långfingret och ringfingret, men det brådskar ju inte. Operationen kommer att innebära kanske tre nätter på sjukhus för Meia (och en förälder, förstås).

Kirurgen höll med oss om att det är något som inte riktigt stämmer med hennes högertumme, men tyckte att vi skulle avvakta med det och se hur det utvecklas. Det kunde mycket väl bara vara något problem med senorna som blir lätt att fixa. Skelettet i höger hand är det inget fel på, det ser man på röntgenbilderna.

Meia var mycket skygg för handkirurgen och grät så fort hon kom för nära. Folk i vita rockar står uppenbarligen inte högt i kurs just nu, tyvärr.

Dagens nyaste meiabeteende är att hon matade Ping (leksakskaninen) med vatten ur sin pipmugg! Hon har brukat vilja bjuda mig när hon själv dricker på sistonde, men nu blev alltså även Ping bjuden. Det märks att hon börjar komma ur bebisstadiet på allvar nu och leker och spelar rollspel lite mer som större barn gör.

Meia badade på kvällen och tyckte det var superkul och skvätte vatten överallt. Överlag var hon på ett strålande humör och skrattade åt allt och ingenting – den hemska kirurgen var uppenbarligen helt bortglömd.

/ Marianne