I helgen är Meia och mamma ensamma hemma, pappa och storebröderna är hos kusinerna i Söderhamn. Det har duggregnat och duggsnöat  mest hela tiden. Vi har varit ute i parken en liten stund i alla fall både på lördagen och söndagen. Men blötan verkar ha skrämt bort alla andra, för vi var i princip helt ensamma där. Vi tittade på fåglar i stället, som Meia förstås kallar “iin”, alltså kanin.

Meia har varit jättesnäll hela helgen. Lugn, trygg och självgående. Om hon sen bara ville sova i sin egen säng också vore ju allt perfekt! :-)

Så här till 18-månadersdagen kan det ju vara kul att dokumentera vilka ord Meia använder:

Favoriten är fortfarande “Hej då”. Det används många gånger varje dag, ofta ihop med en vinkning. Ibland med ett tillägg som man kan tolka lite som man vill, typ “Hej då wawa”. “Hej” brukar hon också säga rätt ofta. “Hej mamma” har jag hört någon gång ibland.

“Iin” är mycket populärt. Det betyder “kanin” och används för alla djur. När hon ser en fågel t ex pekar hon och säger “iin”. Igår var det iguaner på TV, de blev också kallade “iin”.

“Nej” (eller snarare “nee”) hör vi också ofta, nästan alltid i kombination med en skakning på huvudet. Om man ställer en fråga till Meia svarar hon oftast “nee” och skakar på huvudet. Ibland varierar hon sig lite och nickar i stället. “Ja” kan också dyka upp ibland.

Ett ord som inte är ett riktigt ord men som hon ofta använder är det fräsande ljudet vi använder för att skälla på katten när hon klöser på soffan eller försöker smita ut i trappen. Detta ljud använder Meia ofta både på katten och kaninen. Kaninen är nog inte så imponerad…

När Meia ser bilder på sig själv säger hon nästan alltid “eia” , alltså “Meia”, nu, och pekar på sig själv.

Sen kommer en massa ord som Meia använder sällan men kan poppa upp någon enstaka gång ibland. T ex “tack”, “okej”, “icka” för Richard eller Robin, “mejja” för “mera”, “oou-uu” för Moses ,”mamababa”, och “gegga”. Jag tror  att jag börjar höra “titta” ibland också.

Hon säger inte “mamma” eller “pappa” än riktigt. Däremot kan hon sitt hemgjorda “teckenspråk” för mamma och pappa, vilket är att peka på sig själv! Det kommer sig av att vi har försökt få henne att förstå det här med mamma och pappa genom jag har sagt “mamma” och pekat på mig, och Anders har sagt “pappa” och pekat på sig. Det tolkade Meia som en form av teckenspråk, så om man nu pratar om pappa, så gör Meia “tecknet” för pappa och pekar på sig själv. Vi har försökt “olära” henne det genom att sluta göra så, men det sitter visst hårt. :-)

/ Marianne