Efter en tuff vecka, när Meia ofta ensam har haft ansvar för mormor, så tog vi en lugn lördag. På förmiddagen åkte pappa och Meia bil till kolonistugan för att vattna blommorna inomhus. Vi har nu stått på samma parkeringsplats i nästan en vecka och det kan bli böter efter sju dagar så bilen behövdes ändå flyttas på.

Rosmarinen och citrusarna verkar uppskatta stugan. De står i ett fönster i runt +6 grader under större delen av vintern. Vid köldknäppar har det varit ner runt +2. Vi har också ett par vinstockar och ett litet fikonträd. Fikonet hade spinn i höstas, men det fick flytta in ändå, med risk att den smittar de övriga blommorna. Den får en liten dusch varannan vecka, men inget medel för vi vill gärna kunna äta fikonen.

Vägen till stugan var blöt och snöig. Det är ingen snöröjning inne på koloniområdet, så snön smälter till stora pölar vatten, med is under. Meia gillade inte underlaget så hon åkte pappa-taxi den sträckan.

Vår snögubbe finns kvar, men har genomlidit en kraftig bantningskur. Vårlökarna har ännu inte vågat sig upp efter januari-misslyckandet, men många gröna, halvfrusna, blad finns på framsidan (öster) av huset. Meia finner sig snabbt tillrätta när vi kommer dit. Först torkar hon av skorna så att hon inte ska halka på golvet; det är jättelätt att halka inomhus när man har blöta skor. Sen går hon och tittar till flodhästen som ligger i resebarnsängen och efter det går hon oftast fram till kylskåpet och vill ha barn-juice.

Vi var inte så länge vid stugan idag. När det blir lite bättre väder ska vi beskära alla träd (alla kärnfruktsträd i alla fall, stenfruktsträden ska beskäras på hösten direkt efter bladfällningen). Meia vaknade tidigt så vi tog en tidig lunch (mamma var på jobbet) och sov 2½ timme. Sen lekte vi lite i Meias rum. Meia hämtade massor av böcker som pappa skulle läsa. Det var en lite tung dag för pappa för han hade vaknat jättetidigt och inte somnat om, trots att det var mammas natt, men han överlevde dagen.

Meia når nu upp till alla lådor i köket. De lådor som fanns längst ner råkade illa ut direkt när vi fick Meia, men nu finns det lite hopp om att vi ska kunna återta dessa. Vi brukade ha plastpåsar i 1, 2 och  3-litersstorlekar längst ner. Efter några veckor med Meia slutade vi ha plastpåsar över huvud taget. Stora påsar har vi i ett överskåp, likaså plastfolien, men fryspåsar blev en lyx vi inte unnade oss. För några veckor sedan försökte vi igen. Meia hittade naturligtvis dessa men det går lite bättre nu. Hon leker med dem bara ibland och det kan till och med finnas en påse hemma när man behöver den.

Nu har hon dock tagit de översta lådorna i besittning, med allt vad det innebär med knivar, stekspadar, majskolvshållare, stektermometer och mycket annat. Från att ha en viss ordning i kaoset återstår det nu inget hopp om att hitta vad man söker i dessa lådor. Eller, lite annat uttryckt: vi har gått från “A mis-shaped chaos of well seeming forms” (Shakespeare) till  “det här verkar vara rena jävla anarkin” (Ebba Grön).

Vid en av hennes vanliga omorganiseringar av verksamheten i köket (pappa ska inte kunna lära sig hennes system för var saker förvaras, för då kan pappa kanske laga mat utan Meia i fortsättningen) tog hon upp smörkniven som pappa täljde till mamma innan de flyttade tillsammans och utbrast förvånat “Moses!”.

En avbild av Moses.

/Anders