Vi gick till stugan idag igen, Meia och pappa. Meia grät lite på vägen dit – det var ett konstigt fenomen på himlen som gjorde ont i hennes ögon. Pappa förklarade att det var solen. Den brukar komma fram sådär i mars och försvinna lagom till industrisemestern.  Vid stugan träffade vi några andra kolonister som också njöt av solskenet. Ingen har fått i potatisen i jorden ännu, men det var någon som snickrade lite. Mest fikades det så här tidigt på säsongen.

Det är väldigt roligt att se att Meia är en egen person och inte bara kopierar våra värderingar. En av de första saker jag visste om Marianne, ja; innan jag träffade henne första gången, var att Marianne inte tyckte om ärtor.  Meia åt en hel deciliter ärtor medan vi lagade tacaroner idag, antagligen till Mariannes stora förskräckelse.

Vi fick brev från socialnämnden idag att de tillstryrker en adoption av Meia, så nu är det bara tingsrätten kvar, sen ska vi fira.

/Anders