Idag var det en stor dag – det var lilla kaninsläppet. Vår inomhuskanin, Ming, fick följa med till stugan och sin tvåvånings kaninbur med betesdel. Hon såg ganska lycklig ut när hon fick komma tillbaka till stugan. Vi har länge förberett hennes mage på färskt gräs (och ogräs) så att hon inte ska bli dålig när hon plötsligt får obegränsad tillgång till gräs.

På förmiddagen var det bra väder, men så snart vi började fundera på att ta fram grillen för att laga till lunch började det regna. Vi åt lunch inne och vi vilade inne och vi tröttnade på att vänta på regnet så vi åkte hem i regnet. När vi parkerade bilen hemma slutade det regna och solen kom fram…

Meias kroppsspråk blir allt tydligare. På söndagsmorgonen, innan vi åkte till stugan, låg vi och drog oss i stora sängen allihopa, då någon kommentar inte föll Meia i smaken. Hon gav till ett obetalbart ansiktsuttryck och spände ögonen i pappa. Pappa och mamma kunde inte hålla sig utan brast ut i skratt båda två.

/Anders