På förmiddagen regnade det, men Meia och pappa skulle till stugan ändå – det blev ingenting av med den saken. Meia var mycket bestämd på att inte bli buren, påklädd eller isatt i vagn. Vi busade och städade istället, det var inte så viktigt att komma iväg till stugan. Det kan vi ta en annan dag.

Till lunchen hade vi bestämt att vi skulle träffa mamma och Markus, Anders arbetskamrat, på Saluhallen. Med mycket möda fick Meia på sig kläder men sen var det stopp – hon tänkte inte åka någon vagn i alla fall. Så… Meia gick själv nästan ända till mammas jobb. Pappa fick bara hålla i handen korta stunder så de råkade sammanfalla med när vi skulle gå över vägar.

Lunchen gick jättebra. Meia var jättesnäll och det var jättetrevligt att komma iväg hemifrån till lunch. På vägen hem handlade vi och Meia somnade utmattad i vagnen.

Nu har vi lagat mat. Meia kallar det “hjinka å ann-kaka”. Det första ordet utvecklades inom några minuter till att bli “schinka”. Hon leker med pojkarna, kommer och tigger skinkbitar och är alldeles stört-skön. Pappa fick gå upp på vinden själv för att hämta vinstocken som övervintrar där. Den har börjat få rätt stora knoppar så det är dags att ställa ut den på balkongen nu.

Vi har fått sova rejält några nätter nu. Natten till idag sov Meia från 20.00 till 07.45 – utan att vakna. Hon är världens goaste.

Edit: När mamma kom hem ville pappa och pojkarna visa mamma vad duktig Meia var på att säga de nya orden, men trots idoga försök så ville inte Meia säga något av dem :(

/Anders