Vår metod att låta Meia ligga i sin egen säng på natten gick hyfsat bra. Hon hade lite svårt att somna och grät kanske 10 minuter innan hon somnade. Sen gnydde hon lite och väckte mig vid tolvtiden, men somnade om snabbt. Halv fyra var det dags för ett rejält uppvaknande och blöjbyte. Sen ville hon inte somna om i spjälsängen, utan skrek i kanske 45 minuter eller så.  Jag höll ut och låg bredvid hennes säng i vuxensängen och sjöng och klappade lite på henne genom spjälorna, vilket gjorde att hon skrek ännu mer, och lyfte ibland upp henne lite (men utan att lägga ner henne i min säng). Men det var mest “jag-är-förbannad-för-att-jag-inte-får-som-jag-vill-skrik”, inte “jag-känner-mig-ensam-och-övergiven-skrik”. Så det gör ju att det känns lite lättare att härda ut.

Jag fick i alla fall som mest 3.5 timmars sammanhängande sömn, vilket var bättre än natten innan när jag fick tre perioder på runt två timmar vardera. Så jag mår lite bättre idag. Djupsömn är viktigt!

Idag har hon varit som vanligt och verkar inte hata mig (utom att hon kanske var lite grinig direkt på morgonen), och hade inget emot att gå och lägga sig i spjälsängen heller, så det finns nog hopp om att den här metoden ska fungera.

På kvällen har Meia och jag haft en lång “sagostund” liggande i myshörnan. Meia har hämtat olika böcker, bläddrat i dem, pekat och sagt “det då?”. Mysigt.

/ Marianne