Som igår var det kallt på termometern, men rätt bra ute. Inte lika varmt som igår, men ganska bra väder. Meia och pappa gick först till Vindhemsparken men där var det inga barn så vi gick till Vasaparken istället. Där lekte Meia med alla andras leksaker men hennes egna var helt ointressanta. Dessutom gick hon balansgång längs en rad stockar som var nedgrävda som kant mellan sandlådan och vägen.

I helgen var vi till Biotopia, som ligger i andra änden av Vasaparken. Där fick Meia äta glass. Det måste hon ha kommit på idag, för plötsligt sprang hon ohejdat från sandlådan ända fram till trappan på Biotopia, med en pappa som hoppade på en krycka i ivriga försök att komma ikapp. Vägen tillbaka till sandlådan var lång. Meia hjälpte inte riktigt till, så det var lite lirka och lite bära för att komma tillbaka.

Meia ska ta bort gipset i morgon. För att göra det ska hon sövas. Det innebär att hon måste fasta på dagen tills operationen. Om Meia får tid på eftermiddagen kan det bli en ganska lång dag om hon inte får äta, så idag försökte vi att flytta fram dygnet lite så att morgondagen ska bli lättare. Pappa åt lunch på Domtrappkällaren med Meia, Markus, Suren från Sri Lanka, en kund och en student som kanske ska börja jobba för nSpike. Det var lite knepigt men Meia satt i pappas knä och åt upp godbitarna på hans tallrik. Pappa fick trevligt sällskap och en massa fina såsfläckar på byxorna som tack.

Efter maten gick vi hem och Meia fick sova en sen eftermiddagslur. Klockan fyra kunde Anders ringa till sjukhuset angående vilken tid vi skulle få. Vi får komma direkt på morgonen, kl 08.00. Hela vår fina planering gick i stöpet :) Nu får vi kämpa för att få Meia att somna tidigt istället.

/Anders

Den här veckan ska Meia vara med pappa. Förra veckan var en mamma-vecka. Vi började med Vindhemsparken på förmiddagen. Vi hann med att vara där ganska länge. Vi hann också med:

Förlorade och återfunna spadar: 1.
Barnvagnar fyllda med nedfallna löv när Anders hade uppmärksamheten på Meia: 1.
Kompisar att leka med: 1 (Michaela).

Meia hade ett uselt morgonhumör idag. Det blev genast bättre när vi kom ut men när vi skulle äta lunch kom det tillbaka. Meia skulle inte ha någon lunch alls, men när pappa hade ätit upp 1/3 av hennes mat ville hon gärna ha resten :)

På eftermiddagen träffade vi Michaela igen, den här gången i Vasaparken. Vi hade lite tur så mamma kom förbi affären när vi var på väg hem så vi fick bärhjälp hem.

Efter middagen lekte en helt utslagen pappa med Meia från sängen i halv-sovande tillstånd. Tur att det finns mammor som kan ta över när papporna blir för trötta.

/Anders

Idag gick hela familjen till Vasaparken på förmiddagen. Meia och mamma gick i förväg för att leka. Sen gick hela familjen till Biotopia och fikade.

På eftermiddagen var mamma och Meia ensamma ute. Pappa och pojkarna höll på med de nya datorerna. Meia hjälpte till sen när hon kom in ingen.

/Anders

Pojkarna fick nya datorer igår, men vi hann inte installera dem helt på fredagen, så Meia, Richard, Robin och pappa hjälptes åt på lördagen. Meia satt mest på dem och använde dem för att fika på. Mamma hade inte varit på jobbet på länge så hon var tvungen att jobba lite.

Vi lagade balsamico-potatis och kött till middag, men för en gångs skull var inte Luthagens kött så bra som det brukar. Hoppas att det inte blir en vana, för Meia (och alla andra) gillar mört kött mer :)

Meia blir lite trotsigare hela tiden. Ibland när vi frågar om hon vill plocka upp eller lägga tillbaka saker som hon har tagit fram så gör hon det jättesnällt, ibland så försöker hon gömma dem bakom ryggen istället.

Det nya bandaget verkar fungera bra. Det sitter fortfarande fast och det ser stabilare ut än de tidigare, det är dock inte lika snyggt – det är helt vanligt vitt, istället för det coola lila som hon hade tidigare.

/Anders

På förmiddagen gled Meias gips ner fem cm på armen. Sen stannade det där. Mamma vågade inte riktigt ta med henne ut, utan stannade inne och kollade hur det hela utvecklade sig.

Efter eftermiddagsvilan var det inte någon skillnad, gipset satt där det satt, fem cm för långt ner. Mamma ringde handkirurgen och de tyckte att det var OK att avvakta. Men mitt i tacomiddagen på kvällen tittade Meias armbåge fram.

Så det var bara att bege oss till avdelning 70D och få ett nytt gips fixat av jourhavande handläkare. Meia var otroligt duktig och grät bara lite i början, fast hon inte fick något lugnande. Den här gången blev det ett vitt i äkta gips, inte det plastmaterial som hon haft tidigare. Vi håller tummarna för att håller fram till onsdag. Läkaren sa att handen såg fin ut och läkte bra (den här gången vågade mamma tjuvkika lite också).

När vi begav oss till sjukhuset i all hast hittade jag inte mina vanliga husnycklar, utan fick med mig “städnycklarna” som mormor brukar låna i stället, den knippan som har en nyckelbricka med en ko på. När jag tog fram dem för att öppna när vi kom hem, tittade Meia uppmärksamt och sa “Måmoj nyckla! Mamma måmoj nyckla!”. Hon har sinne för detaljer….

“Var är ditt gips, Meia?” sa jag när jag skulle ta den här bilden. Och Meia visade snällt sitt gips.

Pappa var i Stockholm igen. Richard och Robin hade ledigt från skolan. Gräsklippning i stugan på förmiddagen, lekparken på eftermiddagen.

Natten var lugn trots den lugnande medicinen.

På förmiddagen var mamma och Meia i stugan och hämtade lite äpplen. På eftermiddagen åt vi äppelkräm med pojkarna som kom hem från skolan. Sen gick vi ner till Vindhemsparken. Både Linn, Aurora och Mikaela var där. Jättekul, tyckte både mamma och Meia. Så vi stannade där en ganska lång stund och pratade. Sen gick vi till Ica och handlade, och sen hem för att laga korv Stroganoff. Pappa jobbade i Stockholm och kom hem sent idag.

På förmiddagen: promenad i det vackra höstvädret och besök i Stabbyskogen. Vi var inne på Meias dagis också och sa hej som hastigast. Fröknarna sa att det är många förkylda barn där, så vi vågar oss inte på längre besök.

På eftermiddagen blev det mer dramatiskt. Tjugo över tre, när vi låg och läste lite saga, la jag märke till att Meias gips verkade ha kasat ner lite. Någon minut senare tittade Meias armbåge fram, och gipset hängde i princip löst på armen. Lätt panik. Handkirurgens rådgivningstelefon hade stängt för dagen och deras telefonsvarare hänvisade till avdelning 70D. Avdelning 70D hänvisade till akutens telefonrådgivning. Akuten svarade vresigt att de inte hade haft telefonrådgivning på X antal år och hänvisade till att vi fick komma dit eller ringa till sjukvårdsupplysingen.

Otroligt nog låg Meia stilla under detta telefonerade, hade hon rest sig hade gipset säkert trillat i golvet…

Sjukvårdsupplysningen kändes inte som ett alternativ, så jag packade ner Meia i vagnen (Robin fick hjälpa till att hålla i gipset så det inte föll av i lyftet) och satte iväg mot sjukhuset. Akuten kändes inte så lockande, det verkade bättre att först titta in direkt på handkirurgmottagningen.

Och ibland har man tur. Monica och några sköterskor väntade på en liten pojke från Strängnäs vars gips hade fallit av och skulle göras om, men som inte dök upp… så de stod där med gipset i högsta hugg och bara väntade på att få gipsa någon. Så Meia fick en dos lugnande (samma som hon fick före operationen), och sen ett nytt fint mörklila gips (under mycket gråt från Meias sida trots den lugnande medicinen).

Den lugnande dosen hade en mycket kortvarig effekt, och sen verkade effekten snarare bli den omvända. Meia har varit superpigg hela kvällen. Hon är mycket imponerad av sitt nya gips, hon pekar på det, säger “kolla” och luktar på det. Jag håller nu tummarna för att det inte var den lugnande medicinen som gjorde att hon bara sov fem timmar natten efter operationen…

Pappa har varit i Stockholm hela dagen och kvällen, så mamma och Meia har varit ensamma. Vi har promenerat massor. Det håller oss borta från alla förkylda människor, och får Meia att hålla sin hand lite högt, vilket är bra för läkningen (hon vill gärna halvligga i vagnen, och då hamnar armen automatiskt högt). Plus att det ger mamma välbehövlig motion :) Under promenaderna har vi pausat i en och annan lekpark ibland så Meia får sträcka på benen.

Ingen Alvedon idag! Vredesutbrott har hon visserligen fått ett par stycken, men man märker skillnad på om hon har ont eller bara är trött och arg. Idag har hon bara varit trött och arg. En gnutta bortskämd har hon blivit också den här veckan när alla försökt göra henne till lags, så det är dags att börja sätta lite hårdare gränser igen… Men för det mesta har hon faktiskt varit riktigt glad och go idag! :)

Pojkarna skulle kommit hit idag, men vi skjuter på det lite eftersom Richard är förkyld.

Pappa och Meia var i lekparken på förmiddagen. Vi gick till stugan och hämtade äpplen på eftermiddagen. Hon har fortfarande fått Alvedon, men vredesutbrotten blir mindre nu, så hon har nog inte så ont.

Mormor åkte hem till Växjö igen. Vi var i Vasaparken och Vindhemsparken en stund på förmiddagen. Meia fick Alvedon, och mådde bra så länge de verkade. När hon blir trött och får ont blir det riktiga utbrott.

Idag var vi hemma i vardagen igen. Mormor och Meia gick med vagnen och lekte lite i lekparken på förmiddagen. Det gick bra, Meia verkade inte ha ont. Men när de kom hem till lunch hade nog alvedonen slutat verka. Meia blev ledsen, arg och otålig. Att få i henne lunch var inte att tänka på. Hon fick ny alvedon, och gallskrek, sparkade och slog när mamma skulle lägga henne i sängen för att vila. Mamma lyckades nätt och jämt ducka när det tunga gipspaketet flög genom luften. Sen somnade hon, och sov i över tre timmar.

Sen var allt bra igen. Vi tittade på TV, lagade mat, åt torkade äpplen och körde med trehjulingen på kvällen. Meia mådde bra fast hon inte fått alvedon sen tolvtiden. Nattningen var också lugn och hon somnade runt nio.

Mamma och Meia var som sagt uppe redan innan gryningen, och lite senare kom mormor på besök. Vi fördrev förmiddagen med att promenera i korridorerna, leka, fotografera och vila.

Meia i morse, fortfarande ganska glad…

Meia var lite smågnällig ibland, men ändå på något så när OK humör. Hon kunde vara uppe och gå själv nu, trots kanylen i foten som var lite i vägen. Den andre handkirurgen, Bertil, och operationsplanererskan Charlotte kom förbi och pratade lite. Vi blev lovade av sköterskorna på avdelningen att vi skulle få gå hem så snart Meia fått sin sista förebyggande antibiotikados i kanylen i foten klockan 12. Hon hade redan fått två doser under kvällen och natten innan, vilket hade varit jobbigt, hon blev rädd och grät mycket.

Meia sov någon timme innan lunch, och när hon vaknade var det dags för antibiotika. Men den här gången ville inte kanylen fungera längre. Det var helt enkelt stopp. Det gjordes ett par försök, och Meia blev förstås rädd och började gråta och ville inte sluta. Sköterskan ringde till en läkare, som insisterade på att det skulle sättas en ny kanyl, något som pga personalbrist inte kunde göras förrän om flera timmar och säkert skulle skrämma upp Meia ännu mer. Sköterskan ringde vidare till olika läkare och avdelningar för att hitta en bättre lösning medan jag bar och körde en övertrött, förtvivlad och skrikande Meia runt och runt på avdelningen i ett par timmar.

Halv tre kunde vi till slut, utmattade, gå och hämta en oral antibiotikalösning på sjukhusets apotek som ersatte den som skulle getts via kanylen och sen promenera hem.  Meia sov någon timme till, vaknade och grät och var sen rätt glad ett tag så länge Alvedonen verkade. Men antingen har handen börjat göra ont på allvar nu, eller så är hon bara totalt övertrött efter att bara ha sovit sju timmar på ett dygn, för hon gråter förtvivlat. Vi får bara hoppas att hon mår bättre i morgon…

Uppdatering kl 20:45: hon har lugnat ner sig och kommer nog att somna snart…

Uppdatering kl 21.32: nu somnade hon.

Klockan 8.45 skulle vi lämna avdelningen för att gå till barnnarkosavdelningen. Dessförinnan fick Meia ännu en desinficerande tvätt, den här gången i sängen i stället för i badbalja. Det uppskattades inte speciellt mycket mer. Sen fick Meia en dryck som gjorde henne lugn och omtöcknad.

Mamma får hjälp att tvätta Meia inför operationen.

Mamma, Meia och Meias säng åker hiss på väg till operation på plan 2.

På barnnarkosavdelningen. Mamma klär sig i överdragskläder för att kunna vara med när Meia sövs.

Bara en anhörig fick vara med när Meia sövdes, så det blev mamma. De hade tänkt söva Meia intravenöst, men de hittade inga bra ådror så det blev gas i stället. Mamma fick hjälpa till att hålla Meia när de satt på masken. Det tog kanske någon minut innan hon somnade in och mamma fick säga hej då.

Sen var det bara att vänta. Mamma och mormor tog en promenad i stadsparken och åt lunch på sjukhuscafeet. Sen hade den tid som de uppskattat för hela operationen, 2.5-3 timmar, gått, men inget hördes. Så vi väntade, och väntade i dagrummer på vår avdelning. Runt 13.15, fyra timmar efter sövningen, ringde de äntligen på mobilen och vi blev kallade till att vara med när Meia vaknade. Det var rätt bra tajmat ändå, pappa kom precis från jobbet i Stockholm och kom till uppvakningsavdelningen bara ett par minuter efter mamma.

På uppvak. Meia sover fortfarande, kopplad till dropp och övervakningsapparater. Gipset runt handen var större än vad vi trott att det skulle bli…

Meia vaknade till liv ganska snabbt. Hon var riktigt ledsen först, men fick morfin och lugnade ner sig. Vi satt och vilade tillsammans en stund, sen kopplade de loss övervakningsapparaterna och droppet, men lämnade kanylen i foten, och vi fick färdas tillsammans tillbaka upp till avdelning 70D.

Meia har vaknat till liv.

På väg tillbaka till avdelning 70D. Mormor har tagit nästan alla bilderna från operationen. Den här tycker jag blev en riktig pangbild!

Uppe på avdelningen satt vi och tog det lugnt på vårt rum ett tag. Runt sextiden, efter att pappa gått hem, kom Monica, en av de två handkirurger som opererat Meia, till vårt rum och berättade om operationen. Allt hade gått bra, men det hade varit mycket att fixa och smått och pyssligt med alla senor och annat som skulle sättas rätt, så det hade dragit ut på tiden. De hade opererat i isär tummen och pekfingret, och transplanterat hud från ljumsken för att fylla i där det fattades hud. Den fingertopp på pekfingret som satt närmast tummen tog de bort. Det var ingen tvekan om att det var den fingertoppen som skulle offras, eftersom det inte fanns några senor alls där. Långfingret och ringfingret ska de operera isär i en ny operation om ca sex månader.

Meia sov under Monicas besök (kanske tur det, Monica är jätterar, men Meia håller inte riktigt med om det…) men vaknade snart efteråt. Hon fick antibiotika i sin kanyl på foten på kvällen, vilket förstås var lite jobbigt men hon somnade ändå in fint klockan nio när mormor åkt hem för att sova. Mamma somnade också runt tio, men blev väckt 01.20 av en pigg Meia. Resten av natten ägnades mest åt vällingkok, blöjbyten, prat och sång (från Meias sida) och en del gnäll och tårar, mest för att Meia tyckte det var trist att ligga i sängen när hon var så pigg. Kanske hade hon lite ont också. En timme till fick mamma sova, mellan fyra och fem. Sen under den tidiga morgonen blev det en massa varv med barnvagnen i korridorerna på avdelningen, det tyckte Meia var mysigt.

Mamma, Meia och mormor infann sig på avdelning 70D på Akademiska punktligt klockan 9.00. Dagen gick åt till genomomgångar om vad som skulle hända under vår vistelse här, samtal med narkosläkaren och samtal med två handkirurger (fast den absolut största delen av tiden gick åt till att vänta på dessa möten – som inlagd får man inte några fasta tider, utan får vänta på att läkarna har tid att prata med en, när vet man aldrig i förväg…). Vi fick ett eget rum, där de ställde in en spännande och inte helt lätthanterlig spjälsäng som hade ett antal år på nacken till Meia, samt en enkel resesäng till mamma. Meia tyckte det var kul med ett nytt ställe och nya leksaker, och kutade runt i korridorerna och charmade personalen och patienterna.

Pappa kom och hälsade på en stund efter jobbet. Senare på kvällen fick Meia ett desinficerande bad / dusch, vilket hon inte uppskattade ett dugg. Trots allt så somnade hon gott och sov rätt bra hela natten i sin högt uppsatta position, flera decimeter ovanför mamma.

I dagrummet. Kul med nya leksaker.

Meia provar mammas skor på vårt eget rum.

Har ingen aning om vad som hände. Får skriva mer senare…

Mamma är hemma! Vad mycket roligare vardagen (söndagen) blir med en frisk mamma än en kryckhoppande pappa.

Idag gick vi till stugan. Mamma lyckades skörda energigräset, nej, jag menar klippa gräset, trots att det var högt nog att gömma en tiger i. Små Meior hade också ganska lätt att komma utom synhåll i den friska vegetationen. Nåväl, vi har en bra anledning till att inte ha samma golfstandard på gräsmattan som vissa av grannarna har.Vi plockade en massa äpplen och gick sen hem så gjorde mamma kräm.

Efter ett sent krämfika lagade pojkarna, pappa och Meia mat. Vi gjorde tacos. Meia åt massor av grönsaker under matlagningen. Tomater (numera med skal) och avocado var favoriterna. Trots det lyckades hon äta rätt mycket mat när den väl kom på bordet.

Nu är det bara ett par dagar kvar innan operationen och Meia är fortfarande, ta i trä, inte förkyld. Vi håller tummarna och försöker att inte vistas bland andra barn i onödan.

/Anders

Vi hade en till slödag idag. Pojkarna bakade en äppelpaj och vi tillbringade dagen med att turas om att läsa för Meia, se på tv och leka.

Meia saknade mamma idag tror jag, pojkarna dög inte alls till att bära på Meia utan det var hela tiden pappa som skulle bära. Det gick korta stunder för pojkarna att underhålla Meia, men ofta fick pappa gå med en krycka i ena handen och en Meia på andra. Det blev lite jobbigt efter ett tag.

Mest av allt saknade Meia mamma vid tretiden idag. Då skrek Meia efter mamma hela vägen till blöjbytet (nr 2).

Kvart över sju på kvällen kom äntligen mamma hem igen. Meia var tvungen att kolla lite extra noga innan hon var säker på att det var hennes älskade mamma men sen var hon lycklig.

/Anders

Meia har lärt sig att sätta igång pappas iPod nu – och få fram videon på Meias ettårsdag. Hrm… det sätter lite press på pappa att få med lite mer video på iPod:en (det är den enda videon pappa har på sin iPod) :)

Vi har undvikit andra barn idag.  Mest har vi varit inne och läst, tittat på film, byggt torn och jagat Robin. Inte bara för att undvika smitta, men också för att det är inte så lätt att ta ut Meia när man går på kryckor. Nu med mamma bortrest har hon inte tillåtit storebröderna att köra vagnen eller ta hand om henne. Det brukar gå bra annars, men hon är kanske inte lika trygg nu, när mamma inte är hemma.

Efter den konstiga morgonen var Meia jättetrött kl fem och skulle varit lätt att få att sova då. Det skulle inte göra det lättare att få Meia att sova i tid i morgon, så vi kämpade på mot sömnen. Näst sömntåg gick kl nio…

/Anders

Pappa skulle till Stockholm idag, men han gick först förbi Vobis och köpte kryckor. Sen gick pappa hem igen…

Mamma åkte till Växjö på eftermiddagen så Meia och pojkarna fick hjälpas åt att ta hand om pappa. Innan mamma åkte hade hon kokat tre liter kräm, men det blev ingenting kvar när vi hade eftermiddagsfikat så pappa och pojkarna trodde att vi kunde äta en lite lättare middag. Ha! Meia lurade dem allt. Meia åt upp sin portion risgrynsgröt och sen pappas. Det var precis lagom mycket. Naturligtvis bad Meia om “mer…” när allt var slut också men sade strax efteråt “‘lar” (klar).

Det var lite svårt att somna för Meia.  Pappa fick ligga och lyssna när Meia sjöng en massa sånger. Bäst sjunger hon “Blinka lilla stjärna…”, förvånansvärt tonrätt . Lite konstig, eftersom vi sällan sjunger just de sångerna. Meia fick en flaska vatten i sängen så att hon inte skulle bli törstig och väcka pappa. Det visade sig senare vara ett stort misstag.

På natten sov Meia jättebra – till klockan fem. Då väckte hon pappa och sade “vatten”. Pappa började leta i sängen efter vattenflaskan och hittade – vatten. Allt vatten hade runnit ut och hela sängen, inklusive Meia, var blöt.

Nåväl, lite nya sängkläder, ny blöja och ny pyjamas så var vi klara igen för att sova. Vi lade oss och — började sjunga. I alla fall Meia. Hon sjöng högt och tydligt till klockan halv sju. Då var pappa tvungen att gå upp med pojkarna.

/Anders

På förmiddagen var vi lekparken och bakade sandkakor. På eftermiddagen träffade vi Melina. Vi hade bästa kameran med oss, och hade egentligen tänkt fotografera Uppsala, men i det mulna och lite regniga vädret passade det bättre att fotografera varandra och fika lite på mammas kontor. 

Idag vågade vi inte gå på Öppna förskolan i Tunaberg pga smittrisken. Så vi tog oss till Vasaparken i stället och bakade sandkakor. Det var kallare ute än mamma räknat med, men vi hade extrakläder med oss, så Meia hade till slut både galonbyxor, fleecejacka och regnjacka med kapuschong. Det såg varmt och mysigt ut, och vi kunde vara ute ett tag trots att det småregnade.

På eftermiddagen åt vi äppelkräm med pojkarna när de kom hem från skolan, och sen gick mamma och Meia och handlade en massa mat på Ica. Sen lekte Meia själv på golvet utan att klaga i minst en timme medan mamma packade upp maten och lagade köttfärssås. Det var nog nytt rekord, men jag är inte förvånad – hon blir verkligen mer och mer självständig i snabb takt nu.

Meia trillade och slog sig lite när jag inte såg på eftermiddagen. När jag kom och tröstade pekade hon på sin kind och sa “kind!”.

Det dyker upp nya ord lite titt och tätt nu, men det är bara några som används ofta. Två nya favoriter är “bära” och “gunga”, som hon förstås använder för att ge sina föräldrar order :-) Tvåordsmeningar kommer någon gång ibland, som t ex “mer glass”, “ping öga” eller “gunga mamma”. Vilka föremål som tillhör vem är mycket intressant just nu. Hon kan t ex komma bärande på pappas sko och säga “pappa!”.

I går när vi var ute och promenerade pekade hon och sa “lans!”. Jag vände mig om och mycket riktigt, där var en ambulans. Ordet “låter” är hon förtjust i. Hon säger det inte själv, men gillar när andra säger det och sätter alltid händerna för öronen varje gång hon hör det. När vi var i Söderhamn i helgen lyckades hon urskilja ordet “låter” i en lång mening som farfar sa, och satte genast bägge händerna för öronen. Ordet “buss” håller hon också för öronen ibland när hon hör, för de låter ju också mycket.

Efter middagen badade pappa Meia. Vi försökte förgäves göra vattenkakor, gräva en grop och bygga ett vattenslott, men det nedra vattnet rann tillbaka och blev platt hela tiden.

/ Marianne och Anders

Det var ingen trängsel i Vindhemsparken idag. Pappa och Meia var ensamma där i över en timme. Det är lite trångt bland barnen i Vasaparken så vi undvek den nu, när operationen börjar bli lite nära förestående. Meia hade fått en lastbil och sandleksaker av Söderhamnarna – den var jättepopulär. När Meia hade tröttnat lite på att jobba med sand så gick vi till stugan.

Hur Meia än  letade så hittade on inga hallon. Jo, förstås – de svarta “hallonen” (björnbär) som växer vid uthuset hittade hon förstås, men de var så svåra att plocka. Bären bara fastnade och istället för ett “hallon” i handen blev det ett mosat bär på kläderna.

Pojkarna slutade tidigt idag och Meia  hjälpte till att skjutsa dem till ridningen. Det regnade lite så vi stannade inte för att titta på pojkarna utan vi åkte hem emellan.

Vi fick med oss många äpplen hem från stugan så nu ska vi bara försöka övertala mamma att göra kräm på dem :)

På kvällen övade mamma och Meia lite på att bygga torn av klossar. Meia imponerade på mamma genom att helt utan hjälp bygga ett torn som var 13 (!) byggklossar högt.

/Anders och Marianne

Meia hjälper farfar att öppna en 90-årspresent.

Meia äter lasagne

Faster Anita med kameran i högsta hugg.

Mamma och pappa var slöa idag. Vi gick till stugan och plockade äpplen, hämtade gräs och örter till kaninen och bara myste av allt fint där. Hoppas att vi kan jobba där båda två samtidigt nästa år – nu måste Meia passas hela tiden så det är inte så roligt att vara där och jobba ännu.

Mamma lagade efterrätten, pappa huvudrätten och ICA förrätten till middagen. Det var inte så mycket jobb och kombinationen blev jättebra.

/Anders

Det regnade periodvis under dagen idag. Meia och pappa lyckades missa regnet under förmiddagen och vi kunde ta oss till stugan, hämta äpplen och örtkryddor och ta oss hem igen utan att bli blöta.

När vi gick hem pekade Meia på Linns hus och sade någonting i stil med “Linn är”.  Senast vi gick förbi där såg vi Linn och Emma där så nu har Meia stenkoll på var Linn bor. När vi gick över järnvägsövergången så kom det ett tåg precis bakom oss, så vi stannade och väntade på tåget. När det kom närmare signalerade det (antagligen för att det var människor nära spåret). Meia höll för båda öronen, som hon lärt sig när det är mycket ljud nära. Efter att tåget passerat skrattade hon och ropade: “Igen, igen”.

När Meia sov middag ringde Emma och undrade om Meia ville komma och leka, så vi köpte lite kakor och gick dit efter middagssömnen. Det var jättekul där. Meia och Linn leker väldigt bra tillsammans.

Till middag  åt vi sushi idag – lyxfredag :)

Farfar fyllde år idag så vi ringde och grattade idag. På söndag åker vi upp och firar lite mera.

/Anders

Meia vaknade tjugo i åtta och var en helt annan tjej än på onsdagsmorgonen, utsövd, nöjd och glad. Mamma och Meia gick ner på stan på förmiddagen och shoppade lite kläder till Meia och gick till biblioteket och lämnade tillbaka alla barnböcker och lånade nya.

Efter lunchvilan gick vi till Vasaparken och bakade sandkakor. Meias blivande dagiskompis Leo var också där. Och så träffade vi på en kille som kom från Hongkong och pratade kantonesiska med sin lilla dotter.

Sen träffade vi på Christa och Aurora, som Meia och pappa redan träffat på Öppna förskolan i Tunaberg i tisdags. Aurora är född i Kina i december 2006 och kom till Sverige i somras. Christa pratar engelska med Aurora, men  pratar perfekt svenska också. De bor på Odengatan, så nu finns det tre tjejer från södra Kina födda 2006 i Luthagen!

Linn dök också upp, så Meia, Linn och Aurora fick leka tillsammans en stund. De hittade på en kul lek där de ställde sig gränsle över de låga staketen som finns i parken, och sen gick de framåt alla tre i rad med staketet mellan benen. Det var visst riktigt roligt, de höll på med det en lång stund :)

Meia vaknade klockan sex på morgonen. Hon var inte alls nöjd med livet under morgontimmarna, men så snart vi kom utanför dörren på väg till Öppna förskolan i Vindhemskykan så var allt bra igen. Vi lekte, fikade och pratade lite med Alvins mamma. Sen hem igen för en ganska tidig middagslur.

Efter vilan gick vi till Meias dagis och lekte utomhus med dagisbarnen. Fröknarna Solveig och Lotten är jättesnälla mot Meia och ger henne mycket uppmärksamhet. Meia gillar dem och tycker om att ta tag i deras händer och dra iväg med dem på upptäcktsfärder. Hon uppvisar en stor självständighet när vi är på dagiset. Allt som oftast säger hon “Hej då” till sin tråkiga mamma och går iväg och leker på egen hand eller med de andra barnen. Hon är helt obekymrad om jag hamnar utanför hennes synfält. Och fröken Solveig fick ha Meia i knät och tömma hennes skor på grus idag fast jag fanns i närheten. Det känns som att dagisinskolningen kommer att gå ganska lätt.

/ Marianne

Mamma jobbade idag. Pappa och Meia gick till öppna förskolan i Tunaberg. Det var några nya barn där nu så det är kanske som Marianne sade ett “generationsskifte” där på hösten. Det var jättekul ändå. Efter ett tag kom både Sara och Linn, till Meias stora förtjusning. När Linn dök upp sprang Meia flera gånger mellan ingången och några föräldrar och ropade “Linn komme”.

Vi stannade till fikat, men efter det gick vi till stugan för att hämta några äpplen och sen hem till lunch – vi hann inte, Meia somnade på hemvägen. Efter lunch gick vi ut till parken och gissa vem vi träffade där (efter ett tag) – Linn!

Vi var ute i parken tills det blev middagsdags. Efter middagen gick Meia och mamma en liten kvällspromenad innan det var dags för saga och välling.

/Anders och Marianne

Pappa och Meia var lite trötta idag efter helgen, men vi tog oss ut till parken i ganska bra tid ändå. Det var ingen annan där – efter en timme gick vi in och hämtade en macka och lite vatten, sen gick vi ner på stan för att gå på banken. Nere på stan träffade vi Neo – tre gånger :) Först innan banken, sen efter banken. Då skulle de gå till en till affär och vi skulle hem direkt. Eftersom Meia skjutsade vagnen tog det oss ganska lång tid, så vi träffades en till gång innan vi var hemma.

Meia somnade tidigt och tog en sen lunch, sen var det parken med Plantan på eftermiddagen. Nu är pappa jättetrött och mamma badar Meia.

/Anders