Meia hade en lite orolig natt – vi tror att tänderna spökar igen. Hon vaknade tidigt på natten och grät – inte sin vanliga jag-är-pigg-och-vill-ha-uppmärksamhet-och-välling-gråt, utan sin jag-har-ont-ont-ont-låt-mig-vara-ifred-gråt. Hon fick komma upp i vår säng, och en stund var hon nästan hysterisk innan vi lyckades lugna henne med vatten i nappflaska, och hon somnade om. Sen vaknade hon för tidigt och hade en gnällig morgon, och somnade på vägen till öppna förskolan.

Väl framme på öpnna förskolan vaknade hon till liv myyycket långsamt, och satt sedan länge i mitt knä och iakttog allt. När hon väl vågade sig iväg från min famn var hon som vanligt hur tuff som helst, och jag fick springa och leta efter henne när hon gjorde oväntade utflykter och följde efter de äldre barnen till andra rum. Vi var med på den avslutande sångstunden också idag, och det gick bättre än väntat. Jag trodde inte att hon skulle stanna kvar i mitt knä alls, men hon blev påverkad av grupptrycket och klarade det rätt bra. Hon tyckte definitivt att det var jätteroligt att se alla barnen och föräldrarna sjunga!