Meia är helt på det klara med att vi snart ska åka till Växjö. Följande ungefärliga konversation har vi nu några gånger om dagen:

Meia: Mormor, Lisabet … morfar.
Mamma: Mmm, snart ska vi åka och hälsa på i Växjö.
Meia: Tårta!
Mamma: Ja, vi kanske får tårta…
Meia: Ja leva!
Mamma: Ja, Herman fyller år, då får vi sjunga Ja må han leva.
Meia: Åka bilen!
Mamma: Ja, vi ska åka bil dit.
Meia: Vänta!
Mamma: Ja, det tar lång tid att åka till Växjö.

/ Marianne

När pappa och Meia ritade ville Meia att pappa skulle skriva, hon dikterade “Meia”, “Icka”, “Obin”, “Mamma”, “Pappa”… Efter ett tag började hon att skriva själv istället. Hon dikterade för sig själv “Barnen” och började tona (som pappa alltid gör) “Beeee”, “Aaaaa”, “Tuck”, “Beeee”. Det betyder antagligen “B”, “A”, “R” (det är för svårt att uttala den bokstaven), sen blev det för många bokstäver för en 2½-åring att hålla reda på. Tyvärr är hon inte riktigt lika duktig på att skriva bokstäverna ännu. Hur pappa än försökte gick det inte att tolka det hon skrev som “Barnen”.

/Anders