Dags för handoperation nr 3. Målet den här gången var att förbättra högertummens funktion.

Planen var att Erik skulle vara på dagis och Meia, mamma och pappa på sjukhuset. Men Erik vaknade med feber… Så det blev bara mamma och Meia som fick gå till Akademiska.

Meia fick duscha med desinficerande svampar hemma på kvällen innan och på morgonen. Inte kul, men inte alls så farligt som när hon var yngre och fick göra det på sjukhuset.

Klockan åtta var vi på avdelning 70D2, och fick snart träffa Ulla och två andra handkirurger. Vi bestämde slutgiltigt att det är höger hand som ska opereras. Vi fick också veta av operationsplanererskan att samordningen med öron-näsa-hals-kliniken lyckats och att Meia skulle få tungbandet klippt och gommen och svalget undersökt när hon nu ändå var sövd. Hurra!

På förmiddagen byggde vi duplo och tittade på tv. Meia var jättesnäll fast hon inte fick äta. Kl 12 fick hon lugnande och vi blev nedrullade till sövning och operation. Klockan tre ringde de och sa att de var klara.

Först fick mamma träffa Ulla som opererat. Hon berättade att allt gått bra. Högertummen saknar en del muskler och ledband, och senorna är fästa på ett annorlunda sätt jämfört med en normal tumme. För att förbättra rörligheten och stabiliteten i tummen flyttade de en sena från ringfingret till tummen. De förväntar sig en tydlig förbättring, även om tummen aldrig kommer att bli perfekt. De gjorde även en justering av de befintliga senorna som kanske kan förbättra hennes förmåga att böja tummen, men på den punkten är det inte så säkert att det blir någon större skillnad. Gipset ska sitta i fyra veckor, och sedan tas av utan narkos.

Ulla tyckte att Meias tumme var ett intressant fall. Den speciella fästningen av tummens senor är tydligen en konstruktion man ibland skapar vid operationer av tummar där senor saknas, men Meia hade den konstruktionen naturligt.

Efter mötet med Ulla gick mamma till uppvaket. Meia vaknade, grät och hade ont, fick morfin och somnade om. Vi fick åka säng upp till 70d2 och vårt rum igen. Meia vaknade, var ledsen, somnade, vaknade igen, tittade på tv, ville åka hem, och kräktes flera gånger. Hon var heller inte alls förtjust i bandaget. Gipset täcker nästan hela armen, men fingrarna får titta fram.

Tungbandsklippningen kan förhoppningsvis förbättra Meias tal lite. Om inte annat är det praktiskt att kunna rengöra tänderna med tungan. Mamma fick prata i telefon med läkaren som klippt tungbandet och undersökt svalget. Han sade att gommen och svalget såg helt normala ut.

Vi börjar verkligen kunna det här med handoperationer nu, det är exakt samma rutin varje gång. Men det blir lite lättare för varje operation, eftersom Meia blir äldre och klokare och vi blir mer erfarna. När allt är sig precis likt blir de små skillnaderna desto mer  iögonenfallande, som t ex att avdelning 70D2 hade en ny cool grön lädersoffgrupp i dagrummet.

Meia på BUVA, Barnuppvaket.

Tillbaka på rummet efter operationen. Avdelningen hade mat över, så mamma fick en gratis portion.

/ Marianne