Stökig natt. Meia somnade lite före 21, och vaknade sen kl 22, 24 02, 04, 05, och 06 och var ledsen och hade ont i magen och ville inte dricka välling eller vatten. Mamma sov i hennes rum. Efter kl 2 vaknade Meia ännu oftare, och grät och sparkade runt i sängen. Runt halvfyratiden fick pappa ta över att ligga i Meias rum, och varken pappa eller Meia sov speciellt mycket. På morgonen, 06 ungefär, grät hon mest hela tiden, utom när hon fick titta på TV, då blev hon lite lugnare.

Mamma kände sig, med stor mage, trötta höfter och sömnbrist, inte riktigt redo för uppgiften att ensam ringa till läkare med en skrikande Meia i bakgrunden, eller att ensam ta en skrikande Meia till handkirurgen och akutläkare. Så pappa fick stanna hemma från Stockholm idag. Mamma ringde till husläkaren, som tyckte att vi kunde ta Meia till barnakuten på Akademiska eftersom vi ju ändå skulle dit idag.

Väl på Akademiska började vi med handkirurgen. Avtäckningen av bandaget var ju egentligen en stor händelse, som dock blev lite överskuggad av Meias tillstånd och ständiga skrikande. Men handen såg i alla fall jättefin ut, och vi kan ha den helt utan bandage hemma och vi ska gärna bada Meia mycket så att sårskorporna löser up sig. På dagis och ute bland folk i övrigt ska vi ha ett lätt bandage, mest för att Meia ska slippa nyfikna blickar och kommentarer pga att handen ser märklig ut med alla sårskopor.  2-6 månader efter operationen ska vi på ett återbesök.

Sen vidare till barnakuten, som ju är ökänd för att ha väntetider på åtta timmar och uppåt. Idag hade vi tur, dock, för det tog nog mindre än en timme tills vi fick träffa doktorn.

Doktorn undersökte Meia och klämde på magen, och trodde att det nog var förstoppning. Meia tyckte förstås inte alls om att bli undersökt, och grät och grät. Hon fick så småningom ett lavemang, vilket förstås inte alls var kul. Men när det haft sin effekt dröjde det inte länge förrän Meia slutade gråta och i stället sa “Jag har inte ont längre!”. Så bara runt tre timmar efter det att vi anlänt till akuten kunde vi åka hem igen. Nu sitter hon trött i TV-soffan och kollar på Lilla spöket Laban. Lite varm och fortfarande klagande över ont i magen, så det är nog inte helt bra ännu. vi kan ge Meia lavemang själva under ett par dagar och sedan vid behov.

(Fortsättning följer..)