På morgonen var Meia feberfri och mormor skulle ta Meia till dagis, men Meia skrek och protesterade förtvivlat i vagnen. Mormor fick vända hemåt igen. Mamma ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte att det lät som att hon har urinvägsinfektion.

Vi slussades vidare till vår husläkare som slussade oss vidare till Samariterhemmets närakut. Mormor, mamma och Meia promenerade dit. Att ta urinprov på en icke pottränad flicka är inte det lättaste, men med en blandning av tur och skicklighet lyckades vi till slut fylla en påse med urin. Blodprovet gick däremot som en dans.

Meia gillade inte doktorn och gallskrek så snart hon såg honom, så det var tur att mormor fanns till hands och kunde ta ut Meia i korridoren medan mamma och doktorn pratade. Diagnosen blev mycket riktigt urinvägsinfektion, och vi fick recept på medicin. Medicinen visade sig bara finnnas på Akademiska sjukhusets apotek, så mamma fick sig en extra promenad före middagen.

Födelsedagsfikat med adoptionsstudiecirkeln som vi skulle haft på lördag flyttade vi – vi kan ju inte vara säkra på att Meia är bra tills dess – men det verkar ju finnas gott hopp om att vi kan få fira med Meias kompisar på söndag.

/ Marianne