Meia sov hela natten, och mamma också! Varje gång mamma får sova en hel natt oavbrutet nuförtiden undrar hon över när det kommer att hända nästa gång – snart blir väl lillebror så stor i magen att det blir svårare att sova, och sen när han väl kommer ut blir det nog inte en ostörd natt på länge. Än så länge har lillebror mest sparkat bara lite snällt och löst i mammas mage, men han lyckas nu även pricka in en och annan mer bestämd spark mot mammas urinblåsa ibland.
Meia vaknade kl 6.15, vilket var rätt OK eftersom vi måste hinna ta ett urinprov före kl 9. Att få en morgontrött Meia att sitta på pottan går inte, så det fick bli påklistrad påse precis som förra gången. Det funkar ju bäst om man står upp, och inte alls om man ligger ner, så mamma fick ägna 45 minuter åt att försöka få Meia att stå och dricka sin välling. Kl 7 kissade Meia, och se, det kom faktiskt i påsen. Hurra!
Under morgonen fick mamma blicka in i framtiden, för Meia anordnade en lek där mamma var mormor, Meia var mamma och Ping var bebisen Ebba. “Mormor” fick en väska av Meia och skulle åka tåg, och “mamma” och “Ebba” vinkade av henne.
Sen gick mamma och Meia till doktorn på Luthagsgården. Urinprovet föreföll vara bra, men det ska även göras en odling för säkerhets skull. Vi pratade mycket om Meias problem med “ont i magen” som pågått i många månader nu. Doktorn trodde inte att det var någon födoämnesallergi eller intolerans, utan snarare förstoppning. Vi fick ett milt laxerande medel på recept och ska försöka ge henne laxerande mat, och så ska vi höras om en månad igen.
Sen var det dagisdags. Vi hittade alla barnen och fröknarna på en lekplats nära dagiset och kom precis lagom till mellanmålet.
Vid hämtningen påpekade en av fröknarna hur otroligt snäll och ordentlig Meia är. Meia satte förstås genast igång med att motbevisa detta genom att börja gallskrika i protest över att mamma vägrade bära henne från dagis gård till dagis framsida där cykeln stod (mamma är lite trött i höfterna och måste spara sin kropp efter bästa förmåga). Meia är nog en ängel på dagis, men hemma är det inte riktigt så… men det är väl som det ska vara, förstås :-)
/ Marianne
