Vi var och besökte Meias blivande dagis, det verkade jättebra. Enda felet är att det är en bit att gå, men fröknarna verkade engagerade, och vi träffade en mamma som redan hade ett barn på samma avdelning som Meia, och hon var supernöjd. Dagiset ligger lugnt och fint i ett mysigt och helt bilfritt studentbostadsområde. Meia ska få gå i en grupp med 19 barn i åldrarna 1-4 år.

Meia har lagt ordet “katt” (uttalas ungefär “atsch”) till sitt aktiva ordförråd, alltså ord hon säger spontant själv. Hundar är inte länge ett ljudhärmande “vov-vov” utan “vovve”. Hennes förråd av ord hon kan härma efter när vi sagt dem har växt drastiskt de senaste dagarna. Vi har fått höra “äpple” (plä-plä), “flygplan”, “blommor”, “Ping” och en massa annat.

Roligast är att påkalla mamma och pappas uppmärksamhet genom att säga “mammaa!” och “pappaa!”. En typisk middagskonversation:

Meia: Mammaa!
Mamma: Ja, vad är det Meia?
Meia: (tystnad)
Meia: Pappaa!
Pappa: Ja, vad vill du Meia?
Meia: (lite obegripligt babbel).
Meia: Pappaa!
Pappa: Ja, vad är det?
Meia: (tystnad)
… och så vidare under hela måltiden.

Meia älskar att göra soppa av allt. Under i princip varje måltid häller hon drycken över maten i tallriken, utbrister “Meeiaa!” med en bedjande ton, och äter sen soppan med god aptit.

Bilder från idag finns i blogginlägget nedan.

/ Marianne