Mamma och Meia åkte vagn till sjukhuset halv sju på morgonen. Meia skulle röntga ryggen med magnetröntgen. Eftersom det tar en timme och man måste vara helt stilla hela tiden så sövs barn under den undersökningen. Mamma berättade vad som skulle hända på måndagskvällen. På tisdagsmorgonen berättade sen Meia utförligt allt som mamma sade kvällen innan för pappa. Fantastisk förmåga att få med alla detaljer om att Meia skulle sövas och hur det skulle gå till. Hon var noga att påpeka att mamma skulle vara där hela tiden.

Pappa, som har blivit rejält långhårig nu, har länge tänkt försöka få sitt hår klippt, men det har kommit saker emellan hela tiden. Idag skulle pappa ha Erik med sig hela dagen, men det brukar inte vara så svårt att få lite tid över till klippning – bara mata Erik och kör ut i vagnen så sover han 2 timmar minst. Ja, i vanliga fall alltså. Pappa bytte kläder på Erik, tvättade bort all kräklukt, bytte blöja, matade och packade ner Erik i vagnen. Erik var dock lite småorolig hela morgonen och åt lite, men ofta samt kräktes som han inte har gjort på många dagar.

När vi kom fram till frisören såg det ganska bra ut i alla fall, men Erik sov inte speciellt djupt. Pappa bestämde sig ändå för att chansa och klädde av sig ytterkläderna och satte sig i stolen… och strömmen gick. Strömmen försvann i halva Uppsala (delar av akademiska sjukhuset med, så röntgen-undersökningen tog längre tid än beräknat – strömmen var bara borta någon sekund där, men sen tog det visst tid att få igång röntgenutrustningen igen).

Pappa och Erik gick då ner på stan och tog ut pengar (det gick inte i Luthagen för ingen bankomat hade ström). Väl tillbaka hos frisören bestämde sig Erik för att en halvtimmes sömn var nog och att han istället ville ha lite mer att äta.

Det enda sättet att få Erik att sova gott på var att låta honom sova i pappas knä. Lyckligtvis kom Meia och mamma hem före tre, så pappa kom iväg till frisören till slut i alla fall.

/ Anders (och Marianne)