Meia sov oroligt natten till torsdagen, liksom pappa. När Meia hade vaknat kunde inte pappa somna om igen. Det blev en ganska lång dag… Vi åt frukost tillsammans med Växjöisarna, sedan gick deras buss kvart i elva på förmiddagen. Vi vinkade av dem när de åkte och kände genast en stor saknad efter våra barnvakter.

Erik hittade på en ny rolig lek idag. Mamma, pappa och Meia var vid solstolarna på stranden med ett uppfällt parasoll för att få lite skugga. Meia lekte med sanden men Erik ville absolut ha samma hink som Meia så det blev lite småbråkigt. När Meia hämtade vatten vid fot-duschen en gång för att göra sand-gegga tog Erik genast dit sin hink och ockuperade duschen totalt. Han hällde upp vatten i hinken, bar bort det en meter och hällde ut det på gångvägen, sedan upprepade han proceduren.

När pappa hade tröttnat på att passa Erik tog vi en lunch på rummet. Mamma och pappa passade på att packa lite. Erik passade på att packa upp lite. Eftermiddagen tillbringade vi på lekplatsen och med att försöka få Erik att sova middag.

När klockan började närma sig avgångstid för transferbussen funderade mamma och pappa lite på om man skulle kunna försörja sig genom att blogga om resor med barn till olika resorts. När vi kommit iväg på bussen insåg vi hur miserabelt ett sådant liv skulle vara – det är inte lätt att åka med en aktiv 21-månaders. På transferbussen somnade Meia snällt efter några minuter och sov med huvudet i mammas knä hela resan. Erik skrek, ville hela tiden vara hos den andra föräldern och äta kaka konstant. Alla försök att få Erik att äta mindre sötad mat var fruktlösa. Vi kommer att behöva avgifta Erik efter en vecka i Turkiet – mat och dryck var alldeles för sött. När Erik äntligen somnade var det inte många minuter kvar på 1h 45min transfer och vi var tvungna att väcka en alldeles nysomnad Erik.

Efter att bara ha sovit en kvart eller så borde det vara ganska lätt att få Erik att somna igen, om inte på flygplatsen så i alla fall på planet. Så trodde vi i alla fall… Verkligheten var en helt annan och innan Erik somnade hade alla andra (och det var många) barn på flygplanet för länge sedan slutat att skrika och det enda som hördes en lång stund i hela flygplanet var det sövande ljudet av motorerna och det inte så sövande ljudet av Erik, som inte fick som han ville. Erik åker fortfarande som bebis, det vill säga han får ingen egen sittplats utan får åka i knä på en vuxen och han får inte någon riktig mat ombord utan en bricka med lite yoghurt och en efterrättsburk. Meia fick en bricka med makaroner och köttfärssås, bröd, ost och … en bit äppelpaj. Meia ville inte dela äppelpajen och mamma och pappa ville inte att Erik skulle äta mer socker, därav den något spända stämningen.

Efter mer än halva flygresan somnade äntligen Erik så föräldrarna fick precis somna innan det var dags att plocka upp och städa på golvet innan landning.

Halv fyra på fredag morgon var vi hemma. Semestern var jättebra och det var fantastiskt att få tillbringa så mycket kvalitetstid med Kerstin, John-Eric och Elisabet, men det dröjer nog minst två år innan vi flyger med Erik igen…

/Anders