Erik började somna redan före åtta på tisdagskvällen, och mamma fann för gott att lägga sig hon med för att hinna få tillräckligt med sömn. Det fungerade, Erik sov bättre än natten innan och mamma hann få tillräckligt med sömn mellan 20.00 och 6.00, när Erik tyckte det var morgon, för att inte bli galen.

Efter klockan sex började dock samma missnöjesvisa som dagen innan, med en Erik som var konstant gnällig utom när han ammade, oavsett om det var mamma eller pappa som bar honom. När han ammat en stund släppte han bröstet, var nöjd i två minuter och började sedan skrika och gnälla tills han fick amma igen. Konstant amning kan också göra en mamma galen…

Det verkade verkligen finnas mer än tillräckligt med mjölk i brösten, men framåt förmiddagen värmde mamma och pappa ändå desperat upp en dryg deciliter Babysemp. Erik lät sig väl smaka, och var därefter en exemplarisk bebis. Han låg en lång stund, vaken, på mammas säng och roade sig själv (!!!), och låg sedan, när Henrik och Lilli kom förbi på fika, en lång stund vaken i Lillis famn och var så nöjd så, och när han till slut sommnade där kunde vi lyfta över honom till hans egna säng och han fortsatte att sova, och sov lugnt uppemot tre timmar!

Men framåt kvällen blev Erik gnällig igen, och nu fungerade inte tricket med att ge Babysemp längre – han bara kräktes upp det och var gnällig igen. Natten var inte alls kul, han sov en timme i stöten och även när han sov gnällde han – ett högt märkligt ljud som inte alls låter mänskligt, utan mer som en sjöfågel. I vanliga fall gnäller han så i slutet av natten, men nu höll han låda hela natten i princip. Mamma gav i desperation en deciliter Babysemp igen klockan fyra, och det mesta stannade i magen, men han sov inte bättre för det.

Nu ska vi gå till apoteket så snart de öppnar i morgon och köpa minifom-droppar, som hjälper mot gaser.

/ Marianne