Meia vaknade klockan kvart över fem i morse. En trött pappa lekte med Meia tills det var dagisdags. Det var inte så jättevarmt på morgonen men det skulle bli fint under dagen, vilket gör att det var mycket kläder till dagis.

Längs vägen såg vi en dam med tre hundar som vi gick förbi. Pappa räknade hundarna: “en, två, tre hundar”. Meia sade med bestämd röst: “Nej, pappa. Det är bara EN” samtidigt som hon höll upp tummen och pekfingret. Pappa försökte några gånger till, men Meia var i alla fall konsekvent.

Lite närmare dagis gick vi förbi en annan dam, med två hundar. Meia fortsatte på samma linje med “En vovve, en vovve” och höll upp två fingrar. Pappa svarade “Jag kan med viss bestämdhet säga att det är TVÅ hundar, en; två”. Meia var dock obeveklig och fortsatte med “Bara EN”.

Pappa och Markus jobbade hemma under dagen. När klockan var tre minuter över tre frågade Markus pappa “Skulle inte du hämta Meia på dagis?”. En förskräckt pappa, redan 18 minuter sen, lyckades gå till dagis på sju minuter (från datorn till Meia). Dagisfröknarna var mest roade och tyckte att det var inte mycket till försening om man glömde barnet, de verkade vara vana vid betydligt värre förseningar.

Vi åt middag på Svenssons Taverna, utomhus. Det var en massa barnvagnar utanför och som en öppen förskola inne bland borden. Jag antar att mängden barnvagnar minskar något lite senare på fredagkvällen…

/Anders