Idag var det ett Pokemonevent i Mall of Scandinavia, och Erik ville gärna dit och fånga Pokemon, så han och jag tog tåget dit efter lunch. Det skar sig dock lite mellan oss på vägen dit, och Erik tjurade sig sedan igenom hela utflykten. Det blev inte bättre av att spelet kraschade på hans telefon hela tiden, kanske på grund av att så många spelade på samma plats samtidigt. Han fick låna min telefon att spela på i stället, men blev inte gladare för det. Vi åkte hem tidigare än planerat, och stämningen var helt klart inte på topp.

När vi väl kommit hem och lugnat ner oss lite kunde vi i alla fall prata lite som varför det blev som det blev och hur man kan undvika det i framtiden, så det kanske var en meningsfull utflykt ändå. Erik har alltid extremt svårt för att prata om känslor och problem, så bara man kan få honom att prata om det det minsta lilla så känns det som ett stort framsteg.

Vi hann i alla fall träffa vår f.d barnvakt Johanna som hastigast i Mall of Scandinavia (hon var där och spelade Pokemon med sin äldste son). Johanna passade Richard och Robin när Anders och jag gick på kurs för blivande adoptivföräldrar, kanske det var år 2005 eller så? Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, men vi har hållit kontakten även om vi aldrig träffats. Nu träffades vi IRL för första gången på kanske 17 år. Vi ska ta och äta lunch i Stockholm snart. Johanna har precis startat eget inom DNA-branschen: www.hittapappa.se.

/ Marianne

Dagens Blåtand:

/Anders