Pappa var hemma och tog hand om Meia, som började sakna sina föräldrar lite. Hon släppte inte taget i pappa på många timmar när hon nu väl fått honom tillbaka…

Mamma, som var kvar på BB och ägnade tiden åt vila, amming, koppmatning med Babysemp varannan timme och lunch- och middagsätande, började grubbla över vad Eriks dåliga start i livet kunde betyda för framtiden. Vi fick en kopia av förlossningsjournalen där Eriks Apgar-poäng (3-5-7) fanns angivna.

Mamma googlade en del via telefonen på Apgar-poäng och förlossningsskador, och fick ibland lugnande och ibland mindre lugnande information. Den snälla personalen på BB kunde ju inte ge några svar på frågan – “här klämmer vi bara på magar”, som de uttryckte det – men vi blev lovade att få prata med läkaren som tog ut Erik med sugklockan innan vi åkte hem igen. De ville hålla kvar oss ett tag till dock, en eller två dagar.

Mamma hade rätt ont i underlivet varje gång hon reste sig eller satte sig ner, men inte värre än att hon nu kunde gå själv och det fungerade att ta hand om Erik på egen hand. Vi hade en kombinerad säng och vagn som man kunde rulla runt i korridorerna när man ville ta sig till mjölkköket eller lunchrummet.

Fötterna, som samlat på sig vätska under graviditeten, samlade på sig ännu mer vätska nu, så det var bäst att ligga ner så mycket som möjligt med fötterna högt. På kvällen kom pappa tillbaka till BB för att hjälpa till med skötsel och koppmatning av Erik varannan timme under natten.

/ Marianne