Meia och mamma var på Akademiska på förmiddagen, och den här gången fick vi verkligen träffa Bertil. Han bad om ursäkt för gårdagen, tydligen hade barnoperation och vuxenoperation pga bristande samordning sövt varsin patient samtidigt som han skulle operera, varvid han fick operera bägge parallellt…

Han trodde att pekfingrets böjning inte berodde på något fel i benen eller senorna, utan på att ärren, som är rätt hårda på en del ställen, drog ihop fingret på ena sidan. Så vi fick träffa en arbetsterapeut som fixade en skena hon ska ha på natten som ska räta ut fingret. På dagen ska vi tejpa ihop pekfingret med långfingret och ringfinget så att pekfingret rätas ut, och även så att hon lär sig att få rätt tumgrepp och slutar greppa mellan pekfinget och långfingret (fast terapeuten trodde att det skulle ta rätt lång tid för henne att lära om).

För att mjuka upp ärren ska vi ha silikon (ser ut som en bit plåster ungefär) som ligger an mot pekfingrets sida hela tiden.

Meia var supersnäll under hela undersökningen. Bertil fick titta på och röra hennes hand så mycket han ville. Arbetsterapeuten var hon lite mer misstänksam mot, men när även mamma fick prova skenan och fick fingrarna hoptejpade med silikon och allt, så gick det bra att göra det på Meia också. (Mamma kan meddela att det är rätt irriterande att ha hoptejpade fingrar… :-)