Idag var det dags för örondoktorn, eller audiologen. Mormor passade Meia på förmiddagen och de gick till en regnig stadspark tillsammans. Där slöt mamma upp, och vi åt lasagne tillsammans alla tre på Akademiska.

Vi hade en ny örondoktor idag som var jättesnäll och lyckade övertala Meia att få titta i hennes öra utan att hon grät. Vaxet i örat hade minskat tack vare örondropparna konstaterade hon.

Sen var det dags för hörseltest igen, som ju inte gick så bra senast. Det höll på att gå dåligt idag igen. Inte mindre än två audionomer slet med föga framgång för att få Meia att reagera på pipljud och bilder på en bildskärm. Mormor fick också vara med i rummet för att titta på. Meia å sin sida tyckte nog att när nu fyra vuxna satt och uppmärksamt studerade henne när hon byggde med ringar och klossar så var det nog bäst att koncentrera sig noga på byggandet och göra det riktigt bra och inte låta sig distraheras av alla dessa konstiga pipljud och bilder…

Efter uppemot en timmes testande med ganska usla resultat kom audionomerna på att de kunde testa en metod som används på nyfödda, där man skickar in ljud i örat och mäter hur hörselhåren reagerar. De satte in en plugg i Meias öra, spelade upp lite ljud och -bingo! – Meias hörselhår reagerade precis som de skulle. Helt normal hörsel i höger öra blev, efter mycken möda, slutresultatet av testandet.

/ Marianne