ö
I väntan på tårtan tar Meia skeden i vacker mun, eller nåt… Meias 18-månaderstårta

[youtube]http://www.youtube.com/v/Gp6lAyoCOO4[/youtube]

Pappa fick sova jättemycket natten till idag, så Meia och pappa gick till stugan på förmiddagen. Vi hade jättefint väder så vi stannade och pratade med lite grannar med. När vi kom hem somnade Meia utan att äta lunch och sov i tre timmar.

Vi gjorde ugnspannkaka med rökt skinka i till middag. Meia smakade lite skinka och sade sen “Mejja” som vi tolkade som “Mera”.

/Anders

Efter en natt då Meia skulle ligga riktigt nära pappa blev det en rätt tråkig, men helt ok dag. Pappa fick sova en timme ungefär, under natten, så han var lite trött hela dagen.

/Anders

Det börjar bli rätt fullt… men en till får väl alltid plats?

Bättre idag. Visserligen var natten orolig, men nu på förmiddagen är Meia på riktigt bra humör och kutar runt och fixar med än det ena, än det andra. Inget tjat om att bli buren idag! Mamma känner sig lite friskare också.

Vi måste även notera att Meia börjar visa prov på trotsigt beteende. Som t ex igår när vi åkt hiss och jag sa “Nu ska vi gå ur hissen Meia”, så skakade hon på huvudet. När jag närmade mig för att lyfta upp henne satte hon sig demonstrativt på golvet. Som tur är är minnet kort, när jag väl lyft ut henne ur hissen var alltihop lika snabbt bortglömt. Men jag misstänkter att vi kommer att få se många fler exempel på trots framöver! :-)

Idag lyckades vi (mamma och Meia) ta oss ut i lekparken en halvtimme både på förmiddagen och eftermiddagen. Det var skönt att sitta i solen en liten stund. Men mamma har inte varit riktigt frisk, hostan är envis, sjukdomskänslan dröjer sig kvar i kroppen och orken tar snabbt slut.

Meia har mått bättre idag. Hon sover fortfarande mer än vanligt, och dricker massor med vatten (det gör jag också).  Hon ler och skrattar ibland, och har varit nere på golvet långa stunder. Men så fort något går emot henne vill hon bli buren igen. Kanske man skulle mynta den svenska termen “kardborrbandsbebis” som en direkt översättning av engelska “Velcro baby”, som betyder just ett barn som vill bli buret precis hela tiden.

/ Marianne

Vår kardborrbandsbebis med sina bästa kompisar i TV-soffan.

Om jag gör den här fåniga minen kanske
mamma slutar försöka fotografera mig?

Pappa börjar känna sig lite friskare nu. Vi hade tvättstuga och badrummet ville har en storstädning så det var ungefär det som krafterna räckte till. Mamma hostar fortfarande en del. Meia blir bättre men får inte gå ut ännu, vi får se i morgon. Mamma kan sova brevid en stökig Meia så nu har pappa fått gästrummet och kunnat sova en hel natt i sträck :)

/Anders

Marianne är fortfarande inte frisk, men tillräckligt bra för att gå och jobba. Meia lämnar bara bärselen för att äta och sova men ser ut att vara på bättringsvägen.

Vi fick brev från tingsrätten idag. Vi får adoptera Meia. Det finns fortfarande en tid till överklaganden, men vi firade med kalkon-i-vin och hemmagjorda klyftpotatisar med en god rioja till.

/Anders

Trots hosta och snuva tog vi en tur i den nya bilen till Barngenetikmottagningen på Akademiska. Vi träffade Göran Annerén som är en av Sveriges främsta experter på området. Han hade två unga läkare med sig, och de tre slog sina kloka huvuden ihop och satte utan någon tvekan diagnosen Goldenhar Syndrom på Meia.

Mer om Goldenhar Syndrom kan man läsa här:

http://www.sos.se/smkh/1999-29-094/1999-29-094.HTM

Goldenhar är en “bra” diagnos, berättade han, eftersom den i princip aldrig påverkar den mentala utvecklingen. Det är också mycket liten risk att Meias eventuella kommande barn ska ärva det.

Vi fick remiss till ögonläkare, eftersom syndromet kan påverka ögonen, och till en tandläkare som ska få titta på den kluvna tanden i nederkäken. Sen ska vi få komma tillbaka till barngenetikmottagningen varje år för uppföljning. Det känns skönt!

/Marianne

Natten var ganska jobbig. Meia var förkyld och svår att trösta på natten. Pappa fick lite för lite sömn i alla fall. Vi har provat att ge Meia slemlösande under dagen för att försöka få en kräkfri natt nu.

Vi hämtade den nya bilen idag. Den är jätteskön att köra. Vi kanske tar bilen till sjukhuset i morgon. Vi ska till Klinisk Genetik på undersökning med Meia.

/Anders

Meia är nog i princip feberfri idag, men hostar. Hon hade rätt god aptit på lunchen, och sen drack hon välling och somnade. Efter en stund hostade hon, och vällingen kom upp igen. Katastrofutryckning till toaletten för sanering. Hon hostade fortfarande så jag satte henne på kanten av skötbordet, och då kom resten av lunchen och frukosten upp i ett par rejäla kaskader över mina kläder och badrumsgolvet.

Sen var det bättre, hon var uppe en stund och lekte och nu har hon somnat om.

När jag tog bilderna nedan kom hon fram efteråt och ville titta på kamerans display. När hon såg korten pekade hon ivrigt på dem och sa “Eia, Eia”!

/ Marianne

En liten sjukling. Bilden är tagen i går. Vi tog aldrig tempen på henne, men hon måste ha haft minst 39 grader. Idag är hon mycket friskare.

Pojkarna åkte till Nina och Peter igår.  De har sportlov och ska till sin mormor och morfar. Hoppas att de får det bra och blir friska snabbt.

Meia sov i vår säng större delen av dagen igår och hela natten. Lite opraktiskt när hon två gånger har hostat tills hon kräkts, men… vad gör man. Jag fick lite perspektiv på tillvaron som småbarnsfar igår natt när Meia lade sig ovanpå mitt huvud och försökte sova.

– Om hon hostar så kan hon kräkas ner hela mitt huvud, men… det kan det vara värt för att få sova en timme eller två.

Stackars Marianne låg i gästrummet och hostade. 02.30 hade hon inte somnat och jag hade sovit 2-3h med Meia i sängen. Jag fick ett par timmar till innan jag och Meia gick upp. Från 7 till 10 sov hon i mitt knä framför datorn. Jag kom åt musen men inte tangentbordet så jag kunde läsa mail men inte skicka.

Konstigt nog är det ändå lika roligt med barn, hur trött man än är.

/Anders

Nu har Meia också fått feber. Hon har fått en Alvedon, så vi hoppas att hon kan sova lite i natt i alla fall.

/ Marianne

Lite bättre idag, jag har 38 graders feber och klarar mig utan Ipren. Det influensaonda i kroppen är borta. Kvar är en täppt näsa och torrhosta.

Meia har också fått en släng av åkomman. Hon har en trött blick och är lite allmänt dämpad, och hostar ibland. Jag lät henne dricka välling och somna i vår säng, och hon fick en hostattack och spydde upp alltihop. Stackars liten.

/ Marianne 

Gårdagen var inte så rolig. Nu har Meia börjat hosta också och Robin blev snabbt sämre igår kväll. Richard, Robin och Anders satt ensamma med de 1.5kg morotsstavar och två dipsåser som vi hade förberett inför melodifestivalen.

Vi lagade en av Mariannes favoriträtter till middag men hon kunde inte känna så mycket av smakerna :/ Meia åt dock med god aptit, i alla fall av såsen. Det var bara crème fraishe med vitlök, salt och peppar; men Meia åt nästan hälften av den själv.

Meia sov från 20.00 till 07.00 med bara ett mellanmål kl 01.00 så natten har varit bra. Pappa och mamma gick och lade sig kl 9 så de fick sova rätt mycket också, men det behövs nog mer.

Nya ord: “Ouo-ouu” – Moses (Mariannes tygälg). För er med kinesiska-kunskaper uttalas det med tonerna 3, 2.

“We-ning” – Välling. Ton 4,2

/Anders

En rätt eländig dag. Meias mamma har legat i sängen hela dagen och har precis som igår haft en kroppstemperatur som växlat mellan 37 och 39 grader. Pappa har haft ont i huvudet och varit trött, och även Robin börjar känna sig illamående och yr.

För det mesta har pappa och pojkarna tagit hand om Meia, men jag har “barnvaktat” henne ett par timmar också. Hon har varit otroligt snäll under den tiden, det är som att hon förstår att jag inte orkar. Hon har kunnat sitta helt lugnt en timme i sängen och omväxlande dra sönder lite toapapper i småbitar, undersöka pappas väckarklocka, bläddra i en bok och provlyssna lite på min Ipod.

/ Marianne

Idag var ingen jättelyckad dag.  Det var kallt ute i lekparken, så kallt att Meia blev rosa under näsan – bihålorna verkar ha det jobbigt. När vi kom in igen så försökte hon luta sig mot en papperspåse, som gav vika så hon ramlade in i en stol och bet sig i läppen. Mamma har varit sjuk hela dagen och Richard hela veckan.

Nya ord: “okey” och “snälla”. Hon kan göra tecknet för mamma och peka på var mamma är (och pappa) så det går framåt.

/Anders

Idag är Meias stackars mamma sjuk igen – det är nog en ny åkomma som dök upp precis när jag besegrat den förra. Det finns nog många bacillusker på öppna förskolan, men det är väl lika bra att skaffa sig ett bra immunförsvar nu innan Meia börjar på dagis, annars får jag väl sjukdomarna då i stället. I natt hade jag feber, men det är lite bättre nu. Får se om jag orkar jobba något idag.

Meia har lagt sig till med ett alldeles eget ord i sitt vokabulär – “babamama”. “Hej då babamama” säger hon ibland. Det är faktiskt väldigt lustigt, för det är det vardagliga kinesiska ordet för “föräldrar”! Man kan ju inte låta bli att undra om det är något hon minns från sin tid i fosterfamiljen.

/ Marianne

Alla hjärtans dag.
En strålande sol skrek på Meia och pappa att komma ut och leka så vi packade kakor, vatten och kaffe och kastade oss ut för att leka i parken, gå till stugan och handla på vägen hem. Högtrycket hade dock sina nackdelar med – det var jättekallt ute. Vi skippade stugan och fikat, så det blev bara lekplats och handling. Det var bara ett annat barn där under hela tiden vi var där, en rysk flicka som hette Michaela. Hon är en månad yngre än Meia. De var väldigt intresserade av varandra, men lite avvaktande.

Vi gjorde avacado-halvor till förrätt, med lite crème fraishe och marinerade räkor till. Meia åt upp allt med god aptit och slängde ingenting på golvet. Det verkar gå ganska bra att äta fint när man vill :)

/Anders

Vi gick till stugan idag igen, Meia och pappa. Meia grät lite på vägen dit – det var ett konstigt fenomen på himlen som gjorde ont i hennes ögon. Pappa förklarade att det var solen. Den brukar komma fram sådär i mars och försvinna lagom till industrisemestern.  Vid stugan träffade vi några andra kolonister som också njöt av solskenet. Ingen har fått i potatisen i jorden ännu, men det var någon som snickrade lite. Mest fikades det så här tidigt på säsongen.

Det är väldigt roligt att se att Meia är en egen person och inte bara kopierar våra värderingar. En av de första saker jag visste om Marianne, ja; innan jag träffade henne första gången, var att Marianne inte tyckte om ärtor.  Meia åt en hel deciliter ärtor medan vi lagade tacaroner idag, antagligen till Mariannes stora förskräckelse.

Vi fick brev från socialnämnden idag att de tillstryrker en adoption av Meia, så nu är det bara tingsrätten kvar, sen ska vi fira.

/Anders

Idag var mamma och Meia på öppna förskolan i Tunabackar. Vi börjar bli rutinerade besökare nu, och har lärt oss att

1. Ta med mat dit så man slipper väcka Meia för lunch när man kommer hem.
2. Gå och äta när sångstunden börjar så man slipper fastna i den långa kön till mikron efter sångstunden
3. Ta med icke-tomatbaserad burkmat som inte färgar ner saker och ting.
4. Ta med lite mackor till mamma så hon inte svälter ihjäl på hemvägen
5. Låta Meia somna i vagnen på hemvägen, och sen rulla in vagnen i sovrummet hemma och låta henne sova färdigt där.

Med hjälp av dessa enkla regler fick vi en riktigt lyckad förmiddag, och Meia fick sova sina två timmar efter lunch!

Meia älskar att rengöra toaletten med toalettborste antingen det behövs eller ej, så vi kände ett behov av att ha lite renare borstar. Två nya borstar inhandlades idag, och Meia tyckte att det var otroligt kul att ha två toalettborstar hon kunde leka ohämmat med utan att någon skällde på henne!

Wow, jag har två alldeles nya toalettborstar att leka med! Urkul!

Kolla vad jag kan! Kanske man kunde uppfinna en ny kampsport där man använder toalettborstar i stället för svärd?

Idag har mamma och Meia varit supersociala. Först var det öppna förskolan i Vindhemskyrkan på förmiddagen. Det var inte så mycket barn där idag som det brukar vara, kanske på grund av det fina vädret. Meia tycker att kökshörnan är roligast att leka i. Gulligast var när Meia och två andra ungefär lika stora barn satt runt lekfikabordet och “fikade” med leksaksporslinet. De vispade och hällde för fullt ur kannor och muggar.

Efter lunch och vila gick vi till lekparken en timme på eftermiddagen, och där vimlade det av barn och fröknar från dagiset Plantan. På kvällen slutligen var det adoptionsstudiecirkeln. Fast då började det nog bli lite mycket även för Meia, hon var lite trött och började gråta flera gånger (oftast för att hon tyckte att Christoffer var lite närgången), så vi gick hem rätt tidigt.

Meia sov dåligt i natt och var vaken i nästan tre timmar mitt i natten. Vi hoppas på en bättre natt i natt.

Mamma och Meia var i lekparken på eftermiddagen. Det var en flicka som heter Mikaela där med sin mamma. De kommer från Ryssland (tror jag, de pratar i alla fall ryska med varandra). Meia övar nu på att kunna gå upp för kanter och små trappsteg själv. Det går inte riktigt än, hon behöver hjälp för att ta sig över allt som är högre än kanske fem centimeter. Men hon har lärt sig att hon behöver hjälp, och stannar och sträcker upp händerna när hon kommer till en kant, i stället för att som tidigare fortsätta rakt fram och snubbla.

Inomhus övar vi på att gå upp på en barnpall. Meia tycker det är kul. Med tvåhandsstöd kan hon gå upp, ner, upp, ner, upp och ner från pallen.

Under helgen har vi rensat ut en del saker som ska till Myrorna. Än så länge har sakerna bara kommit till hallen, dock :) Vi får göra en insats i nästa vecka för att få iväg dem därifrån.

/ Marianne

Meia och mamma vid datorn

Idag skulle vi gått på Calvins ettårskalas, men mammas förkylning satte stopp för det, tyvärr. Så det blev en mycket lugn lördag där mamma har legat och vilat och läst Flyga drake mest hela tiden medan pappa tagit hand om Meia och lagat mat. En halvtimme i lekparken och ett bad med Meia har mamma dock orkat med. Hoppas jag klarar lite högre tempo i morgon.

/ Marianne

Fredagen bjöd på underbart väder. Några minusgrader under natten gjorde leran i parken till en inbjudande matta som inte kladdade av sig. Några plusgrader i luften och strålande solsken gjorde att det kändes som den första vårdagen.

Efter en och en halv timme, drygt, hungrade vi in. Stackars Meia hann inte få i sig många tuggor innan hon somnade. Efter middagsluren åkte vi till kommunens återvinningscentral med lite gamla böcker men sen gick vi ut igen. Prognosen för helgen såg inte så lovande ut så det gäller att passa på…

/Anders

Meia och pappa skulle ut och gå lite idag, eftersom det var lervälling på lekplatsen, men Meia bara gick och gick så det slutade med att hon fick gå själv till affären. En inte alls så kort promenad för någon så liten. Varje gång pappa försökte få Meia att åka vagn så tvärvägrade hon. Hem gick det i alla fall bra med vagnen.

På långt avstånd fick Meia se två hundar idag. “Niin”, sade hon då (som betyder kanin). “Nej” sade pappa, “det är hundar, vovvar”. “Wooo”, svarade Meia då. Jättegulligt.

/Anders