Pappa var förkyld idag, så det blev ingen lek ute idag, men många andra roliga saker hann vi med. Meia kissade i pottan för första gången i morse. Pappa och Meia har tränat på det jättemycket men det har aldrig lyckats. I morse när pappa duschade och mamma skulle byta nattblöjan var den torr så pappa föreslog att Meia skulle få sitta på pottan lite – och det lyckades! Nu kan mamma säga att Meia alltid kissar på pottan när hon försöker :)

Mamma jobbade idag, så pappa och Meia byggde duplo (lego), lyssnade på musik, läste, byggde mer duplo och hade en ganska bra sjukdag ändå.

När Meia hade kraschat sitt flygplan kastade hon sig efter pappas…

… så hon fick det andra flygplanet med..

Nåväl… vi fortsatte med att bygga och till slut hade vi gjort ett hus av alla bitar – ingen bit blev över.

När pappa var för trött för att leka mer lekte Meia själv ett tag. Då tog hon en hammare som hon fick i julklapp av Herman och började banka på saker. Den låter och lyser när man bankar med den så den är jättekul. Den gör ont också, om man blir slagen i huvudet med den. Det blev pappa. Då sade han “Aj!” och Meia blev jätteledsen för hon trodde att pappa bannade henne :(

Vi tittade mycket på korten i kameran. Flera gånger när det var en bild på Molly, katten, sade Meia “Miaaa”, som ska betyda: Mjau ungefär.

Pappa och Meia tog en långpromenad idag. Vi hann med att titta i många affärer och handlade mat på vägen hem. Till tre-fikat kom Markus förbi. Till en början var Meia ganska blyg men efter ett tag lekte hon och Markus. Meia pratar mer och mer. “Hej då” hördes ganska tydligt idag, men inte när Markus skulle gå – då var hon tyst :)
Det blir färre och färre ställen som Meia inte har hunnit undersöka. Nu har Anders arbetsskåp mist sina handtag längst ner och Meia hittade två påsar med riskakor och en flaska vatten under barnvagnen.

Idag var vi hos handkirurgen för första gången. Vi fick se röntgenbilderna, och Meia har fem och ett halvt finger, inte sex, på vänster hand. Pekfingret delar sig alltså i toppen, strax innan sista leden. Det var egentligen inte riktigt bra, för det innebär att den sista fingerleden på vänster pekfinger är lite “kluven”, och kanske inte fungerar fullt ut även om man opererar bort det sista halva finget. Vi får alltså räkna med att hon inte får full rörlighet och styrka i det finget. Fast handkirurgen ville inte helt utesluta att hon skulle kunna spela piano…

De ska i alla fall operera gruppen med tummen och pekfinget inom några månader, gissningsvis i april. Sedan blir det en ytterligare operation senare för att operera isär långfingret och ringfingret, men det brådskar ju inte. Operationen kommer att innebära kanske tre nätter på sjukhus för Meia (och en förälder, förstås).

Kirurgen höll med oss om att det är något som inte riktigt stämmer med hennes högertumme, men tyckte att vi skulle avvakta med det och se hur det utvecklas. Det kunde mycket väl bara vara något problem med senorna som blir lätt att fixa. Skelettet i höger hand är det inget fel på, det ser man på röntgenbilderna.

Meia var mycket skygg för handkirurgen och grät så fort hon kom för nära. Folk i vita rockar står uppenbarligen inte högt i kurs just nu, tyvärr.

Dagens nyaste meiabeteende är att hon matade Ping (leksakskaninen) med vatten ur sin pipmugg! Hon har brukat vilja bjuda mig när hon själv dricker på sistonde, men nu blev alltså även Ping bjuden. Det märks att hon börjar komma ur bebisstadiet på allvar nu och leker och spelar rollspel lite mer som större barn gör.

Meia badade på kvällen och tyckte det var superkul och skvätte vatten överallt. Överlag var hon på ett strålande humör och skrattade åt allt och ingenting – den hemska kirurgen var uppenbarligen helt bortglömd.

/ Marianne

På förmiddagen var Meia och mamma på Ica och handlade. På eftermiddagen kom Pernilla, som behövde hjälp med en webbsajt hon håller på med. Pernilla byggde Duplo med Meia medan mamma fixade sajten. Det gick rätt bra, även om Meia var lite reserverad och ville upp i mammas knä emellanåt. Men när Pernilla gick fick hon till och med en spontan (ben)kram av Meia!

Idag har Meia för första gången nickat, något vi övat länge på! (Tyvärr nickade hon lite för ivrigt så att hon slog huvudet i tallriken). Skaka på huvudet är hon sedan länge duktig på, och hon vet numera vad det betyder. Ger man henne mer mat när hon inte vill ha så skakar hon på huvudet. Säger man “Nej, Meia, gör INTE så”, så tittar hon allvarsamt på en och skakar sakta på huvudet.

Ett annat extremt vanligt meiabeteende är att vinka hej då. När hon lämnar ett rum stannar hon nästan alltid till, vänder sig om och vinkar allvarligt en stund innan hon går. Mycket gulligt!

Livet med Meia är lättare nu när hon kan gå. Man slipper fundera på ifall man vågar lämna henne ensam i ett rum – det är bara att säga “nu går vi, Meia”, så följer hon med. Om man har tur. Eller så gör hon inte det, och hittar på ett hyss i stället. Men man slipper bära henne från rum till rum, och man slipper oroa sig för att hon känner sig övergiven om man lämnar henne någon liten stund.  Och hon är gladare nu när hon slipper vara frusterad över att vi inte alltid orkade gåträna med henne.

Meia går mest hela tiden nu, utom när vi bär henne då förstås. Hon är mycket stabil, och vi väntar nu bara på att hon ska börja springa och klättra också!

Hon börjar uppvisa ett visst ordningssinne. Idag plockade jag fram kritor ur en ask för jag tänkte att hon skulle rita lite. Tydligen hade hon ingen större lust med det, för efter en liten stund plockade hon tillbaka alla kritorna i asken prydligt en efter en. Häromdagen kom jag på henne med att lägga upp saker på bänken i hallen i stället för att riva ner dem. Och om man ger henne en disktrasa så torkar hon bordet så prydligt. Igår höll jag på att plocka i diskmaskinen, och då kom Meia vandrande med en smutsig sked hon hittat under bordet och placerade den i diskmaskinens bestickskorg!

/ Marianne

Idag var en dålig dag. Alla roliga belysningar i fönstren försvann och värst av allt – den roliga julgranen med alla kulor i försvann med.

Övrigt att notera var att pappa försökte trösta Meia under natten. Det gick bra, men pappa blev på ett rätt dåligt humör av sömnbrist under dagen, mamma blev på ett rätt dåligt humör hon med, eftersom pappa ville ha sovmorgon och hon fick gå upp med Meia, men efter tre koppar kaffe var de nästan som vanligt igen. Kanske bäst att fortsätta med mamma  på natten och pappa på morgonen.

/Anders

Att gå är ännu roligare om man har en mössa på huvudet (som Meia numera kan ta på själv), och många kul saker att bära på.

Idag är mamma och Meia ensamma hemma. Vi började med att sova länge, och gick upp klockan nio. Sen har vi varit i lekparken. Innan vi gick dit gjorde vi ett litet test inomhus av hur mycket kläder Meia kan gå med. Vi började med stövlarna, och hon klampade glatt omkring inomhus med dem på. Det var faktiskt rätt praktiskt, för då hörde man bättre var hon höll hus :-) Det enda som var knepigt för henne var att ta sig upp för egen maskin när hon trillat, men det gick det med efter en stund. Sen tog vi på täckbyxor – inga problem. Och till slut extra tröja och täckjacka – det gick bra det med!

Nu var det ju otroligt spännande att se om hon skulle klara att gå med kläder utomhus också! Och jo då, det gick rätt bra ändå, trots att vi har ett tunt lager nysnö här idag. Hon tultade runt ett par små varv på egen hand i lekparken, och behövde bara hjälp att ta sig upp när hon trillat. Men efter en stund trillade hon och fick snö i ansiktet, och då var det inte så kul längre. Så mamma fick hålla henne i ena handen ändå, och då gick det förstås bra. Vi vandrade runt i parken och gungade i en halvtimme.

Meia har lärt sig att skälla på katten. När katten busar för mycket och klöser på soffan, eller smiter ut genom dörren när man går in, så fräser Meia åt henne precis så som vi brukar göra.

Meias nätter har inte varit så bra på sistonde. Hon har somnat snällt klockan åtta eller halv nio, men vaknat mitt i natten och fått välling, och sen inte somnat om på ungefär en och en halv timme. Det mönstret har upprepats varje natt i en vecka nu, utom nu i natt, när hon hade svårt att somna men i stället faktiskt sov hela natten (utom ett kort avbrott för välling).

Under de sömnlösa nätterna har jag testat lite olika metoder. Att låta henne vara kvar i spjälsängen går inte alls, då bara gråter hon. Om man tar upp henne och låter henne ligga i vår säng är hon nöjd, men spinner runt av bara den. Hon reser sig hela tiden till sittande och faller sedan nästan ofelbart med huvudet mot mitt, och det är inte alls kul när det händer för tjugonde gången samma natt. Och så måste jag dessutom se till att hela tiden hålla mig alert och vaken och hålla koll på henne så att hon inte trillar ur sängen. Att gå med henne i selen funkar, men hon somnar inte snabbare för det och det är ju inte så vilsamt för mig.

Men i går natt kom jag på den ljusa idén att ställa spjälsängen intill vår säng, och det fungerade faktiskt. Hon protesterade bara lite innan hon accepterade det hela. Om jag bara ligger nära och sträcker in en hand genom spjälorna och rör henne ibland så håller hon sig lugn och spinner runt på egen hand, utan fara för sig själv eller min skalle.

(Om någon undrade vad Meias pappa har för roll i det hela så har vi en överenskommelse om att jag tar nätterna, och sen tar han morgnarna så att jag får sova ut ordentligt. Det passar mig utmärkt, eftersom jag ändå sover lite dåligt mitt i natten, men gillar sovmorgnar :-))

Medan jag har skrivit detta har Meia först tömt mitt skåp på sladdar och undersökt dessa noga, och sedan spelat Minisebran en lång stund. Duktig tjej! Nu ska vi gå och leka lite.

Meia har ett ganska fint sätt att visa vad hon tycker om och inte. Idag, när vi lagade tacos, gnällde Meia och ville smaka någonting. Eftersom det inte fanns så mycket klart, fick Meia och pappa var sin bit sallat. Pappa visade hur man åt sallat och Meia gjorde efter… men det var tydligen inte riktigt vad hon ville ha, för hon torkade sig i munnen med ärmen och gick sen till kaninburen med resten av sallaten som hon hade fått.

Tja, det är väl ok. Men direkt efter det gick hon fram till sallaten och ville ha mer. Vi kan bara anta vad hon skulle göra med det, men jag misstänker att hon inte planerade att äta den :)

Vi hann dessutom med att åka till återvinningsstationen med lite gammal elektronik och handla lite foder till Anitas katt. I morgon blir Meia ensam med mamma, för storebröderna och pappa ska hälsa på moster Anita och hennes barn.

/Anders

I fin svart sammetsklänning på nyårsafton…

… men humöret var inte riktigt på topp hela tiden, så ibland blev det så här.

Meia har lånat mammas vante och passar på att tömma understa lådan när hon tror att ingen ser.

Bildbevis: hon går!

Meia, Richard, Robin och pappa var nere på stan idag. Vi köpte en födelsedagspresent till Anita. Tyvärr verkar det som om Meia inte får följa med till Söderhamn i helgen men hon var ett utmärkt smakråd för presenten. Meia vet ganska mycket om just den presenten och kom med många goda råd om form och färg. Robin och Meia har sen busat jättemycket under eftermiddagen.

Pojkarna har spelat Wii och Meia har hejat på och gjort samma rörelser som de gör.

/Anders

Roligast idag tyckte Meia att det var att tulta runt, runt i lägenheten varv efter varv medan mamma kokade risgrynsgröt. Hon kryper knappt alls nu, utan går i stället. Vi var ute i lekparken en liten stund, men det var uselt väder så det blev inte länge. Storebröderna kom hit igen och blev förstås mäkta imponerade av att Meia kan gå!

Hon vaknade i natt igen och var vaken en timme. I natt ska vi testa att ge henne vatten i stället för välling när hon vaknar.

Det måste även noteras här att Meia fått sin första kindtand, eller i alla fall en halv kindtand än så länge, i sin högra överkäke. Man ser den när hon skrattar!