Vår metod att låta Meia ligga i sin egen säng på natten gick hyfsat bra. Hon hade lite svårt att somna och grät kanske 10 minuter innan hon somnade. Sen gnydde hon lite och väckte mig vid tolvtiden, men somnade om snabbt. Halv fyra var det dags för ett rejält uppvaknande och blöjbyte. Sen ville hon inte somna om i spjälsängen, utan skrek i kanske 45 minuter eller så.  Jag höll ut och låg bredvid hennes säng i vuxensängen och sjöng och klappade lite på henne genom spjälorna, vilket gjorde att hon skrek ännu mer, och lyfte ibland upp henne lite (men utan att lägga ner henne i min säng). Men det var mest “jag-är-förbannad-för-att-jag-inte-får-som-jag-vill-skrik”, inte “jag-känner-mig-ensam-och-övergiven-skrik”. Så det gör ju att det känns lite lättare att härda ut.

Jag fick i alla fall som mest 3.5 timmars sammanhängande sömn, vilket var bättre än natten innan när jag fick tre perioder på runt två timmar vardera. Så jag mår lite bättre idag. Djupsömn är viktigt!

Idag har hon varit som vanligt och verkar inte hata mig (utom att hon kanske var lite grinig direkt på morgonen), och hade inget emot att gå och lägga sig i spjälsängen heller, så det finns nog hopp om att den här metoden ska fungera.

På kvällen har Meia och jag haft en lång “sagostund” liggande i myshörnan. Meia har hämtat olika böcker, bläddrat i dem, pekat och sagt “det då?”. Mysigt.

/ Marianne

På förmiddagen skulle pappa och Meia först till stugan, sen till lekparken för att inviga spadarna och hinken, men vi hade för roligt i stugan så vi kom inte iväg hem innan lunch. Det var jättefint väder och vi kunde sitta i solen på altanen och fika. Meia somnade på vägen hem så det blev en sen lunch.

På eftermiddagen åkte Meia och pappa till Robins skola för att gå på Robins utvecklingssamtal. Meia ritade med kritor hela tiden och var jättesnäll hela tiden.

Både till lunch och middag har Meia ätit jättemycket. Vi får nog köpa lite nya kläder snart, för det ser ut att vara en tillväxtperiod på gång.

/Anders

Mamma och Meia hade en lite stökig natt och kom iväg lite sent till Öppna förskolan i Tunabackar efter en trött morgon. Väl där gick allt bara fint, och Meia somnade i vagnen på vägen hem.

Meia har börjat titta mer detaljerat på bilder nu. Hon tittar och pekar på olika detaljer och säger något som låter ungefär som “det då?” med ett frågande tonfall. Då ska man svara t ex “Det är nallens ögon”, så pekar hon på nästa sak, “det då?”.

Idag gick vi ut på balkongen en liten stund. Jag sa “titta vad många bilar”, och Meia tittade och sa “bilar”. Anders säger att hon pekade på toalettstolen och sa “kissa” flera gånger.

Idag har vi satt in Meias säng i hennes rum. Vi hoppas att det kan hjälpa henne att sova bättre. Situationen är inte riktigt hållbar just nu – hon sover i egen säng från åtta till kanske halv tolv, sen vaknar hon och vill upp i vår säng. Hon är ingen bra sovkamrat, faktiskt… vi sover inte mycket när hon är där. Får se om det blir bättre så här. Alla alternativ måste testas, läget börjar bli lite desperat.

Fy katten vad dammigt! Meia tycker att det verkar bättre att städa direkt vid källan till hår och damm. Kanske inte så dumt tänkt.

Mamma och Meia ver nere på stan idag och köpte sandlådsleksaker till Meia. Hon tyckte att bilen var roligast.

Här sitter Meia i ett annat knä i samma kök, knappt fyra månader tidigare. Kortet ovan är taget den 12 november 2007. Hon ser så otroligt mycket äldre ut nu! :-)

Mamma och Meia var på öppna förskolan i Vindhemskyrkan på förmiddagen. Meia tycker det är jättekul att leka fika med plastservisen där. Vi måste skaffa en egen plastservis till henne att ha i stugan i sommar! Hon åkte den lilla rutschkanan flera gånger, med hjälp av mamma för att klara trappan upp.

Det var mycket barn där idag. Vi var där i hela tre timmar, från 8.30 till 11.30. Vi pratade mycket med mamman till en pojke på 2.5 år som fötts med klumpfot och gomspalt och hade hörapparat. När vi kom hem var Meia jättetrött och tvärsomnade i stolen innan hon ens hunnit smaka lasagnen jag värmt åt henne.

I helgen är Meia och mamma ensamma hemma, pappa och storebröderna är hos kusinerna i Söderhamn. Det har duggregnat och duggsnöat  mest hela tiden. Vi har varit ute i parken en liten stund i alla fall både på lördagen och söndagen. Men blötan verkar ha skrämt bort alla andra, för vi var i princip helt ensamma där. Vi tittade på fåglar i stället, som Meia förstås kallar “iin”, alltså kanin.

Meia har varit jättesnäll hela helgen. Lugn, trygg och självgående. Om hon sen bara ville sova i sin egen säng också vore ju allt perfekt! :-)

Så här till 18-månadersdagen kan det ju vara kul att dokumentera vilka ord Meia använder:

Favoriten är fortfarande “Hej då”. Det används många gånger varje dag, ofta ihop med en vinkning. Ibland med ett tillägg som man kan tolka lite som man vill, typ “Hej då wawa”. “Hej” brukar hon också säga rätt ofta. “Hej mamma” har jag hört någon gång ibland.

“Iin” är mycket populärt. Det betyder “kanin” och används för alla djur. När hon ser en fågel t ex pekar hon och säger “iin”. Igår var det iguaner på TV, de blev också kallade “iin”.

“Nej” (eller snarare “nee”) hör vi också ofta, nästan alltid i kombination med en skakning på huvudet. Om man ställer en fråga till Meia svarar hon oftast “nee” och skakar på huvudet. Ibland varierar hon sig lite och nickar i stället. “Ja” kan också dyka upp ibland.

Ett ord som inte är ett riktigt ord men som hon ofta använder är det fräsande ljudet vi använder för att skälla på katten när hon klöser på soffan eller försöker smita ut i trappen. Detta ljud använder Meia ofta både på katten och kaninen. Kaninen är nog inte så imponerad…

När Meia ser bilder på sig själv säger hon nästan alltid “eia” , alltså “Meia”, nu, och pekar på sig själv.

Sen kommer en massa ord som Meia använder sällan men kan poppa upp någon enstaka gång ibland. T ex “tack”, “okej”, “icka” för Richard eller Robin, “mejja” för “mera”, “oou-uu” för Moses ,”mamababa”, och “gegga”. Jag tror  att jag börjar höra “titta” ibland också.

Hon säger inte “mamma” eller “pappa” än riktigt. Däremot kan hon sitt hemgjorda “teckenspråk” för mamma och pappa, vilket är att peka på sig själv! Det kommer sig av att vi har försökt få henne att förstå det här med mamma och pappa genom jag har sagt “mamma” och pekat på mig, och Anders har sagt “pappa” och pekat på sig. Det tolkade Meia som en form av teckenspråk, så om man nu pratar om pappa, så gör Meia “tecknet” för pappa och pekar på sig själv. Vi har försökt “olära” henne det genom att sluta göra så, men det sitter visst hårt. :-)

/ Marianne

Ska vi bygga med Duplo, mamma?

Så här ser Meia ut idag. I bakgrunden, en alltid lika sovande tygälg.

Nytt ord: “gegga”.

När pappa, pojkarna och Meia handlat och var på väg hem så pekade Meia på sidan av vägen, där det var lervälling, och sade “gegga” flera gånger

/Anders

Strålande sol, snödroppar och kaffe/vatten/kakfika ute i lekparken. Meia och pappa hade en underbar dag ute, trots att det inte var så varmt, bara 4 grader på förmiddagen. Solen värmde och gjorde kropp och ande varm. Det var en riktigt trevlig dag.

Richard spelade innebandymatch mot lärarna (och vann naturligtvis) så han missade bussen. Meia, Robin och pappa åkte i nya bilen och hämtade honom, så passade vi på att köpa en 18-månaderstårta samtidigt. Vi hjälptes åt att göra tacos till middag, men Meia åt mer än hon hjälpte till -gurkan var en favorit.

Efter maten tog vi en repris på Meias ettårsdag. Vi åt tårta och filmade händelsen. Den gången hade vi bara ett foto på Meia men nu var hon här i egen person. Känns riktigt bra nu…

/Anders