Mamma och Erik gav sig ut på det stora äventyret – en resa till Växjö på tu man hand per tåg!

Nerresan gick bra, Erik var snäll och samarbetsvillig och vi klarade oss fint utan barnvagn. Enda missödet var att Erik kräktes upp lite juice, men det var inte så farligt. X2000 kan göra vem som helst illamående.

Vi sov en natt hos mormor och morfar och två nätter hos moster Elisabet, Ola och Herman. Vädret var inte riktigt på topp, men Erik tyckte att det var kul att ha två hela stora hus att utforska. En tur på stan på lördagen hann vi också med. Erik var mycket skeptisk till den skrämmande katten Nosa i början, men tinade upp efter ett tag.

På söndagsförmiddagen promenerade vi till stationen. På Alvesta station fick Erik en sticka i fingret från en bänk. Det blev mycket tårar, och mamma fick bära honom ombord på tåget. Tur att mamma hade ryggsäck och kunde bära Erik och packningen samtidigt! Vi fick låna en nål, och kunde peta ut stickan.

Erik hittade en kompis ombord på tåget till Stockholm, en kille i 5-6-årsåldern. De spelade iPhone tillsammans. I slutet av resan satt Erik glatt hos sin nye vän och spelade, en halv vagn borta från mamma… :)

På tåget mot Uppsala somnade Erik, och mamma hade åter nytta av sin ryggsäck. Efter att ha suttit en lång stund i knät hos mamma på Uppsala station så vaknade han till slut, och vi kunde ta bussen hem.

När det var 100 meter kvar till vårt hus var det slut på Eriks snällhet som fram tills dess hållit i sig i hundra mil och fyra dagar. Erik skulle inte hålla mamma i handen, och faktiskt helst inte gå alls. Mamma skulle dessutom bära Erik upp för trapporna (hissen var sönder) – lite svårt med tanke på att mamma hade en tung ryggsäck också… Borta bra, men hemma sämst, tycker nog Erik :)

/ Marianne