På förmiddagen var Meia och jag och lämnade det sista avföringsprovet, samt besökte lungmottagningen på Akademiska. Jag hade fått för mig att hon skulle lungröntgas, men det var helt fel – PPD som det stod på remissen visade sig vara ett test för att se om hon är tuberkolosvaccinerad, samma som det man gjorde på högstadiet. Så Meia fick ett stick i armen som nog gjorde rätt ont, hon skrek högt. I samma sekund som sköterskan drog ut sprutan ur armen slutade hon skrika och var lugn och nöjd igen. Jag upphör aldrig att förvånas över hur tålig Meia är. När hon trillar och slår sig hinner jag oftast inte ens lyfta upp henne för att trösta förrän hon har gråtit klart, och då vill hon ner på golvet igen. Om hon överhuvudtaget börjar gråta vill säga, ibland bara ligger hon en stund på golvet och ser lite förvånad ut.

Epoken när man alltid vet att Meia sitter på den plats där man satt henne är slut nu. Idag fick jag för första gången stänga en dörr för att hon inte skulle krypa utom synhåll för mig. I går satte jag henne i vardagsrummet, och hon kröp genast ut i hallen och rotade igenom garderoben. Där hittade hon ett par skor som vi köpte till henne i Kina, som vi passade på att prova. Det visade sig att skosulorna blinkar i rött och blått när man går på dem. Mycket coolt, det hade vi ingen aning om!

/ Marianne