Jag klippte gräset strax före lunch. När jag var klar skulle jag huka mig och gå under katt-tunnen, men på grund av trötthet, motljus eller något annat missbedömde jag höjden och slog pannan och även kinden i trä- och stålnätskonstruktionen, och föll handlöst bakåt.

Fallet gick bra, jag landade mjukt, men förutom såren i ansiktet som stålgallret rivit upp så kände jag att slaget mot huvudet gjort mig lite omtumlad. Med tanke på risken för hjärnskakning så vilade jag resten av dagen, men efter några timmar kändes det mycket bättre.

Anders plåstrade om såren och vi fick sjukvårdsrådgivning av Anita via telefon.

/ Marianne