Fortfarande soligt väder, men ordentligt kallt idag! På förmiddagen blev det Öppna förskolan i Vindhemskyrkan. Sen hem för lunch, och sen bäddade jag ner Meia i vagnen och tog en promenad för att träffa Melina och uträtta lite ärenden medan Meia sov.
Meia somnade när vi kommit till vändplatsen utanför huset, ungefär en minut efter att jag lagt henne i vagnen. Två och en halv timme senare vaknade hon till liv, och då befann hon sig på kaféet i bottenvåningen av Musikens hus. Detta abrupta miljöombyte verkade förvirra henne lite, och hon var yrvaken och mycket dämpad en lång stund efter att hon vaknat. Men så småningom kom hon igång igen och pekade glatt ut alla pippisar (bi-bi-bi) och hundar (vov-vov) på hemvägen. Vi tänkte mata ankorna, men de har visst flyttat någon annanstans för tillfället. På sträckan mellan Skolgatan och Luthagsesplanaden fanns det exakt en anka!
Det har varit en bra Meiadag idag, hon har varit mycket oklängig och förnöjsam. Tänderna har nog slutat göra ont. Hon har sagt ett nytt ord också: “hopp”. “Hopp, hopp, hopp” brukar jag säga när jag släpper ut kaninen, och idag härmade Meia mig: “Happ, happ”!
Uppdatering strax före nio på kvällen: Meia har hela dagen vägrat svara på frågan “Var är Meias näsa?” Men nu hade hon åter lite svårt att sova, och helt plötsligt sent på kvällen gick det bra igen, både att lokalisera Meias näsa, mun, ögon och öron, och även mammas!
/ Marianne