Dagis gick till Vindhemsparken idag. Meia berättade att “Dagis lånade Vindhemsparken idag”. Meia lekte mest med lekstugan, enligt fröknarna. De åt hamburgare ute, vilket var mycket uppskattat.

Efter dagis gick pappa och Meia och handlade. Vi behövde kokos, till kokosbollar. Pappa hade redan tagit fram margarin, så Meia och pappa kunde börja göra kokosbollar så snart vi kom hem. Mamma hade beställt att alla skulle vara utan kaffe, så vi gjorde med apelsinjuice istället. Det blev gott det med. Kaffe är godare, men både Marianne och Meia riskerar att bli påverkade av koffeinet, så juice är nog bättre i längden :)

Pappa och Meia pratade med både farfar och Anita i telefon. Meia har länge inte varit så intresserad av att prata i telefon, men idag gick det ganska bra.

/Anders

Idag var det Halloweenparty på Meias dagis. Barnen från granndagiset Rackarungarna var inbjudna. Meia fick ha röda byxor och sin stora röda sammetstunika med en dödskalle på – det var de mest halloweenaktiga kläder mamma kunde hitta i garderoben i hastigheten.  Men det såg rätt gulligt ut, faktiskt.

/ Marianne

Idag var bara 11 av 20 barn på Meias dagis – de andra är sjuka eller har höstlovsledigt. Meia är frisk dock, men mamma är förkyld och kan nätt och jämt prata – framåt eftermiddagen går det bättre, men på morgonen och förmiddagen får hon inte fram många ord.

Den sista sårskorpan föll från Meias fingrar idag! Nu hoppas vi bara att ärren läker snabbt och blir riktigt fina.

/ Marianne

Meia sov länge, och vaknade pigg och frisk.  Hon argumenterade som vanligt för att inte behöva gå till dagis, men när hon väl insett att dagis var oundvikligt så verkade hon rätt nöjd med det också. Fingrarna ser så fina ut nu att hon får gå utan bandage även på dagis. “Jag visa dagis doktorn dela mina fingrar”, meddelade Meia medan vi gjorde oss i ordning för att komma iväg.

Vid hämtningen var Meia på gott humör, och den berömda efter-dagis-tröttheten som vi kämpat med hela hösten var som bortblåst. Meia hoppade mellan vattenpölarna och skrattade på vägen hem, och när sen Sara, Linn och Aurora med mammor kom och fikade hemma hos oss var det bara glada miner. Tjejerna hade jättekul fast det var ett tag sen de sågs. Linn stilade genom att cykla jättefint inomhus på Meias nya cykel.

/ Marianne

Meia skulle ha gått på dagis idag, men en trött, gnällig och hes Meia fick stanna hemma med pappa istället. Robin och Richard var kvar till klockan tre ungefär. Robin lever nu på mild mat, mandel, vatten och fil varannan timme och han behöver inte ha jätteont efter varje måltid längre. Nina ska fixa en tid för husläkaren, så hoppas vi att han får någonting för magen där.

Meia höll på att somna middagssömnen 11.30, men bestämde sig efter ett tag för att hon var hungrig, så vi åt först. Efter maten var det jättesvårt att få Meia att sova. Hon kom hela tiden med argument som “Är inte trött. Inte sova!”. Efter ett tags trilskande somnade Meia och sov middag i fyra timmar.

På kvällen överraskade Meia mamma med att göra stora framsteg när det gäller att rita. Utan förvarning så ritade hon ett ansikte – två prickar till ögon, en prick till näsa och ett streck till mun, mycket symmetriskt och prydligt. Sen klottrade hon tyvärr över alltihop, så mästerverket gick förlorat för eftervärlden. Men hon visade också att hon kan rita hår på gubbar. Gubben nedan har mamma gjort, men Meia har ritat dit allt håret alldeles själv!

Meia börjar även bli duktig på färger nu. Häromdagen tittade hon på en annons för kompaktkameror som såldes i olika färger. “Titta, tånen” (telefonen) sa hon, och pekade på dem i tur och ordning: “Blå, grön, svart, rosa”. Och helt rätt var det!

/ Anders och Marianne

Meias hand idag.

Meias hand i januari 2008

Meia fortsatte att må bra hela fredagskvällen. Innan läggdags fick hon en Alvedon till för säkerhets skull, och hon sov lugnt hela natten. På morgonen drog hon i sig 5 dl välling till frukost!

Under lördagen har hon fortfarande varit pigg och nöjd, utan Alvedon. Hon dricker nästan mer än normalt, och äter allt mer. Hon har bajsat ett par gånger, och utan att gå in på detaljer så kan vi säga att all lavemangsvätskan nog inte kom ut när vi var på sjukhuset…

Mamma och pappa känner sig lite småförkylda bägge två, så vi har mest varit inomhus idag. Robin kräktes fortfarande under förmiddagen, men har börjat äta igen på kvällen.

Vi badar Meia varje dag nu för att sårskorporna på handen ska lösa upp sig. Hon tycker inte om att vara utan bandage, dock, så ofta förhandlar hon sig till att ha en tygpåse runt handen även hemma. Vi får vänja henne av med det lite gradvis. Handen ser lovande ut, men pekfinget är fortfarande lika krokigt som förut. Vi får se om det ordnar sig med tiden.

/ Marianne

Natten var efter omständigheterna OK. Fram till 23.30 blev det inte mycket sovet, eftersom slangen till droppet fick sig en knäck varje gång Meia snurrade runt och ryckte åt sig handen, och då började droppapparaten pipa och så måste mamma upp och räta ut slangen igen.

23.30 kopplades droppet bort, och Meia och mamma sov ganska oavbrutet fram till 04.30. Sen kollade vi på Nalle Puh och Saltkråkan, och Meia var vid gott mod och babblade på, samt satte i sig nästan 5 dl saft (!). Vi sov ytterligare någon timme mellan sex och sju, men efter det så vaknade Meia på sitt uslaste morgonhumör, och skrek efter pappa, hade ont i magen och ville hem.

Pappa kom lite efter åtta, och runt tiotiden var det dags för ronden. Nu var Meia lugnare, men lite slö och grinig och sa fortfarande att hon hade ont i magen. Doktorn kunde nog inte mer än vi avgöra om det hela handlade om förstoppning, en smittsam magsjuka eller om det helt enkelt var urinvägsinfektionen som gjort så ont. Men eftersom hon nu fått dropp, druckit ordentligt och i alla fall hade ett bättre allmäntillstånd än i går så fick vi åka hem för vidare tillfriskning.

Väl hemma ville Meia förstås se på TV. Men det dröjde inte länge innan hon började gallskrika, vrida sig i soffan och hela tiden upprepade att hon hade ont i magen. Hon verkade ha riktigt, riktigt ont igen, ungefär som den första natten.

Mamma tyckte att det hela verkade riktigt tröstlöst, men tänkte att det i alla fall kunde vara bra att testa med en Alvedon – vi hade fått tillstånd av doktorn att göra det. Så Meia fick en Alvedon, och inom loppet av mindre än 15 minuter förvandlades Meia från ett gallskrikande kolli till en glad tjej som sa “Jag är glad igen!”, satte i sig ytterligare 4 dl saft, ville se Alice från Kina, kommenterade allt i filmen, babblade på för fullt och hittade på ett av sina ständigt pågående rollbyten där hon bestämt hävdade att hon var mamma och mamma var Meia. (När Meia bara är frisk är hon numera i princip aldrig Meia, utan antar alltid rollen av en bebis, mamma, pappa, Alice från Kina eller liknande).

Till lunch åt Meia visserligen inga mängder, men satt med vid bordet, var på gott humör och petade i sig en del mat.

Robin somnade snällt igår kväll men var vaken en hel del under natten. På morgonen åt han lite smörgås och mådde lite bättre. Till lunch vågade han sig på en micro-macka med skinka och ost och fick jätteont i magen igen…

(Fortsättning följer)

Mamma och pappa firade 5-årig bröllopsdag idag.

Meia sov halvdåligt och vaknade till med 30-60 minuters mellanrum tills pojkarna skulle upp på morgonen, halv sju.

11.00 Efter några Spöket Laban och minimalt med välling åkte mamma, pappa och Meia till sjukhuset igen. Meia åt och drack ganska lite och började bli trött.

13.00 Det var flera i kö än igår men efter bara två timmar fick vi ett rum. Meia har blivit betydligt slöare sista dygnet och orkar inte längre leka.
På sjukhuset går det nu jättebra när läkarna ska undersöka Meia. Hon orkar inte alls skrika som förut.

En trött Meia. Meia sov väldigt mycket under dagen på sjukhuset.

14.40 blodprov visar att infektionsnivån, salter, uttorkning mm ser bra ut. Vi får tid för ultraljud.

Mamma och pappa får den otacksmma uppgiften att försöka säkra ett urinprov. Meia får tre EMLA-plåster för att förbereda dropp.

Meia på ultraljudet.

15.25 ultraljud. Två läkare undersökte Meia men hittade ingenting konstigt.

15.45 vi är tillbaka på barnakuten och får ett nytt rum nästan på en gång. Urinprovsförsöken fortsätter. Läkaren Christina var jättenöjd med provsvaren. “Då har vi i alla fall uteslutit de farligaste alternativen”. De vill att Meia ska börja äta och dricka, annars får vi stanna för då behöver hon dropp. Mamma och pappa har redan gjort en packlista…

15.50 Meia kissar och mamma lyckas fånga tillräckligt för ett prov.

16.05 Christina meddelar att de tänker prova ett till lavemang. Urinprovet var fult, så det finns bakterier i urinen. Det kan vara samma bakterier som tidigare (spektrumbildande) så Meia får antibiotika som fungerar på dessa medan vi avvaktar odlingen.
Det kan mycket väl vara en urinvägainfektion som har orsakat symptomen, enligt Christina, så vi får hålla tummarna.

16.45 två sköterskor kom och ville ta lite mer blodprov. Meia sov i pappas knä och var inte så intresserad av att hjälpa till, speciellt när de satte dit röret för dropp. Vi förväntar oss nu bara att få det officiella beslutet att de vill ha kvar Meia på observation och för att ge dropp.
Meia fick sin tredje piggelin-glass för dagen. Den mat Meia har fått i sig idag är i princip två isglasspinnar

17.00 lavemang. Nu väntar vi på resultatet.

17.25 resultatet anlände. Det var mest vatten men innan saneringsarbetet var över var tre par byxor och en strumpa smutsig/a.

17.50 doktor Erik kommer och tar över. det verkar inte så farligt men Meia får stanna och få lite dropp.

18.30 mamma och Meia är installerade på avdelning 95 E, tel 018-570528. Pappa försöker hämta ut Meias medicin men den verkar inte vara inskriven.

Mamma och Meia installerade på avdelningen.

19.00 pappa åker hem och packar övernattningaväska till Meia och mamma. Robin fick ett kvastskaft o ögat idag och klagar över ont i magen.
Robin är väldigt lös i magen…

19.30 mamma har fått middag och Meia dropp. Meia säger att hon är jättehungrig – yeah. Läkarna sade att det kan räcka med lite dropp för att få fart på Meias brist på aptit för mat och dryck.

19.40 pappa försöker hämta medicin till Meia andra gången idag, men trots personalens försäkringar finns inget recept till Meia.

20.15 pappa är hemma igen och ser till Robin. Robin ligger i sängen. Han kan inte ha någonting runt magen och det står en hink nedanför sängen så han känner sig nog inte helt frisk…

20.30 Robin sover. Pappa bloggar med lite bröd och några köttbullar ur förpackningen som bröllopsmiddag. Det här har ändå varit en bra dag – pappa har fått tillbringa nästan hela dagen med Meia och mamma.  Puss puss, mamma. Krya på dig, Meia

/Anders

Stökig natt. Meia somnade lite före 21, och vaknade sen kl 22, 24 02, 04, 05, och 06 och var ledsen och hade ont i magen och ville inte dricka välling eller vatten. Mamma sov i hennes rum. Efter kl 2 vaknade Meia ännu oftare, och grät och sparkade runt i sängen. Runt halvfyratiden fick pappa ta över att ligga i Meias rum, och varken pappa eller Meia sov speciellt mycket. På morgonen, 06 ungefär, grät hon mest hela tiden, utom när hon fick titta på TV, då blev hon lite lugnare.

Mamma kände sig, med stor mage, trötta höfter och sömnbrist, inte riktigt redo för uppgiften att ensam ringa till läkare med en skrikande Meia i bakgrunden, eller att ensam ta en skrikande Meia till handkirurgen och akutläkare. Så pappa fick stanna hemma från Stockholm idag. Mamma ringde till husläkaren, som tyckte att vi kunde ta Meia till barnakuten på Akademiska eftersom vi ju ändå skulle dit idag.

Väl på Akademiska började vi med handkirurgen. Avtäckningen av bandaget var ju egentligen en stor händelse, som dock blev lite överskuggad av Meias tillstånd och ständiga skrikande. Men handen såg i alla fall jättefin ut, och vi kan ha den helt utan bandage hemma och vi ska gärna bada Meia mycket så att sårskorporna löser up sig. På dagis och ute bland folk i övrigt ska vi ha ett lätt bandage, mest för att Meia ska slippa nyfikna blickar och kommentarer pga att handen ser märklig ut med alla sårskopor.  2-6 månader efter operationen ska vi på ett återbesök.

Sen vidare till barnakuten, som ju är ökänd för att ha väntetider på åtta timmar och uppåt. Idag hade vi tur, dock, för det tog nog mindre än en timme tills vi fick träffa doktorn.

Doktorn undersökte Meia och klämde på magen, och trodde att det nog var förstoppning. Meia tyckte förstås inte alls om att bli undersökt, och grät och grät. Hon fick så småningom ett lavemang, vilket förstås inte alls var kul. Men när det haft sin effekt dröjde det inte länge förrän Meia slutade gråta och i stället sa “Jag har inte ont längre!”. Så bara runt tre timmar efter det att vi anlänt till akuten kunde vi åka hem igen. Nu sitter hon trött i TV-soffan och kollar på Lilla spöket Laban. Lite varm och fortfarande klagande över ont i magen, så det är nog inte helt bra ännu. vi kan ge Meia lavemang själva under ett par dagar och sedan vid behov.

(Fortsättning följer..)

Idag är det förhoppningsvis sista dagen med bandage på Meias arm!

Idag gick Robin med mamma och hämtade Meia på dagis. Meia böjade gråta så fort hon såg oss, och fröknarna berättade att Meia precis gjort en riktigt rejäl bajsblöja som kletat av sig på både tröja och byxor, så hon hade fått byta kläder från topp till tå. Detta trots att hon bajsat på morgonen innan vi gick till dagis också. Meia var ledsen hela vägen hem och ville inte ens gå till Vasaparken, och hela eftermiddagen och kvällen var hon antingen ledsen eller väldigt trött och pratade om att hon hade ont i magen. Vi undrar om det är någon slags magsjuka eller annat, och om vi vågar visa oss på sjukhuset i morgon. Natten får utvisa hur det utvecklar sig.

/ Marianne

Pappa lämnade och hämtade idag. Det var ganska kallt och regnigt så Meia fick både overall och galonbyxor på sig.

När pappa hämtade var galonbyxorna och handsken (Meia har fortfarande bara en handske) leriga till oigenkännlighet. Nedre delen av stövlarna likaså, men överdelen med kardborrebanden hade klarat sig. Pappa kom på den brillianta idén att vi kunde gå över gräset till lekparken för att göra ren stövlarna. Handsken och galonbyxorna tog pappa i handen och bar själv.

Den geniala planen lyckades – stövlarna blev rena av att gå i gräset. Tyvärr blev overollen lerig istället, eftersom Meia gillade att rulla runt i gräset och inte hade några betänkligheter om att det var blött och lerigt. Såå… när pappa och Meia kom hem efter lekparken fick pappa sanera galonbyxor, handske och overall, istället för galonbyxor, handske och stövlar. Kanske inte så jättegenialt ändå.

Idag kom Richard och Robin hem igen. De turades om att läsa för Meia I myshörnan. Vi åt en tidig middag så att Robin skulle kunna träna, sen åkte Robin till innebandyn själv. När mamma kommit hem åkte pappa för att hämta Robin, men Meia ville stanna hemma hos mamma och titta på TV.

/Anders

Idag åkte vi bil till stugan, för att ta hem ölen från kylskåpet. Vi skördade äpplen från våra äppelträd också. Meias äppelträd, nu två år sedan planteringen, gav ett tiotal röda, goda äpplen, med rödmarmorerat fruktkött och fantastiskt god smak. Det kan vara Amorosa, men vi får kolla upp det mer senare.

Lobo och Cox Promona-träden har vi länge haft problem med monilia på. Det, och en kall vår som förstörde många blommor, begränsade skörden på dessa träd betydligt. Från att ha gjort av med flera kilo äpplen varje dag under en stor del av hösten för två år sedan kommer Lobo-trädet att ge ett fåtal (5?) och Cox Promona-trädet ett 20-tal äpplen. Det kan också bli så att Meias träd ger flest äpplen i år…

Mamma har nu, om än fortfarande något motvilligt, gått med på att pappa får förnya trädbeståndet nästa år. Cox Promona får ge plats för ett nytt träd, helst ett med de äpplen som vi nu skördade från Meias träd. Lobo får finnas kvar ett tag till, mest för att vi inte vill förstöra inramningen till altanen.

Meia ville inte åka till stugan idag så det tog lite “övertalning” innan vi var där. Väl där hade hon jättekul. Vi har tagit in flera krukor för övervintring och satt inne-temperaturen till +8 grader, så vi fick trängas med blommor i en kall stuga när vi åt lunch där.

När vi åkte hem packade vi bilen full med maskinverktyg och saker från frysen så ölen får klara sig en vecka till. Blommorna i krukorna har inte gjort vinter riktigt ännu, så de behöver vatten varje vecka, så vi har en anledning att ta oss dit länge än. Nästa gång ska vi ta med en termos med kaffe också för att motverka inomhusklimatet något.

När vi kom hem igen ritade pappa och Meia.

Meia djupt koncentrerad vid matbordet. Penna och papper var framme, så antagligen funderar hon på nästa teckning.

/Anders

Magen i vecka 30.

Meia vaknade tidigt men somnade om igen med lite välling. Sen sov hon och sov…. och sov. När klockan var 07.40 tände pappa och gjorde det lite omysigt för Meia att sova, det hjälpte inte. Efter ett tag var pappa tvungen att ta upp Meia och försöka väcka henne, det fungerade. Meia uppskattade dock inte typen av väckning, så hon skrek och grinade hela frukosten, när vi klädde henne för dagis samt när mormor lämnade på dagis. Det blev lite bättre efter lämningen.

Efter dagis gick mormor och Meia till Vasaparken. Tyvärr började det regna, så de gick in på Biotopia istället. Det finns ett café, Hugos, i den lokalen och mormor säger att Meia alltid börjar bli “jättehungrig” när de kommer nära det cafét.

/Anders

Lång dag på dagis, och därefter lek i Vasaparken med mormor.

/ Marianne

Mormor och Meia gick till Adoptionscentrums Öppna Förskola i Eriksbergskyrkan efter dagis. Meia tyckte det var kul, men ville hellre leka med mormor än med de andra barnen. Det var rätt många barn idag, men Aurora som har besök av släkten från USA var inte där.

Efter förskolan hann mormor och Meia med ett besök i Biotopia och en stund i Vasaparken också.

/ Marianne

Meia somnade 21.30 och vaknade 06.30. 9 timmars nattsömn är helt klart för lite för en treåring även om hon sover 1-1.5 timme på dagis också… 12-14 timmar per dygn är normalt för förskolebarn.

Mormor lämnade Meia på dagis, och hämtade vid tre för att ta Meia till individuell drop-in-fotografering. En efter-dagis-trött Meia med sömnbrist ville inte alls vara med på bild. Mamma fick kallas in, och mot löfte om glass i Vasaparken satt Meia i mammas knä ett tag medan fotografen blixtrade, men några glada miner blev det inte…

På kvällen tog vi bort kompresserna på örat och ljumsken. Örat ser jättefint ut, och på ljumsken tog de hud på samma ställe som vid förra operationen, så det ser fortfarande bara ut som att det är ett enda ärr.

/ Marianne

Idag var det mammas födelsedag, så Meia, mormor och Richard inledde dagen med att sjunga för henne. Hon fick kläder till lillebror i födelsedagspresent.

Sen tog mormor Meia till dagis. Mamma och pappa gick till MVC, där barnmorskan mätte mammas mage och konstaterade att den växte som den skulle.

Under dagen var det dags för gruppfotografering på dagis. Meia blev jättebra på kortet!

På kvällen gick mamma på föräldramöte på dagis medan pappa och mormor stannade hemma och tog hand om Meia. Lotten och Kerstin berättade att de har en stor barngrupp nu, 20 barn på 2,75 personal, men att det är en lugn grupp och allt flyter på bra. Det blev också en del prat kring nackdelarna med att vara 15-timmarsbarn på dagis när föräldrarna är hemma med ett nytt syskon, och möjligheterna att söka dispens.

/ Marianne

Mormor, mama och Meia gick på barnmässa på Fyrishov. Där såldes barnkläder av alla de sorter, både billiga begagnade och fina nya märkeskläder. Vi köpte lite begagnade barnböcker, ett plagg till lillebror och en leksak till Meia. Buffélunch i restaurangen blev det också, med pannkaka och grädde till efterrätt.

Det bästa med mässan tyckte nog Meia var att hon fick en alldeles egen orange ballong med en plastpinne att hålla i. Meia kunde till och med hålla den med vänster hand, men hjälp av den lilla bit av tummen som sticker ut ur bandaget.

/ Marianne

På förmiddagen reste pappa, Robin och Richard till Söderhamn för att övernatta. De tog med sig katten Molly, som vi tack vare Blocket hittat ett nytt hem åt i Mehedeby, som råkar ligga utmed E4 norrut.

Att packa ner katten var inte helt lätt – efter lite ansträngningar fick pappa och pojkarna ner den i kattburen. När de åkt ville Meia också leka leken “packa ner katten i buren”, så Meia fick vara pappa, mamma var Richard, Ping var katt och en plastback var kattburen. Vi stoppade ner katten i buren, körde bil och lämnade katten i ett hus på landet, och vinkade hej då.

På eftermiddagen kom mormor med tåget från Växjö. Meia och mamma, vars höfter har repat sig så att hon kan promenera mer igen, gick och mötte vid stationen.

/ Marianne

Vintern börjar göra sig påmind. På morgonen var det fyra grader varmt. Meia fick ganska mycket kläder på sig idag, när vi skulle till dagis.

Efter dagis ville Meia gärna gå till Vasaparken. Efter handling och depåstopp hemma var det lite för lite tid över för Vasaparken, så Meia fick passa Robin istället. Pappa lagade mat tills mamma kom hem istället.

Efter maten följde Meia med till stallet för att hämta Richard. Meia brukar vara lite rädd för hästar, men idag klappade Meia tre hästar. Efter ett tag ville pappa att Meia skulle klappa en till, men då kom Meia nog ihåg att hon var lite rädd för hästar, för då ville hon inte klappa flera hästar. Meia pratade mycket om att hon också vill rida på häst, som Richard “i morgon“. Det är ett tidsadverbial som i Meias nomenklatur betyder “snart”, “senare”, “om ett tag”, “om en vecka”, “nästa år”, “när jag blir stor”, “när världen gått under” eller liknande.

Eftersom Richards träning slutar lite sent åt vi andra middag innan vi hämtade Richard. Meia åt inte så mycket då, men när vi hämtat Richard ville Meia ha smörgås i bilen. Vi hade inte med oss någon matsäck, eftersom vi åkte direkt efter middagen, men när vi kom hem igen åt Meia massor med potatisgratäng. Det är inte lätt att flytta på invanda mattider för tjejen…

/Anders

I dag var det två år sen vi träffade Meia första gången, men vi glömde helt bort att fira! :(

I stället blev det en helt vanlig dagisdag. Mamma hämtade kl 16, och Meia var i full fart med att busa med Emma och Einar och ville absolut inte gå hem. Mamma fick bära henne från dagis gård. På ICA och när vi kom hem tog däremot tröttheten ut sin rätt i form av en ganska gnällig Meia… det är tur att Meia bara går på dagis till kl 3 i vanliga fall, man märker att hon blir bra trött av dagis nuförtiden.

/ Marianne

Idag var det dags för dagis igen! Mamma och pappa trodde att Meia skulle bli ledsen när hon inte fått gå till dagis pga operationen, men hon har i stället verkat rätt nöjd med att vara hemma och när dagis har kommit på tal har hon sagt “Jag vill inte gå dagis!”. Så uppenbarligen har hon gillat sin nästan två veckor långa dagissemester.

Men idag var det alltså dags igen. Meia verkade ändå tycka det var rätt OK att gå, även om hon på morgonen försökte med “Mamma, jag orkar inte gå dagis! Jag jättesyld!” (jätteförkyld). Mamma tyckte inte att Meia verkade ens lite förkyld, så den gubben gick inte.

Det är inte lätt att klä en tjej med armen i stort bandage som gör att nästan inga jackor och tröjor passar. Mamma hade bandageanpassat Meias vinteroverall kvällen innan i tron att onsdagsmorgonen skulle vara torr och kall precis som  tisdagsmorgonen, men i stället var det riktigt blött och ganska varmt. Mamma fick lite snabbt improvisera ihop en annan outfit.

När vi anlände till dagis möttes vi i grinden av en liten skock med dagisbarn som ivrigt ropade “Hej Meia!”, samt ett par fröknar. En riktig välkomstkommitté kändes det som! Det blev utflykt till Stabbyskogen på förmiddagen idag.

Mamma hämtade kl 14, och tyckte att det inte var riktigt läge att åka till ACs Öppna Förskola idag igen. Meia var lite missnöjd över det, men hon kompenserades med en stund i Vasaparken samt pannkaka i fiket vid Biotopia. Mums!

Sen hann mamma och Meia med en rejäl shoppingtur också. Mamma är mindre trött i höfterna nu efter att ha cyklat nästan överallt i några veckor, så hon tog chansen att ta en lång promenad på stan. Vi köpte ny vintermössa, nya vinterstövlar och nya galonisar – Meia har ett par galonisar hemma som mamma trodde var storlek 86, men visade sig vara 74-80. Hoppsan. Inte riktigt lagom för en Meia som är 89 cm lång….Nu uppgraderade vi rejält till storlek 98-104 i stället!

/ Marianne

Idag har Meia inte längre någon officiell sjukskrivning, vilket innebär att Meia borde gå på dagis och vi borde jobba. Både mamma och pappa tyckte att det var lite tidigt, så mamma gick till Adoptionscentrums öppna förskola på förmiddagen med Meia.

Det var bara tre andra barn där nu. Återväxten verkar vara lite dålig. Det kan bero på att det inte finns så många nya adopterade barn som kommer till Uppsala, eller att de barn som kommer har föräldrar som inte prioriterar den förskolan. Pappa tror på det första alternativet. Meia och mamma hade i alla fall roligt.

På vägen hem somnade Meia nästan i cykelsadeln, vilket gjorde att hon blev lite kinkig ett tag, när hon missade sömntåget. Efter ett tag repade hon sig och åt 1½ burk med mat som lunch. Jo, mamma och pappa fuskar ibland med enklare lunch eller middag åt sig själva. Då får Meia burkmat istället.

Mamma gick till jobbet när Meia somnade så pappa (och pojkarna, som kom hem från skolan när Meia sov) fick leka med Meia på eftermiddagen.

Richard och Robin handlade mat och lagade ugnspannkaka. Meia hade en egen bunke och visp och gjorde “annan kaka”. Pappa tror att det betyder fruktkaka, som pappa och Meia bakade för någon vecka sedan.

Efter Meias sjukhusvistelser har hon fått en lite sned uppfattning om mammas och pappas mobiltelefoner. Hon har fått se YouTube-filmer på dem och de bästa filmerna vi har hittat är Alfons Åberg. Så nu säger inte Meia iPhone om telefonerna, utan iPhones Åberg.

/Anders

Idag var det dags att lägga om såren. Meia var inte informerad tidigare så det blev en tråkig överraskning när mamma och pappa berättade att vi skulle till sjukhuset idag, men Meia är en duktig tjej så det gick ganska bra ändå…

Meia gillar att leka i det här väntrummet för lekstugan är så rolig.

Det blev mycket iPhone idag. Meia tittade på Alfons Åberg, Spöket Laban och Barbapappa på YouTube. Vi ritade också. Det här har Meia ritat alldeles själv och dessutom sparat utan att pappa visste om det. Det blev en rolig överraskning när pappa hämtade fotografierna och den här bilden fanns med.

Efter ett tag blir både lekstuga, duplo och YouTube tråkigt.

Mamma följde med Meia in till narkosläkarna.

Idag var Meia inte sövd så länge. Omläggningen skulle ta ungefär 15 minuter, men mamma och pappa hann ändå ta en snabblunch. Efter närmare en timme blev det uppvaknande. I Meias journal står det fortfarande att hon har EBSL-bakterier, trots att medicineringen tog. Eftersom de trodde att hon hade farliga bakterier fick hon inte komma in på uppvak-salen utan det fick tas i operationssalen. Dit in var bara en förälder välkommen, men Meia sov ändå nästan hela tiden, så det gjorde inte så stor skillnad.

Så snart de körde ut Meia i väntrummet där pappa satt så vaknade hon dock!

Pappa fick äran att bära Meia både till narkosen och från narkosen. Efter det klagade Meia över att hon var trött i benen…

Efter uppvaknandet fick vi åka till Dagkirurgi Hand. Där fick Meia glass, yoghurt och smörgås – i den ordningen. Glassen först!

Mamma och Meia börjar vilja åka hem.

Meia var inte alls lika borta idag som efter nedsövningen för en vecka sedan. Redan när hon fick glassen var det vår vanliga trevliga tjej.

Läkningen av handen hade gått mycket bra, sa handkirurgen Ulla som lade om förbandet. Det nya bandaget är nästan lika stort som det gamla, men man ser lite mer av fingrarna nu. Om en vecka ska vi ta av kompresserna i ljumsken och vid örat själva. Om 2½ vecka ska vi in och ta bort resten av bandaget, utan narkos den gången.

/Anders

Idag åkte vi på en utflykt till  Pelle Svanslös Hus. Vi hade bestämt möte med Sigrid och Sara där. Det var jättekul. Tjejerna lekte och stojade jättemycket med varandra.

Det är lite svårt att se, men här är det en kasperteater. Just nu är det Elaka Måns som är på scen och kastar ut löv från lövhögar som Pelle och Maja har krattat ihop.

Det var inte så jättemycket att göra där, men kasperteatern var rolig. De hade ansiktsmålning och sagoläsning med, men lokalerna var lite tråkiga. Här är ett lekrum, med en hängmatta och en madrass som roliga inslag.

“Meia Gräddnos”

/Anders

Vi var i stugan och rensade i kylskåpet och skafferiet och flyttade in alla urnor inför vintern. Det finns mer i ett kylskåp än man kanske tror…

/ Marianne

Meia gillar rollspel. Hon delar ut roller till alla, t ex: “Du Ricka, jag Rommi”. Säger eller gör man något som inte stämmer överens med den roll man fått får man sig en åthutning “Du Ricka!” När Meia själv gör någonting som hon inte får och mamma eller pappa säger “Meia, gör inte så”  kan Meia kontra med “Jag inte Meia, jag Angelina!”. Hon tar dock sitt ansvar, för när mamma eller pappa fortsätter “Ok, Angelina, gör inte så” tar Meia åt sig och säger “Ok.”

Angelina Ballerina figurerar i många av Meias rollspel. Vi köpte den första DVD:n begagnad på Kupan i Växjö, och nu har vi hela samlingen med filmer.

Pappa och Meia lekte mycket med inomhustältet idag. Pappa fick vara fröken Kerstin, Meia var fröken Lotten och Meias gosedjur Ping fick spela Meia. I tältet lekte vi “Vilan”, när dagisbarnen ska vila mitt på dagen. Man måste inte sova, men man måste ligga ner och vila.

Det blev mycket högläsning idag. “När Gusten Gris fastnade”, en minibok, läste vi många gånger under dagen.

På eftermiddagen tittade vi på Bollibompa. De hade ett naturprogram med rävar, fåglar och insekter. Meia klagade högljutt när djuren började slåss med (och äta) varandra “Så får man inte göra…”.

/ Anders och Marianne

Ännu en hemmadag med mamma för Meia. Vi gick ett varv till Vasaparken på förmiddagen. Meia var på gott humör utan Alvedon. Hon somnade på eftermiddagen, men vaknade efter bara en timme och var jätteledsen som om hon hade ont. Det blev en Alvedon och sen TV i knät på pappa som kommit hem från Stockholm lite tidigare eftersom han tappat rösten.

Idag är det Kinas nationaldag och exakt två år sedan vi landade i Kina för att hämta hem Meia!

/ Marianne