Till lunch ville Erik skriva en ny Lego-önskelista. Mamma berättade att det är långt till jul och till nyårsdagen, när Erik fyller år. Erik fick en konstig blick i ansiktet och utbrast: “Fyller jag år på nyårsdagen? Vad tokigt!”

Dags för Meias skidskola. Efter några tödagar, med upp till 5 plusgrader var vi lite nyfikna på om de verkligen kunde ha öppet i Sunnerstabacken. Hemsidan sade att de hade öppet så vi förberedde oss för att åka. Sigrid kunde inte låna den lånebil hon hade tänkt, så Sara och Sigrid följde med de också. Mamma och Erik stannade hemma och åkte pulka istället.

Vägen dit var rätt strapatsrik. För att undvika att gå på en vattentäckt isgata genade vi genom skogen. En skog som var ganska tom på snö…

Meia och Sara (jo, där bakom trädet) på väg till skidskolan.

Första dagen var det åk utan stavar. De övade på att ta på skidor, ta av skidor, stå på skidor, gå runt på skidor, bli dragen av en lärare som håller i en stav (så att det fungerar som en knapplift), åka knapplift på riktigt, åka nerför en liten del av backen, ploga, stanna när man plogar, åka liften upp hela den lilla backen och ploga hela den lilla backen ner – flera gånger. Det var imponerande hur snabbt det gick att få barnen att åka hyfsat. Meia var lite ledsen efter skolan för hon tyckte att hon var sämst och att hon var tvungen att ha en lärare själv ett tag. Mamma och pappa tyckte att det var bra pris på privatlärare i slalom… Dessutom var Meia inte alls mycket sämre än de andra barnen. Meias längd borde dessutom göra det lättare för Meia att bli duktigare på att åka så det jämnar nog ut sig snabbt.

Några bilder från träningen:

Efter träningen bjöd Sigrid på choklad och varm korv i skidstugan.

Duktiga tjejer vilar efter skolan

/Anders

Mamma och Erik gick till Vindhemsparken. Något pulkaåkande var det dock inte tal om, eftersom hela kullen var täckt av is. Men det var milt och skönt väder, och Erik tyckte det var kul att vara ute ändå.

Erik hittar en extra stor pinne

Han gjorde upprepade försök att bestiga kullen. Det var totalt omöjligt. Han kom inte ens halvvägs innan han kanade ner igen.

Med hjälp av trappan gick det i alla fall till sist.

Erik hittade en sida i en av sina legoinstruktionsböcker där man bjöds in att betygsätta legosetet man köpt, och få chans att vinna lego i pris som tack för hjälpen. Erik ville absolut göra det, så vi gick in på webben och recenserade ett set. Erik svarade noggrant och ordentligt på alla frågor. Han undrade sedan hur vinsten skulle levereras om man vann. Mamma sa att de nog skickade det med posten. Resten av dagen gick Erik regelbundet till brevlådan för att kolla om hans vinst kommit än…

Erik i sin egen Lego Chima-värld.

/ Marianne