Idag har vi varit på blixtvisit i Söderhamn och träffat faster Anita, farfar Uno och kusinerna Sofie och Johan. Vi körde upp under Meias förmiddagslur – hon sov och drack samtidigt välling på vägen. Det är en konst att få en nappflaska välling att räcka i nästan två timmar, men hon lyckades. Sen stannade vi i Söderhamn i knappt fyra timmar, och körde tillbaka under hennes eftermiddagslur. Återigen sov hon och drack välling hela tiden.

När vi var i Söderhamn övade vi på att säga “lampa”. Meia var intresserad av lamporna och gjorde sitt bästa. Ibland lät det mest som da-da, ibland lät det lite mer som “lampa”.

Hon trillade och slog huvudet lite grann i en stol under fikat, men som vanligt grät hon i bara en halv minut eller så, sen var det bra med det. Hon är rätt tuff, vår Meia.