Ännu en milstople är uppnådd: Meia går själv utomhus! Det var perfekt väder idag, ingen snö men frusen mark, och Meia släppte min hand frivilligt och knatade runt av bara den nere i parken på egen hand. Hon till och med avböjde min hjälp vid ett par tillfällen när jag försökte hålla henne i handen. Hon gav sig även på att bestiga den lilla kullen för egen maskin, och kom faktiskt halvvägs till toppen. Det enda hon inte klarar är att ta sig upp igen själv när hon trillat.

Nere i parken var ett par små systrar och lekte som hette de fina namnen Meja (med j då) och Linn. De var tre och noll år gamla. Den “riktiga” Linn från Kina var också där, med sin mamma, mormor och morfar.

Allt var väl med Meia så länge vi var utomhus, men överlag så är hon inne i en lite osäker period nu när hon vill bli buren mycket, tålamodet är ofta kort och hon har nära till tårarna.

/ Marianne