Barnhemsbesök!
Nellie höll oss sällskap vid frukosten och följde med oss till barnhemmet trots magsjuka. Vi hade en kvinnlig guide som hette Murphy (!), samt egen minibuss med chaufför.
Vi började med att gå igenom alla de dokument som barnhemmet hade om Meia.
I det rum på barnhemmet där vi gick igenom Meias file. Kvinnan längst till höger arbetar på barnhemmet och tog hand om hela vårt besök. Tyvärr har vi inte hennes namn eller titel. Rummet är samma rum som den här bilden togs i en gång i tiden.
Vi fick veta den hel del som vi redan visste, och en del som vi inte visste. Bland annat översatte vår guide polisrapporten som skrevs när de hittade Meia. Vi fick dock inte fotografera den.
En säkerhetsvakt på Yunnan First People’s Hospital berättar i polisrapporten:
Klockan 1 på natten den 13 september 2007 arbetade jag på säkerhetskontoret (“Security office”) på sjukhuset. Då hörde jag ett barn skrika på andra sidan glasdörren. Jag tittade efter och hittade ett flickebarn i en pappkartong. Bredvid sig hade hon en flaska mjölk och en påse med mjölkpulver. Jag kontaktade poliskontoret.
Tidigare visste vi bara datumet och att hon hittades på sjukhuset, så det var en hel del ny information.
Vi hade haft visst hopp om att få träffa fosterfamiljen, eftersom en svensk familj som besökt barnhemmet i Kunming några månader tidigare fått göra det. Men det visade sig att byn där Meia varit fosterbarn rivits för att ge plats till Kunmings expansion, och ala som bott där flyttat. Så de hade ingen kontakt med Meias fosterfamilj längre. Vi fick i alla fall se ett par foton, som inte höll optimal kvalitet:
Meias fosterfamilj och huset de bodde i. Mamman med sjuårig son är med på övre bilden. Pappa, som var chaufför, är inte med på bild.
Mamman var 31 år när hon ansökte om att bli fostermamma. Henne högsta utbildning var “middle school” och hennes hälsa var inte riktigt bra.
Några bebisbilder vi inte sett tidigare. En av dessa användes i Meias “finding ad”.
Kvinnan till vänster är vår guide Murphy.
På barnhemsområdet. Allt var sig likt, men medan allt såg nästan splitter nytt ut för tio år sedan såg det nu mer inbott och något mer slitet ut.
Vi blev visade runt på barnhemmet, men fick inte fotografera där. Det fanns en hel del barn i olika åldrar, men de berättade att inte lika många blir bortadopterade nu eftersom de har så pass allvarliga särskilda behov att det inte alltid går. Vi överlämnade ett par Piff och Puff-gosedjur som vi köpt på Disneyland, samt fin choklad till de anställda.
Några nannysar som jobbade på barnhemmet redan på Meias tid. De kom ihåg hennes namn, men inte henne, eftersom hon ju bara tillbringade en ganska kort tid på barnhemmet. Runt halsen har Meia ett smycke hon fick av barnhemmet sist vi var där.
Nellie fick ta en taxi hem pga magsjukan. Vi andra blev bjudna på god lunchbuffé i personalmatsalen.
Lunch
Matsalen. Alla åt snabbt och intensivt – helt plötsligt var det bara vi kvar.
Under lunchen kom barnhemsdirektören förbi och sade hej. Han fick också choklad.
Efter lunchen tackade vi för oss på barnhemmet. Sedan kördes vi och vår guide till sjukhuset Yunnan First People’s Hospital, där Meia hittades.
Yunnan First People’s Hospital
Direkt utanför sjukhuset fanns den polisstation som vakten kontaktat när han hittade Meia.
Polisstationen vid sjukhuset.
Murphy frågade sig fram och hittade det “Security Office” där säkerhetsvakten arbetade. Det var ett par våningar upp i sjukhuset.
“Säkerhetsavdelning” står det på skylten. Den används inte som säkerhetsavdelning längre, men skylten är kvar. Det var bakom de här dörrarna vakten arbetade när han hörde ett barn skrika.
Han öppnade glasdörrarna och kom ut i det här rummet, där han hittade bebisen.
Vi hade egentligen guide och chaufför hela dagen, men barnen var trötta, så efter sjukhusbesöket valde vi att åka tillbaka till hotellet och vila.
/ Marianne
