Pappa klädde på en skrikande Erik inför dagislämningen. På väg till dagis tystnade Erik plötsligt om han fick gå själv bredvid cykelkärran, men efter att vi hade passerat Vindhemsparken tog tålamodet slut igen och Erik blev jättearg. Det slutade som vanligt med att pappa körde en skrikande Erik till dagis, bar in och klädde av en skrikande Erik och lämnade en skrikande Erik till Parwin. Med lite frågor till Erik drog pappa slutsatsen att Erik inte ville gå in utan gå till lekparken. Han försökte verkligen att ha kvar sina ytterkläder och även klä på sig det som pappa lyckades ta av. Enligt uppgift slutade Erik att skrika sekunden efter att pappa gick ut genom dörren.

Vid hämtningen berättade Parwin om hur stor och duktig Erik börjar bli. Hans språk börjar verkligen ta sig (han får gärna visa det hemma med), han klär ofta ut sig i kjol och hatt med de andra barnen och leker ofta med de äldre barnen. Parwin har fått nya småbarn att skola in så Erik har fått flytta ut till de lite större barnen när de ska äta lunch. Erik har inte hittat sin roll där riktigt verkar det som för de två dagar han har varit där under lunchen har han inte ätit någonting.

Erik och Meia var glada att se pappa men redan vid påklädningen började Erik att gråta/skrika igen. Det slutade som vanligt med att pappa klädde på och bar en skrikande Erik till kärran, sköt en skrikande Erik och en halvsovande Meia med rosa hörselskydd hem i hög fart och sedan bar in båda barnen och klädde av en skrikande Erik och en nästan sovande, skrikande Meia. Erik nöjde sig inte med det utan lyckades trassla på lite av kläderna och båda skorna. Varken Erik eller Meia slutade att gråta förrän pappa satte igång TV:n. Pappa gillar inte att använda TV:n som barnvakt, men den tröstar bättre än vad pappa kan göra :(

Igår kväll somnade Erik på tio minuter men Meia var vaken till halvtiotiden. Ikväll somnade Meia kvart över åtta men Erik närmare halvtiotiden. Det är härligt att se hur de samarbetar för att mamma och pappa inte ska få några lugna, romantiska kvällar för sig själva men de behöver inte anstränga sig – det blir inga fler syskon ändå.

/Anders