Mamma och Meia gick till lekparken på förmiddagen. Först lekte vi lite med Mikaela i Vindhemsparken. När Mikaela gick hem blev det för tråkigt i Vindhemsparken, så vi gick mot Vasaparken. På vägen mötte vi Emma och Linn som var på väg till Vindhemsparken för att det var för tråkigt i Vasaparken… så då gick vi tillsammans tillbaka till Vindhemsparken.

Meia och Linn hårdtestade sina vattentäta vinteroveraller och Goretexstövlar. De promenerade i vattenpölar, satt i vattenpölar och trillade i vattenpölar och hade förstås jättekul. Overollerna och stövlarna fick klart godkänt, men när Meia trillade så att ärmmuddarna blev blöta fick vi ändå gå hem.

På eftermiddagen berättade mamma för Meia att Richard och Robin kommer till oss i morgon. “Icka, Ommi, bilar (pekar på sin hals) aj aj.” svarade Meia. Gissningsvis syftade hon på att pappa ofta brukar ta med henne i bilen när han skjutsar Richard och Robin till ridningen på måndagar, och ibland tycker hon att bilbältet spänner åt lite för hårt.

Pappa och Meia tvättade idag igen. Meia gick igenom hela lägenheten och letade saker som kunde tvättas (och en del som inte kunde det). Friskt blandade hon svarta och vita kläder i samma maskin (hon lade i tvätten själv) och ville sen att pappa skulle lyfta upp henne så att hon skulle kunna trycka på start-knappen.

/ Marianne och Anders

Idag höll mamma och pappa föredrag om Meia och adoptionsprocessen på en föräldrautbildning för blivande adoptivföräldrar.  Mamma hade fixat en powerpointpresentation, och hade tänkte att pappa kunde passa Meia medan hon pratade.

På grund av en massa tekniskt strul fick dock pappa och kursledaren Marita åka iväg akut med bil och hämta fler bärbara datorer, medan mamma och Meia blev stående och fick hålla början av föredraget utan vare sig pappa eller Powerpoint. :) Till slut fixade sig allt i alla fall, och Powerpointpresentationen med Kinabilder och Meiabilder kunde visas som tänkt. Meia fick en present av Marita som tack för sin medverkan.

/ Marianne

Äntligen fredag. Meia gick på utflykt på dagis och de sjöng jättemycket. Broder Jakob och många julsånger inför luciafirandet.

Efter dagis lekte pappa och Meia med ett inomhustält. Molly älskar tältet mest av alla, tror jag, eftersom hon kan springa igenom det och leka genom väggarna.

När vi skulle byta blöja pekade Meia på tvättmaskinen och en hink med trasor och sade: “Titta-sjin, pappa lägga”. Vi brukar hjälpas åt att tvätta och diska, pappa och Meia. Meia läggger i tvätten, pappa lägger i medel och stänger, Meia startar maskinen och pappa hänger när den är klar.

Vi fick bord på Trattoria Commedia så vi åt en härlig middag ute.

/Anders

På morgonen vinkade vi hej då till mormor. Meia hade sovit oroligt och vaknade sent, så vi var sena till dagis och Meia fick frukost i from av välling i vagnen på vägen dit. Lämningen gick bra, barnen och fröknarna på dagis hade gjort ett jättestort snöklot som de lekte med, och det tyckte Meia var så spännande att hon knappt märkte att mamma gick.

På eftermiddagen hämtade mamma, och fröknarna berättade att Meia varit riktigt pratsam idag, inte alls så tyst som i går. Väglaget var hemskt med massor med blötsnö överallt, och mamma var alldeles blöt om fötterna när vi äntligen kom hem från dagis. På vägen hem började Meia prata om “fika” och “Linn”, och det är ju sant att vi brukar fika med Linn på torsdagar. Men idag hoppade vi över det eftersom Meia är hostig och sover dåligt, det blir nog lite mycket för henne med både dagis och fika.

/ Marianne

Idag följde mormor med mamma och lämnade Meia på dagis. Meia var för första gången riktigt nöjd med att bli lämnad på dagis!

På eftermiddagen hämtade mormor Meia från dagis, och de gick till parken och byggde lite snögubbar.

Idag fick mormor för första gången prova på att ta hand om Meia helt själv en hel dag. Pappa jobbade i Stockholm och mamma jobbade på kontoret. Det gick jättebra. Mamma förklarade för Meia innan hon gick att hon skulle vara ensam med mormor hela dagen, och Meia protesterade inte alls. Mormor och Meia gick ner i parken, där de fick låna en pulka. Meia tyckte det var jättekul att åka pulka.

Innan mamma gick till jobbet förklarade hon för mormor hur man ska träna Meia på att använda sin nya tumme genom att ta en strumpa över höger hand och sen ge henne ostbågar som hon ska plocka med tummen. Mammas tanke var att de kanske kunde göra det på eftermiddagen, men Meia förstod förstås allt som mamma sa och sprang genast iväg och hämtade en strumpa som hon trädde över höger hand, och sen tittade hon förväntansfullt på mamma och mormor…. :-) Så då fick hon lite ostbågar redan på morgonen i alla fall.

/ Marianne

Pappa skulle egentligen vara hemma med Meia men nu tog mormor Kerstin nästan hela dagen, så pappa fick jobba jättemycket.

Mormor och Meia trotsade snökaoset och var ute en del idag, men mesta delen av dagen lekte de med Meias leksaker. Meia blev jättetrött men jag tror att mormor blev nästan lika trött av all lek.

Båda somnade snällt på kvällen, men mormor höll sig vaken lite längre än Meia.

/Anders

Pappa, Meia och pojkarna bakade lussekatter och två fruktkakor idag. Det var lite jobbigt att få till och ändå komma ut lite på förmiddagen. Meia bakade två jättefina lussekatter som vi gräddade tillsammans med de andra.

Mamma och Meia gick ut och lekte i snön. Efter ett tag var pojkarna och pappa klara inne och kunde gå ut de med. Det var rätt kul att se pojkarna leka med Meia i snön.

Efter lunch kom Kerstin på besök. Mamma hade berättat att mormor skulle komma, så när Meia var på väg att somna ringde det på dörren. Kerstin smög in utan att säga någonting så att Meia kunde inte höra någonting om att mormor hade kommit, men hörde ändå dörrklockan. När pappa försökte få Meia att sova ropade hon mo-mo, mo-mo tills pappa var tvungen att ta upp henne. Kerstin ska stanna några dagar och hjälpa till med Meia nu när både mamma och pappa har mycket att göra på jobbet.

Vi åt en god fisk- och skaldjursgryta med bröd och vitt vin. Efter det blev det eld i öppna spisen. Det är roligt att det äntligen börjar bli kallt och mörkt så att vi kan använda spisen igen. Meia var jättesnäll och höll sig långt borta från elden.

/Anders

Pappa gick upp med Meia inatt och kunde inte somna om. Han fick bara en timmes sömn på natten så Meia tyckte att han var lite kinkig på morgonen. Lyckligtvis var det dagisdag idag.

Meia gick till stadsskogen med dagis idag. De fick leka en del själva i skogen, till barnens stora glädje. De fikade lite innan de gick tillbaka.

När pappa frågade Meia vad de hade gjort var det det vanliga: “Eka, alla oova”.

Richard och Robin lekte med Meia innan maten. Idag blev det pizza. Strax innan läggdags ringde mormor med sina kinesiska adepter så vi hade ett videosamtal med dem. Meia tyckte att det var jättekul att peka på mormor på datorn..

/Anders

Ännu en dagislämning utan gråt. Meia har lagt ett nytt ord till sitt vokabulär för att beskriva sin dag på dagis: “vilan”. Så idag berättade hon: “atten, Bim, vilan, alla sova”. På vägen hem från dagis sjöng Meia “Blinka lilla stjärna” nästan hela vägen hem. Hon är riktigt tonsäker, och det börjar komma antydningar till text nu också. Igår sjöng hon melodin till “Broder Jakob” på hemvägen, men dagis säger att de inte sjunger den, så jag vet inte var hon plockat upp den.

Efter dagis gick vi till Emma och Linn och fikade. Sara och Sigrid var också där. Vi hade lite disco och dansade till Abba-låtar. Det var fullt ös på Meia!

/ Marianne

Dagisdags igen. Meia grät inte utan såg bara lite sur ut när mamma lämnade henne hos fröken Solveig på morgonen. Vid hämtningen klockan tre berättade de att allt gått bra, förutom att hon knappt ätit något. Meias sammanfattning av dagen var “atten, Bim, alla sova”, vilket nog betyder att hon hade fått ha vatten (“atten”) i nappflaska och sin dagis-tygkanin som liknar Ping (uttalas “Bim”) vid vilan. Meia var på gott humör och promenerade en bit hemåt själv, men sen ville hon hellre sitta i vagnen.

Vi passerade förbi Vasaparken, där Emma och Linn var och gungade, så då måste vi ju stanna till en stund och leka med dem. Det är härligt att se hur glada Meia och Linn blir när de ser varandra! Det var riktigt halt ute så de halkade hela tiden, men det var kul ändå. “Meia ramla, Linn ramla”, konstaterade Meia.

När det blivit för mörkt för att leka gick vi och handlade mat i stället. När vi gick förbi hyllan med drickyoghurtar i vita plastflaskor pekade Meia på dem och utbrast “Mormor!”.

På kvällen lagade vi Biff Stroganoff och Meia åt ganska mycket.

/ Marianne

Pappa var för sjuk för att ta sig till Stockholm idag, utan jobbade hemifrån medan mamma tog hand om Meia. Mamma orkade inte gå ut, men vi var ganska duktiga ändå och städade upp och organiserade om Meias leksaker lite. Sen sov Meia middag i över tre timmar (antagligen trött efter en lite orolig natt – det är nog nya kindtänder på gång).

På eftermiddagen lekte vi lite med en kortlek. Meia börjar bli duktig på att härma nu – hon härmar ord som hon egentligen inte förstår alls. Så mamma gick igenom kortleken och gav Meia ett kort och sa t ex “spader knekt”. “Pade knee” sa Meia. Så gick vi igenom nästan hela kortleken. Hon härmar inte ljuden riktigt exakt, men tonfallet härmar hon exakt.

Härmodagen sa hon också sin andra subjekt-predikat+objekt-mening: “Ping köra vagnen”. Annars är det mest tvåordsmeningar, men de duggar tätt nu.  Både uppmaningar (“mamma bära”), genitiv (“pappa klocka”, “Meia mage”) och återberättande meningar (“pippi bada”).

Vi försöker lära henne att be snällt om saker och ting. Idag hade vi vårt första framsteg. Meia sträckte sig fram över bordet och ropade krävande och otåligt “Datten! Datten, datten!” Mamma svarade “Snälla mamma kan jag få vatten, heter det. Kan du säga det?”. Meia vände sig mot pappa och sa “Pappa!” med samma krävande ton, till vår allmänna munterhet. Men sen vände hon sig faktiskt tillbaka till mamma och sa “Snälla mamma snälla!” med snäll ton, och då fick hon förstås genast vatten.

Meia har börjat släppa ut kaninen på eget bevåg. Oftast kommer hon ihåg att stänga köksdörren först, ibland får man påminna henne om det.

/ Marianne

En trött och sjuk mamma gick till jobbet idag för att vila upp sig och en trött och sjuk pappa lekte lite med Meia. Meia är mycket friskare än föräldrarna så det är svårt att hänga med henne hela tiden.

Pappa och Meia sorterade videofilmer och lade upp kopior på nätverket. Hon börjar känna igen rätt många personer på bild nu. Hon kan sitta länge och titta på film på sig själv och peka och säga “Titta!” åt nästan allt.

Mamma orkade inte vara på jobbet så länge idag, utan kom hem och kollade lite på TV med Meia i stället. Lite senare kom pojkarna från ridningen, det tyckte förstås Meia var kul.

/Anders och Marianne

Mamma och pappa var fortfarande sega idag, men ändå lite mer på benen än igår. Pappa orkade till och med åka och handla. Mammas symptom (lättare förkylningssymptom, stelhet i kroppen, stickningar i vänster höft och öm hud runt vänster höft och lår) kompletterades idag med röda utslag utmed insidan av vänster ben. Antagligen en lättare släng av bältros trodde sjukvårdsupplysningen. På friska personer under 55 behandlas det inte om symptomen är hanterbara, utan det går över av sig själv. Risk finns nu att mamma smittar ner Meia med vattkoppor, men det ska hon ju ändå ha förr eller senare, och man får lättare symptom ju yngre man är.

/ Marianne

Mamma och pappa var ganska ordentligt krassliga idag, och låg i sängen eller soffan mest hela tiden. Meia fick leka på egen hand eller kolla på DVD och TV. Hon verkade rätt nöjd ändå.

/ Marianne

En förkyld pappa tog en trött Meia till dagis idag. Meia vaknade lite för tidigt för att gå upp och lite för sent för att somna om, så vi kompromissade – vi gick upp.

På dagis gick de till Engelska parken. +4 grader och regn – typiskt midsommarväder, trots att vi är i mitten av november…

Efter dagis låg pappa och Meia mest under ylletäcken och läste. Meia frågade pappa “Välling?”. Pappa svarade: “Nej, vi kan inte dricka välling nu, det är inte kväll ännu.”. Då gick Meia och hämtade en leksaksflaska med välling och gav till pappa, som låg i sängen och såg ämlig ut.

Mamma kom hem en timme tidigare än vanligt, hämtade en egen yllefilt och bäddade ner sig brevid Meia och pappa. Det tog inte så lång tid innan Meia somnade så hon verkar inte vara helt bra hon heller.

/Anders

Klicka på bilderna för att få högre upplösning.

Fröknarna heter, från vänster till höger: Kerstin, Lotten och Solveig.

Man kan ju undra vad nallen tyckte om den här behandlingen? :-)

En ganska händelsfattig dag. Meia sov länge och var inte glad över att gå till dagis, men var som oftast nöjd och glad när jag hämtade henne. En av de tre ordinare fröknarna på dagis var ledig och en sjuk, så Lotten fick klara sig själv med en vikarie. Vi hoppas att minst en av de ordinarie är där i morgon också, annars får vi nog hålla Meia hemma.

Lotten berättade att Meia inte ätit mycket till mellanmålet “bara en halv smörgås”. Mamma, som aldrig sett Meia sätta i sig så mycket som en halv smörgås, blev mycket imponerad över hennes aptit! Mamma frågade Meia hur det varit på dagis. Hon svarade “nam-nam” (hon gillade lunchen, sa Lotten), och “alla sova” (vilan är tydligen ett viktigt inslag på dagis för Meia).

På eftermiddagen tog vi en kort tur till lekparken, och sen gick mamma, som känner sig lite småkrasslig, hem och tog det lugnt. Vi övade lite på att äta ostbågsbitar med tummen, det gick fint.

/ Marianne 

Mamma och Meia sov länge idag.  De kom hem sent igår kväll så det var ganska väntat – i alla fall för mammas del.

Eftersom både Sara och Linn är på Gotland den här veckan så skippade vi öppna förskolan. Pappa och Meia gick till Vasaparken först, sen till Vindhemsparken. Vi hann vara ute dryga två timmar innan vi lunchade med mamma. Efter lunchen gick vi hem en kortis och sen till Ackis.

Vi hade tid med arbetsterapeuten för Meias hand. Hon ville se Meias hand med skenan på och helst ville hon att Meia skulle sova så att vi kunde prova ut skenan utan att hon stretade emot så mycket. Natten till igår hade Meia klämt handen i skenan, så pappa tejpade istället. Med visst besvär kunde pappa hålla Meia vaken ända tills vi skulle till sjukhuset – då fick Meia sova äntligen. 35 minuter senare, när pappa betalade för besöket, vaknade Meia och var vaken efter det…

Men… Meia var fantastisk. Först ville hon inte ha skenan på sig (hon kommer ihåg att den klämde, antagligen), men när pappa hade provat den lite så ville Meia med. Kristina gjorde om skenan lite, så att den ska passa bättre på fingret och så att den ska skava mindre. Dessutom fick vi tipset att lägga på silikon även på ärret på tummen, för att få det att läka lika fint som det på pekfingret.

Fingret pekar fortfarande lite fel så vi ska fortsätta tejpa/använda skena ganska länge, antagligen några månader. Dessutom ska vi börja träna hennes tumme. Hon fick i läxa att äta saker med tumme-pekfinger, eller tumme-fingrar, men tummen måste vara med. Hon ska få äta små saker, som hallon, bitar av ostbågar eller annat gott som går att dela i små bitar, men hon ska bara få äta det om hon använder rätt tumgrepp. Om hon inte gör det ska hon inte få det.

Tja, när vi kom hem provade pappa och Meia. Vi satte höger hand i en strumpa (vilket var lite knepigt) och sen förklarade pappa för Meia. Efter ett par försök åt hon med jättebra tumgrepp. Hallonen tog slut och vi provade med bitar av en lussekatt. Det gick bra det med, men när hon började bli mätt så började hon att fuska och bara använda de andra fingrarna.

/Anders

På morgonen hittade mamma något som såg ut som en liten klämskada på Meias hand. Kanske skenan suttit illa under natten, och kanske det var därför hon gråtit? Vi ska till arbetsterapeuten på tisdag, vi får kolla upp det då.

Inger skjutsade Meia och mamma till Universitetssjukhuset MAS i Malmö, där vi träffade Sven-Olof Wikström som berättade om hur han rekonstruerar ytteröron. Meia var lugn och trygg och lät doktorn titta på hennes öra. Doktorn trodde inte att Meia skulle kunna få ett nytt öra förrän hon är kanske 7-8 år gammal eftersom hon är rätt liten till växten – man måste uppnå en viss storlek för att det ska finnas revbensbrosk så att det räcker för att göra ett öra. Han sa också att det lilla bihanget som finns vid Meias örsnibb inte är till någon nytta vid en rekonstruktion. Om man ska ta bort det ska det helst göras under sövning, inte med lokalbedövning, så det kan passa bra att göra vid nästa handoperation. Sen ska vi boka återbesök hos doktor Wikström om tre år.

Under dagen sa Meia sin första mening med subjekt + predikat + objekt: “Meia sitta stolen”. Hemresan gick bra. På Sturup har de den underbara servicen att man får låna en sittvagn till sitt barn när man checkat in sin egen vagn, så det var inga problem att hålla ordning på Meia där. Pappa hämtade Meia och en trött mamma på Arlanda vid halvniotiden.

/ Marianne

På morgonen fixade vi fars-dags-frukost på sängen till pappa, och pojkarna passade Meia medan pappa åt frukosten.

Sen var det dags för Meia och mamma att resa till Malmö. Pappa skjutsade till Arlanda. Vi checkade förstås in vagnen, och efter det var det lite av en utmaning för mamma att hålla ordning på Meia, som tyckte att Arlanda var ett väldigt spännande ställe. Mot alla odds lyckades mamma dock till och med fixa lite lunchfika i cafeterian utan att Meia hann ställa till med något bus medan mamma bar brickan.

Flygresan gick bra, och Christer hämtade oss på Sturup.  Meia gillade att leka med nästkusinernas alla leksaker hemma hos Inger och Christer. Alla roligast var förstås vovven Lisa, som kan hoppa jättehögt. På kvällen kom Andy och Annika på middag. Meia somnade lugnt på kvällen, men vaknade efter någon timme och grät, så då fick mamma gå och lägga sig och ta hand om henne. Meia sov i mammas säng fram till fyratiden, då hon somnade om i egen säng.

/ Marianne

Meia, Richard, Robin och pappa åkte till Söderhamn idag. Meia kommer nu ihåg Johan, så när vi var där och pojkarna inte var i närheten sade Meia “Icka, Ommi, O-an?”

Pappa hade i sin iver att komma iväg glömt bort att packa reservkläder. Naturligtvis spillde Meia mat över hela sig – två gånger – under dagen, med klädtvätt och tork som följd.

Det går jättebra att åka bil nu, trots att Meia inte riktigt gillar säkerhetsbälten. Meia sov en stor del av resan hem, så vi får se hur natten blir. I morgon ska mamma och Meia åka till Malmö, för att undersöka Meias öra.

/Anders

Pappa hade en lite stökig dagislämning med en motvilig Meia på morgonen. Mamma hämtade på dagis klockan två, och då stod Meia och dansade till musiken från en CD-spelare och verkade rätt nöjd ändå. De hade varit ute i skogen på förmiddagen och sett en ekorre. Meia fick en hejdåkram av dagiskompisen Oskar, som nog är lite förtjust i Meia.

Efter dagis fikade Meia och mamma med Emma och Linn och en massa annat folk uppe på Akademiförvaltningen. Linn och Emma kom dit tidigare än mamma och Meia, och tydligen hade Linn varit blyg för allt främmande folk och bara klängt på Emma hela tiden de varit där. När hon såg Meia sprang hon genast iväg och lekte, och det var fullt ös på dem bägge två hela tiden vi var där – de sprang runt i hela kontorslandskapet, busade och skrattade hela tiden. Tårta fick vi också, så det var en riktigt trevlig utflykt tyckte Meia.  

När vi kom hem somnade Meia en stund efter en intensiv dag, och sen var det, som alltid på fredagkvällarna, tacos med pojkarna.

/ Marianne

Första natten med skena gick bra, skenan satt på fint hela natten.

Samtal på morgonen:

Mamma: Idag ska du till dagis, Meia!
Meia: Meia dagis.
Mamma: Vad tror du ni ska göra på dagis? Ska ni på utflykt?
Meia: Sova! Alla ska sova!

Efter dagis gick mamma och Meia till Vasaparken och alla var där: Linn, Aurora och Mikaela. Meia plockade upp sitt första ord på engelska från Krista och Aurora (som ju pratar engelska med varandra). Meias första engelska ord blev naturligtvis “bye-bye” :)

Meia och mamma var på Akademiska på förmiddagen, och den här gången fick vi verkligen träffa Bertil. Han bad om ursäkt för gårdagen, tydligen hade barnoperation och vuxenoperation pga bristande samordning sövt varsin patient samtidigt som han skulle operera, varvid han fick operera bägge parallellt…

Han trodde att pekfingrets böjning inte berodde på något fel i benen eller senorna, utan på att ärren, som är rätt hårda på en del ställen, drog ihop fingret på ena sidan. Så vi fick träffa en arbetsterapeut som fixade en skena hon ska ha på natten som ska räta ut fingret. På dagen ska vi tejpa ihop pekfingret med långfingret och ringfinget så att pekfingret rätas ut, och även så att hon lär sig att få rätt tumgrepp och slutar greppa mellan pekfinget och långfingret (fast terapeuten trodde att det skulle ta rätt lång tid för henne att lära om).

För att mjuka upp ärren ska vi ha silikon (ser ut som en bit plåster ungefär) som ligger an mot pekfingrets sida hela tiden.

Meia var supersnäll under hela undersökningen. Bertil fick titta på och röra hennes hand så mycket han ville. Arbetsterapeuten var hon lite mer misstänksam mot, men när även mamma fick prova skenan och fick fingrarna hoptejpade med silikon och allt, så gick det bra att göra det på Meia också. (Mamma kan meddela att det är rätt irriterande att ha hoptejpade fingrar… :-)

Meias opererade pekfinger började se ganska stelt ut i helgen och dessutom böjt runt 90 grader. Hon verkar inte ha ont, men vi ville få det undersökt så snart som möjligt så mamma ringde till handkirurgen när de öppnade. De ringde tillbaka efter 10 och 10.18 ringde mamma till pappa. Vi hade fått en akuttid kl 11.00.

Pappa, som var hemma med Meia idag, sprang runt i lägenheten och försökte packa allt vi kunde behöva, som haklapp (utifall vi inte var hemma till lunch), Ping, blöjor, vatten, matsäck, varma kläder etc. Sen gick vi snabbt till sjukhuset och plockade upp mamma vid Akademiförvaltningen. Vi var vid sjukhuset före 11, men det tog några minuter i kö för att få betala.

Bertil skulle titta på Meia, men det kom tyvärr ett akutfall emellan, så vi fick en ny tid, runt kl 13, istället. Vi tillbringade tiden med att äta lunch i sjukhusrestaurangen, springa runt i korridorerna och gå på upptäcktsfärd. Mamma och Meia hittade en vinterträdgård och ett sjukhusbibliotek.

Så småningom var klockan nästan 13 så vi gick tillbaka till handkirurgen. Efter ett tag fick vi meddelande om att Bertil fortfarande opererade, så vi fick en tid kl 10.30 i morgon tisdag istället.

Tja, det var bara att gå hem istället. När Meia vaknade kom pojkarna hem, så vi fikade lite rejälare och åkte till ridskolan med dem.

/Anders

Idag klädde pappa och Meia på sig rejält. Det var inte så kallt, strax under nollstrecket, så vi hade det jättekul i Vasaparken, påpälsade som vi var. Meia ville mest gunga. Vi provade att leka med sanden, men över hela sandlådan låg frosten med långa, smala istaggar och Meia ville inte ha vantar på när hon lekte…

När pappa tröttnat på sandlådan, balansgång och gungor gick vi till affären. Pappa fick jättelust att baka lussekatter och stackars Meia var tvungen att passa pappa, så att han gjorde rätt. Det är ju lite tidigt för lussekatter, tyckte Meia, men låt gå då; bara för att hålla pappa på gott humör.

/Anders

När pappa och Meia kom hem frågade mamma Meia vad de gjort i parken. “Gunga!” sa Meia. “Var Linn där?” frågade mamma. “Borta!” sa Meia och slog ut med armarna.

På kvällen läste mamma saga för Meia. På en sida i sagan var det en bild på stjärnor. När mamma läste om stjärnorna började Meia alldeles tydligt nynna ett långt stycke av “Blinka lilla stjärna”! :)

/ Marianne