Konversation från frukostbordet igår morse:

Meia: “Mamma, jag tycker om dig”

Mamma: “Jag tycker om dig med, Meia”

Pappa: “Jag tycker också om dig, Meia”

Meia, som pekar finger åt pappa och rynkar pannan: “Tyst, jag pratar med mamma, ju!”

Typisk konversation från idag:

Pappa: “Då lyfter vi på vänster ben så pappa kan ta på byxorna. Erik, kan du säga pappa?”

Erik: “Ma ma ma ma ma ma ma ma ma”

Pappa: “Ja, det låter ju bra. Då lyfter vi på höger ben så pappa kan ta på byxorna. Erik, kan du säga pappa?”

Erik pekar på lampan: “Dä, la la la pa pa pa”

Pappa: “Ja, där är lampan. Erik, kan du lyfta på vänster ben så ska pappa försöka få på byxorna igen. Kan du säga pappa – pa pa!”

Erik: “Mamma! ma ma ma ma”

Pappa: “Ja, mamma är bra att ha. Kan du säga pappa? Och så lyfter vi på höger ben också så kanske pappa kan få på byxorna på båda benen samtidigt?”

Erik, som pekar på lampan: “La la pa, dä”

Ja ja, båda barnen vet vad som är viktigast i livet: mamma och lampan.

Här skulle det komma några bilder på barnen som gungade, men iPhones kamera klarade inte av rörelse och den här bristen på ljus som hösteftermiddagar i Sverige bjuder på, så alla bilder blev suddiga. Hugade läsare hänvisas till tidigare bilder på gungande barn. Tänk er bara att de har vinteroveraller, vinterskor och mössa på sig så har ni bilderna för idag.

Erik, Meia och pappa lyckades titta på bilbarnstol, handla mat, gå till banken, vara en hel massa i Vindhemsparken och sen laga mat till 17.30. Mamma badade och lade barnen efter maten så att pappa fick jobba lite.

/Anders