Dagisdag och pappa i Stockholm. Det var visningsdag, och efter en del velande tog Meia med hunden som vi köpte på Cypern och som döpts till Rulle.

Medan Meia var på dagis var mamma och Erik på BVC för vägning och mätning – vi blev uppmuntrade att göra det eftersom han fortfarande kräks. Erik väger 9670 g och är 76 cm lång. Han följer sina kurvor exakt fortfarande.  Han ligger på mittkurvan för vikt, och en kurva över mitten för längd. Huvudomfånget är 48.4, vilket är lite större än medel.

När mamma och Erik kom till dagis väntade alla barnen på en överraskning. Överraskningen visade sig vara en polisbil med tre poliser som stannade utanför dagis. Alla barnen fick gå ut och titta på polisbilen. Jättespännande!

Barnen undersöker polisbilen

Alla barnen vinkar hej då till poliserna

Meia har mycket funderingar kring saker och ting nu och ställer mycket frågor, ofta om döden och om ifall saker finns på “riktigt”. “Kan jägare döda bebisar?”, “Kan lejon äta människor?”, “Kan alla fiskar dö?”, “Finns nallar på riktigt?”, “Finns Pelle Svanslös på riktigt?”… En fras hon upprepar många, många gånger om dagen med lite variationer är “Mamma, jag vill ha dig för alltid!”. Då får mamma förklara att eftersom vi adopterat Meia så kommer vi att vara hennes föräldrar för alltid.

Idag kom vi för första gången att prata om Meias vänsteröra, när Meia visade att hon kunde sätta en penna bakom höger öra. Men det gick ju inte på vänster sida, kom vi fram till, eftersom det örat är mindre. Meia var helt obekymrad, och trodde att vänsterörat nog snart skulle växa i kapp. Mamma förslog att doktorn kunde hjälpa till, men det tyckte Meia var en jättedålig idé.

/ Marianne