Lång dagisdag. När mamma hämtade Meia på dagis sprang Meia, Einar och Emma runt på gården och jagade varandra med kvastar. De verkade ha hur kul som helst, men Meia följde ändå med mamma utan större protester. I vagnen på väg hem berättade hon att det det var “jättejobbigt busa mycket dagis”.

På förmiddagen hade de varit i Engelska parken (bakom Carolina Rediviva), berättade Kerstin, och Meia hade gått själv hela vägen dit och tillbaka till dagis igen. De har haft mycket inskolningar i början av terminen och har då mest hållit sig hemma på gården, men nu har de börjat med utflykter igen.

Det är många nya barn på Meias avdelning, och från att ha varit nybörjare förra hösten så känns det som att Meia nu hör till kärntruppen på avdelningen. Före sommaren var Meia också det enda barnet som inte hade ett helsvenskt utseende, men nu har tre nya  barn börjat på Pelle som har invandrarbakgrund eller en adopterad förälder. Meia förstår ju förstås inte än att hon är annorlunda på något vis, men det kanske kan vara till hjälp den dag hon börjar förstå det.

Lite har hon nog börjat förstå att hennes hand och öra är annorlunda – på vägen hem från dagis idag sa hon att hon hade “örhängen, precis som mamma”, och pekade på sitt vänstra öra. Kanske de hade sagt något om det på dagis? Men det var inget hon verkade vara ledsen över på minsta vis. Och ibland drar hon i sitt vänstra långfinger eller ringfinger och säger lite bekymrat “sitter fast”.

På eftermiddagen läste vi saga och lyssnade på barnmusik på mammas iPhone medan pojkarna lagade ugnspannkaka.

/ Marianne